Ridhandboken Del 2 - Om säkerhet och hästhantering

Tre gånger har jag åkt ambulans avsvimmad med ordentlig hjärnskakning, och alla tre gångerna på grund av hästolyckor. Det har inte varit för att jag har suttit på en "idiot" - och jag har suttit på många - utan för att jag åtminstone tre gånger har sänkt säkerhetsgarden för mycket.

Bra utrustning såsom hjälmar och säkerhetsvästar är förvisso viktigt, men användandet av dessa förhindrar inga olyckor. De bara lindrar när olyckan sker. Vi måste se till att inte sätta oss i situationer där olyckor kan hända. Det är det rätta hanterandet av hästen som är det viktigaste sättet att förebygga olyckor. De tre gångerna jag har skadat mig har varit med mycket snälla hästar. Felet jag gjorde var att sätta dem i fel situation. En skrämde jag när jag gick in i boxen, en hoppade jag för högt med. Jag hade undvikit dessa olyckor genom att tänka efter en gång till. När jag har ridit in "idioter", har risken för en olycka varit mycket liten. Då är man vaken med alla sinnen och tar det lugnt och försiktigt. I de lägena gör man helt enkelt få misstag eftersom allt är så väl genomtänkt.

Vad vi måste lära oss är att känna igen säkra miljöer och säker ridning. Tyvärr är detta något som alltför lite lärs ut på våra ridskolor. Istället  tillåts ofta farlig ridning på ridskolorna, t ex när oerfarna ryttare i grupp rider ut. Tyvärr kan ridskoleeleverna mer om att ställa hästar i hörn än om att rida säkert, därför att det första lärs ut mera ingående.

• Låt dig aldrig övertalas att göra saker som du känner dig osäker inför.

• Den häst som är svår att hantera från marken är ännu svårare att hantera från ryggen. Rid aldrig en häst som du inte har full kontroll över när du leder den och longerar den.

• Är ni många ryttare som rider ut tillsammans, rid på led eller i bredd. Det är så lätt hänt att hästarna sparkar varandra, oftast i försök att göra upp/bekräfta rangordningen. Är man då helt i bredd, så kan de inte träffa grannryttaren eller grannhästen på benet. Om någon hamnar en halv hästlängd bakom och bredvid, är risken att träffas mycket stor.

• Känner du att du inte klarar ut en situation, avbryt då det du håller på med. Detta gäller oavsett om det handlar om att hoppa ett dike i skogen eller att lära hästen en ny rörelse. Om man hamnar i en situation där hästen börjar protestera skall man vara mycket rutinerad för att inte riskera att råka illa ut. Det är bättre att hålla sig borta från situationer som kan leda till protester från hästens sida.

• Hantera aldrig för dig okända hästar om du inte har människor du litar på i din närhet.

Hästar du är van vid kan du rida när du är ensam, inga andra. Naturligtvis; vet du att hästen kan vara besvärlig rider du den bara om det finns folk du litar på i närheten, oberoende av hur väl du känner hästen.

• Hanterar du en okänd häst, gör det nära stallet, helst på en ridbana eller i ridhus. Denna trygga miljö skall du lämna först när du vet att du har full kontroll över hästen. Detta gäller oberoende av om du rider ensam eller tillsammans med andra.

• I naturen och på vägen rider man endast hästar man känner och vet att man kan hantera även i svåra situationer. Med andra hästar skall man hålla sig på ridbanan.

• Vid uppsittning är man extra utsatt, eftersom man inte kan påverka hästen när man är halvvägs upp. Är ni många ryttare som skall sitta upp och av samtidigt, så gör man det antingen med stora avstånd (mer än 15 meter) eller i bredd, på linje. Då är det liten risk att hästarna börjar bråka. Alla hästar skall stå stilla tills alla ryttare är säkert i sadeln med fattade tyglar och stigbyglar med lagom långa stigläder. Många hästar har gått in i stallet när ryttaren varit halvvägs upp i sadeln. Detta är obekvämt för ryttaren. Detta hindras om den först måste vända sig om, och har så många steg att gå så att ryttaren hinner få grepp på hästen innan den är i stallet. Sitt alltså upp minst 20 meter från stalldörren och ha hästen vänd bort från stalldörren. Vidare är risken mindre att hästen blir rädd för uppfarande dörrar eller plötsliga rörelser/ljud inifrån stallet, om upp- och avsittning sker en bit (minst 20 meter) bort.

• Upp- och avsittning skall ske så snabbt som möjligt. Man är aldrig så utsatt för att slå sig som just under dessa moment. Aldrig har man heller så dålig kontroll och möjlighet till inverkan som just under dessa moment. Språng ur sadeln ser elegant ut och går också fort.

