Pilararbete
Det är nog inte särdeles många som arbetar sina hästar i pilarer idag. Förr var det vanligare. Bland annat beskriver arméns ridinstruktion pilararbete och det hade de ju inte gjort om ingen höll på med det. Sista utgåvan kom ut på 1940-talet. I vita ridhuset på Strömsholm fanns det i början pilarer, men de är sedan länge borttagna. Idag förknippas nog pilarer mest med spanska ridskolan, men de har alltså varit mer spridda.
När jag kom in i den akademiska svängen och sett Bent Branderup arbeta sina hästar i pilarer ville jag ju hem och prova, och har provat lite med såväl Kalle som Blixten. Det blev väl inte så bra, men nu arbetar jag Robusen i pilarer, och han gillar det.
Det går alltid att fråga sig varför man skall arbeta i pilarer. Det brukar beskrivas som ett bra komplement till ridning och liknande, men sådana förklaringar gillar jag inte. I min barndoms hästböcker på 70-talet stod det att körning var ett bra komplement till ridning, ifall hästen hade ont i ryggen så man inte kunde rida den. På den tiden var körning så ovanligt att ingen liksom tänkte på att man kunde köra för att det var kul att köra. Men det vet vi alla idag att man kan. På samma sätt brukar arbete för hand nämnas som ett bra komplement till ridning, men jag tycker gott man kan arbeta för hand bara för att det är roligt.
Av samma anledning använder jag pilarer: Det är kul! Det är ännu ett sätt att umgås med din häst, jämställt med ridning och allt annat vi gör.
Jag är ingen mästare på pilarer. Jag har pillat lite med det själv, med mina hästar. Men bara det att jag alls arbetar i pilarer gör ju att jag har mer erfarenhet av det än vad de flesta andra har, så jag tänker skriva hur jag gör med mina hästar och mina pilarer, så kanske fler vill prova.
Därmed avslutar jag detta första avsnitt och återkommer snart med fler