Frågor och kommentarer : Stångbett, kapsoner och din sadel

«Föregående - [ Skriv ny fråga ] Nästa»
8 april 2009
Hur viktigt är det att stången ligger dikt an mot mungipan? Och sedan några frågor om kapsoner och din sadel.
Jag provade ett akademiskt bett från dig i 11,5 cm. En storlek som Cessie normalt har på bett. Tyvärr var den akademiska stången för kort. Så pass kort att den riskerade att nypa henne i mungipan. Funderar nu på att prova ett spanskt bett istället, men om det också kommer att vara lite kortare än 11,5 cm så måste jag beställa 12,5 cm. Blir det då för brett?

Hur kinkigt är det med att ett stångbett måste ligga dikt an? Vad kan det bli för problem om det är lite större?

Har det spanska bettet samma tungfrihet som det akademiska?

Longerar du med semikapsonen eller använder du alltid en kapson med tre ringar när du longerar?
Kan du i så fall kort berätta på vilket sätt den mittersta ringen är avgörande för longeringsarbetet?

Hur lyckas en sådan sadel med att fördela vikt? Har du provat att lägga den
på en häst där sadlarna alltid kanar fram? Hur har det i så fall fungerat?
Bör man ha en bomsadel när man vill rida ut i skog och mark och ev. hoppa över ngn stock eller så?

Vänliga hälsningar

Charlotte
Markus 8 april 2009

Varför mitt-ringen är så helig vid longeringsarbete vet jag inte. En fördel med mittring är att man slipper byta plats på linan när man byter varv. Sedan kan man alltid hävda att man får en lite bättre böjande effekt om linan sitter längst fram på näsan, men så finkänsligt arbete pillar man ändå inte med när man longerar.

Jag longerar lika gärna i en sidoring, och longerar i semikapson om en sådan sitter på hästen.

Jo, stångbett skall inte vara FÖR stora, men om det skiljer några millimeter från det perfekta, det klarar hästen. De spanska betten har samma tungfrihet som det akademiska, och det har även mitt portugisiska. Det senare är mitt favoritbett eftersom det är så mångsidigt. Det fungerar blankt, med två tyglar eller tillsammans med en bridong.

Problemet med för breda stångbett är att de glider i sidled, och då hamnar ju inte tungfirheten mitt i munnen längre. Hur allvarligt detta är, har jag egentligen ingen uppfattning om. Är hästen tillräckligt träig i munnen, hamnar alla bett snett.

Min sadel fördelar vikten bättre än en barbackaryttare, och bättre än en felaktigt liggande bomsadel. Således är chansen större att den passar, än att en bomsadel passar. Den följer hästens form genom livet och formar långsamt om sig efter hand som hästen gör det. Man kan jämföra den med en läderkänga medan en bommad sadel kan jämföras med en träsko. En träsko formar foten, medan foten formar läderkängan.

Vi får komma ihåg, att en sadel alltid är en kompromiss, en kompromiss för att göra ridningen enklare för häst och ryttare. Dock är ingen sadel fulländad. Sadeln förblir alltid en sordin mellan häst och ryttare, och har alltid nackdelar. Om vi har en sadel som ger större fördelar för såväl häst som ryttare än vad barbackaridningen ger, har vi en bra sadel.

Man kan mycket väl hoppa i mina sadlar. Oftast är det ju dressyrsadlar som glider fram, inte hoppsadlar. Det beror oftast på att vulsterna och sadelgjordsstropparna krockar. Då hamnar sadelgjorden för långt bak varför sadeln glider fram. Om dressyrsadlar hade överliggande vulster, skulle man slippa det problemet. Således har jag ännu inte märkt att min sadel glider fram på någon häst.