• Rid bara tillsammans med människor som du litar på, och som du vet har kontroll över sina hästar. Din häst kan bli påverkad eller utsättas för risker om andra hästar börjar konstra.

Litar du inte på medryttarna - avstå ridturen.

Meddela någon vilken väg du tänker rida och hur länge du förväntas vara borta. Finns ingen i närheten, ring ett telefonsamtal och berätta. Ring igen när du är tillbaka.

• Får du inte stopp på hästen - vänd den om. Man hör ofta att man skall lägga en volt med den häst man inte får stopp på. Min melodi är mera att man drar så mycket man orkar i ena tygeln, för att på varje sätt försvåra för hästen att fortsätta framåt. Det är mycket enklare för hästen att kämpa emot om man tar i två tyglar än i en. Är man inom inhägnat område (ridbana eller ridhus) vänder man hästen ut mot staketet. På öppen mark tar men endera sidan.

• Tappar du helt kontrollen över hästen när du rider - Hoppa av!

• Snälla hästar leds i grimma i vana miljöer. Annars skall de ha bett kedja, kapson, repgrimma eller vad som krävs för att ha kontroll på hästen. Håll aldrig direkt i grimman, utan ha ett grimskaft (ledtygel) att hålla i. Bara då kan du snabbt komma bort från hästen om den t ex sparkar med frambenen eller reser sig. Likadant, om hästen blir rädd och rycker till när du håller direkt i grimman, så får du farligt ont i axeln.
 
Det är mycket viktigt att träna hästen vid att lyda människan även från marken. Tyvärr eftersätts denna träningen ofta. Man är oftast väl snabb att rida hästarna. Lägg först, och ofta, träning på lydighet från marken.

• Överlåt åt andra att vara tuffa och dumdristiga.

• Mantag är en enkel olycksfallsförsäkring

• Möter du bilar med en osäker häst och inte snabbt kan lämna vägen, så stanna och vänd hästen mot bilen och stå still tills den har passerat. Detta brukar dessutom få de flesta bilister att sakta farten. Jag ställer mig gärna mitt i vägen, tills bilisten har förstått situationen. Försöker du klättra ned i diket eller liknande tror bilisten att faran är över.

 Vid ridning i ridhus eller på ridbanor, eller andra situationer där det är mycket hästar och mycket folk, måste man vara extra försiktig. Många olyckor inträffar i denna trygga miljö, väldigt ofta för att folk anser den så trygg att man kan lätta på säkerheten och omdömet.

• När du går in på ridbanan, se till att du inte kommer i vägen för någon. Även om ryttaren ser dig, skall du inte förvänta att denne har så god kontroll att den kan väja.

• Sitt inte upp på din häst förrän den är lugn och låter sig hanteras. Många olyckor sker just vid uppsittning.

• Sitt upp (sitt av, ändra läder, spänn gjorden, klä av/på dig eller annat som ger mindre möjlighet att kontrollera hästen) där du inte stör någon, oftast är mitten på ena volten ett bra ställe.

• Rid inte nära den som håller på att sitta upp (sitta av, ändra läder, spänna gjorden, klä av/på sig eller annat som ger mindre möjlighet att kontrollera hästen).

• Tag hänsyn till den ovane! Rid inte fort eller nära den som har svårt att kontrollera sin häst, vare sig det beror på en svårriden häst eller på en ovan eller obegåvad ryttare.

• Om du märker att det blir trångt, tala om vart du tar vägen (jag går innanför/följer volten) så att andra vet hur de skall styra.

• Bästa sättet att slippa krocka med någon är att hålla uppsikt på de andra och ha god lydighet på sin häst. Det är aldrig bara en som krockar.

• Är din häst svår att kontrollera är det artigast och säkrast att rida när det är glest i ridhuset.

• Tag hänsyn till pågående lektioner! Om du är osäker hur du skall bete dig utan att vara i vägen, prata med instruktören.

• Om du undervisar medan andra rider i ridhuset, använd en lågmäld röst och ta hänsyn till de andra ryttarnas rätt att rida.

• Kom ihåg att de flesta rider sämre än du tror, på mindre lydiga hästar än du tror, och med mindre kontroll på sin häst än du tror. Anpassa dig efter detta.

• Kräv inte hänsyn, förvänta dig inte hänsyn - visa hänsyn!

Vad jag, och många med mig, har lärt oss med åren är att inte utsätta oss för faror, mer än kalkylerade sådana. Detta lär vi oss ofta genom dåligt omdöme istället för genom utbildning. Jag önskar att ridskolorna vore mer intresserade av att lära ut säker ridning och hästkunskap, än att tvunget ställa hästar i hörn.

