Man liksom lyfter sig när Markus står där och tror på oss och våra hästar, och ser vad som fattas eller krävs, och inte bara skäller på dåliga saker utan även berömmer det som är bra så man tror att man kan!
Enligt min sambo så är det du som är avbildad med utsträckt pekfinger i Sixtinska kapellet. Jag vet inte riktigt vad du sysslar med men om det inte är konst så är det iaf väldigt stort och viktigt för väldigt många, om jag har fattat det rätt. Att det berör i själen.
Jag vill bara tacka dig för en väldigt bra och intressant dag i söndags. Den slutade i glädjetårar och näsblod :-D spänningarna släppte, äntligen någon som förstår och ser. Och någon som har liknande tankar som mig.
Vi har inte övergivit dig! Vi bara tränar på dina tips! Om vi får säga det själva så går det fantastiskt bra...
Enklast för mej vore att "gilla läget" och åka till vår klubbs dressyr träningar, där min dotter tävlar och tränar hoppning med vår B-ponny, men jag dras hela tiden till din sida och märker att jag tänker inte riktigt som "dom andra" utan mer som du. Detta blir mer o mer tydligt ju äldre jag blir