Inom psykologin pratar man om  "feed back",  den reaktion man får tillbaka på något man gör.

På den unga hästen kan man ofta översätta feed back med havre. Alla har vi nog havre eller socker eller något i fickan när vi börjar träna och rider in en unghäst. Samma feed back är det när det alltid ligger mat i krubban när hästen kommer in från hagen. Det gör att lösa hästar hellre går in i stallet än springer runt på fälten.

En viktig feed back är eftergiften, "hjälp upphör". När vi fått hästen att göra det vi vill, dvs. utföra önskad förändring, skall vi upphöra med hjälpen. Det förstår hästen som att han har utfört kommandot på rätt sätt.  I början av skänkelvikningen lägger vi till den sidförande skänkeln = initial hjälp. När hästen börjar gå skänkelvikning, slutar vi med hjälpen. Den skolade hästen fortsätter sedan i skänkelvikning tills det kommer en ny hjälp. Fast den hästen finns inte, man brukar få "tanka" under vägen. Självklart är detta vid galoppfattning. När hästen galopperar, slutar vi ju med den hjälpen tills hästen inte galopperar längre. Då ger vi en ny fattning.

Sedan finns det negativ feed back. Den använder vi oss också av ibland, till exempel om hästen inte lyder den lilla hjälpen, så får den en negativ feed back i att det kommer en större hjälp. Positiv feed back blir det när hästen då, om vi har tur, lyder denna förstärkning, för då kommer eftergiften.

Just detta att kunna ge hästen positiv feed back på det vi ber den om är en av grundstenarna i en positiv hantering av hästen och i att ha lyckliga hästar.

Vad händer om hjälpen inte upphör, när hästen gör rätt? Då får hästen inte besked om att det den gör rätt, eftersom vi fortsätter att tjata på den. Bästa sättet att få en nöjd och lydig häst, är ett vara sparsam med  hjälperna, och framför allt att avsluta hjälpgivningen i tid.

På ridskolan får vi normalt lära oss att leda hästen med högerhanden om båda tyglarna, hållande strax under hästens haka och med ett finger mellan tyglarna. Tygeländen skall hållas i vänster hand. Detta sätt finns också omnämnt i all litteratur,  trots att det inte är ett speciellt användbart sätt att leda en häst på. Därför används det också mycket lite utanför våra ridskolor.

Oftast hänvisas på ridskolan till "det gamla militära sättet", bland annat när det gäller att leda hästen. Tyvärr är det så, att mycket av den gamla kunskapen har glömts bort. I såväl Ridinstruktion (RI) som Soldatinstruktion Hästen (SoldI Häst), står dock mycket mera om att leda häst, och detta har vi glömt att lära ut. Jag citerar:

"Skall hästen föras genom smal dörr, port e d, bör man gå baklänges framför hästen, varvid tyglarna hålls en i vardera handen så nära bettet som möjligt. Tygeländarna behålls då i vänstra handen."

Så sant. På det viset har vi bra koll på hästen och kan snabbt stoppa eller styra den om den t.ex. råkar fastna med sadeln eller nåt i dörren.

"... Om hästen alltjämt tvekar, bör man ge honom lång tygel, så att han får tillfälle att se sig för."

Just det. Inte ta mer tag, låsa fast och dra, så att han känner sig stressad.

"Vid förflyttning på smala, dåliga vägar och stigar, i besvärlig terräng och i mörker släpper soldaten tyglarna med vänster hand och för hästen på lång tygel bakom sig med enbart den högra."

Det här sistnämnda är det vanligaste och viktigaste sättet att leda en häst. Hästen skall vara så van att följa oss, och ha sådan respekt för oss, att han följer efter sin ledare med hängande tygel eller grimskaft. Stannar ledaren, så stannar hästen. Ökar ledaren tempot, så ökar hästen tempot. Börjar ledaren springa, börjar hästen springa. Denna lilla övning är det första som jag har tränat med de unghästar jag har tagit emot för inridning.

Hur lär man då hästen detta? Jo, helt enkelt genom att träna. Man går, och stannar. Stannar inte hästen, så bromsar man med tygeln eller genom att sätta en hand eller ett spö framför näsan på den. När hästen står still, lättar man på tygeln och berömmer. Sedan börjar man att gå igen, och följer inte hästen med, tar man vänsterhanden bakom sin rygg, och petar  hästen på buken med spö eller piska. När den rör sig framåt berömmer vi den med ett glatt tillrop, och detta gör vi även om den skulle råka ta sig framåt snabbare än vi hade väntat oss. Så här första gången skall man inte räkna med någon större precision från hästens sida. OBSERVERA: Ledaren skall först börja gå själv, och sedan driva hästen. Det är inte hästen som skall börja gå först, han skall vänta på att ledaren rör på sig innan han gör det. Lite godis i fickan brukar göra underverk vid den här övningen.

Detta påminner mycket om att lära en hund att gå fot, och är också samma sak och lika grundläggande viktigt. Har man fått hästen till att följa sin ledare så här enkelt, har man fått en häst som är uppmärksam på sin ledare, vilket är en bra början för att få hästen lydig.

En gammal militär som jag kände när jag var i tonåren (Kapten Koch, Partille) visade en gång hur man skulle sitta upp. Han hade tagit bort sadelgjorden, ändå låg sadeln kvar på hästen när han satt upp...

Så här gör man:

1. Ställ dig på hästens vänstra sida och med din vänstra sida mot hästen, dvs. med ryggen mot hästens huvud. Tyglarna och spöt hålls i vänster hand (spöt vänt nedåt, bäst på vänster sida av hästhalsen), och vänster hand håller ett stadigt tag i manen Tyglarna skall vara sträckta och lika långa men inte belastade, så du har kontroll över hästen. 
2. Höger hand tar ett tag i stigbygeln, så den vänds mot dig och är stilla.
3. Och så in med foten i stigbygeln, utan att tynga.
4. Sedan hoppar du runt utan att tynga i stigbygeln, så att tån, knäet,
   bringan och din blick pekar framåt. Höger hand lägger du mitt i sadeln, inte i bakvalvet.
5. Nu är det dags att hoppa upp, och det är just hoppa du skall göra. Skjut ifrån ordentligt med högerbenet, och tryck dig upp (inte dra) med armarna. Då skall den vänstra handen i manen vara den viktigaste punkten. Höger hand får inte dra, utan skall trycka i sadeln. Just att trycka sig uppåt med armarna är den stora skillnaden mellan en sadel som ligger still eller en som glider runt. Den som häver sig upp med hjälp av stigbygeln kommer oftast i bakvikt och drar sadeln snett.
6. Vänsterfoten är mest till för att balansera, inte för att trycka med.
7. Se till att du är så nära hästen som möjligt hela tiden. Gå inte uppåt med huvudet, utan sikta in över hästen med det.
8. När du har kommit upp i luften, stöder du på armarna medan du lägger högerbent över rumpan och sätter dig ned lugnt och fint.

Ett vanligt fel vid uppsittning är att ryttaren är alldeles för långt från hästen under själva uppstigningen. Man skall hela tiden vara så nära hästen som möjligt, och snabbt få in vikten över hästen. Då är det enklare för hästen att hålla balansen, och sadeln glider inte heller runt.

Öva på! Det ser snitsigt ut när man kan det. Man bör även öva på att sitta upp från andra sidan, från höger, I islands-världen är det vanligt att man sitter upp från den sidan som är närmast. Det är även en hanterings-övning på unghästen att bli uppsutten på från båda håll, i syfte att få den van vid det mesta.

Nu är det inte min mening att ni skall sitta upp utan sadelgjordar. Det som gjordes den gången var i rent uppvisningssyfte i ett tomt ridhus med 5 personer närvarande och med en flicka som höll i hästen och en flicka som höll i höger stigläder IFALL det skulle behövas, men det behövdes inte

Numera ställer jag mig på en pall när jag skall sitta upp. Det ser inte lika vigt ut, men det viktigaste är att jag snabbt och smidigt kommer upp på hästen.

Uppsittningen är ett stort riskmoment, för om hästen börjar hoppa eller busa när man står där i luften i bara en stigbygel och båda benen på samma sida, kommer man varken upp på hästen eller av den. Tror mig - det har hänt mig.

Ibland kan det vara motiverat att en ryttare ber någon om hjälp med att sitta upp. Man hjälper då bäst till på något av följande sätt:

1. Medhjälparen står på hästens högra sida, och tar tag med vänster hand om stiglädrets översta del för att kunna tynga emot när ryttaren tynger på andra sidan. Jag har sett folk som försöker väga emot med handen i höger stigbygel, men det är ett onödigt krångligt sätt att göra det på. Med höger hand tar medhjälparen tag i höger sidostycke, och hjälper till att hålla hästen stilla. Ta inte i tygeln, den skall ryttaren ha kontroll över.
2. Medhjälparen står på samma sida som ryttaren, och tar tag om vristen eller smalbenet på dennes bakåtböjda vänsterben. När ryttaren sedan hoppar upp, hjälper medhjälparen till att lyfta upp ryttaren. De första gångerna man hjälper varandra på detta sättet, så är det ofta svårt med "tajmningen". Kom först överens om att ni räknar till tre eller något sådant.
   
   Även här kan medhjälparen hålla i tränsets sidostycke om hästen är orolig.