Det sägs ofta att vi hästfolk är nördar då vi har svårt att prata om annat än våra hästar och vår sport. Visst stämmer det. Ändå tror jag att jag är nördig på ett annat sätt än i alla fall merparten av hästfolket. Inte så att jag är kunnigare eller smartare eller något, utan mera att jag är intresserad av ridning på ett annat sätt än andra. Jag tror de flesta lär sig ridning via instruktör och böcker med förhoppning att deras hästar skall gå bättre. För mig har ofta förhållandet varit det omvända. Mina hästar är min experimentverkstad och jag rider för att lära mig mer. Jag lär mig för att det är roligt att analysera och att se vad som kan hända för spännande om man ändar på en av de vedertagna parametrarna.
Detta gör att jag ofta blir missförstådd av andra hästnördar. Låt mig ta ett exempel på en sak jag funderat på en del de sista månaderna:
Hur förändras den samlande effekten hos en bakdelsvändning beroende på hur centrerad man rider den?
En sådan sak kan trigga min fantasi något väldigt, och naturligtvis försöker jag diskutera det med andra ryttare, vilket ju nu för tiden främst sker via sociala media. Om jag ställer den frågan i någon fb-grupp brukar ungefär följande hända:
- Tävlingsryttaren lägger in en länk till TR där bakdelsvändning definieras
- Dressyrdomaren berättar att så beskriver även FEI bakdelsvändningen varför det inte är idé att försöka göra annorlunda.
- Den akademiska ryttaren berättar att det viktigaste är att ytter bak hamnar under tyngdpunkten.
- Folk från VBR och centrerad ridning ger mig ytterst detaljerade svar på exakt hur jag skall sitta och nämner i förbifarten att det är viktigt att träna bålstabilitet
Ni kanske tycker jag överdriver, men just dessa svar har jag fått från nämnda grupper när jag försökt att diskutera liknande saker, varför jag i stort sett gett upp min vilja att diskutera ridning med folk.
Jag hoppas att ni märker att inget av ovanstående exempel säger något om det jag ville diskutera, nämligen hur centreringen påverkar den samlande effekten i en bakdelsvändning.
Andra vanliga svar är:
- Kommer verkligen din häst gå bättre för att du vet det? Svar: Nej.
- Behöver man verkligen veta det? Svar: Nej.
- Det viktigaste är att man har roligt. Svar: Jag tycker det är roligt att klura ut saker
- Tänk inte så mycket! Svar: … tystnad ...
Speciellt det sista svaret gör mig ledsen. Jag har mitt intresse. Jag gillar att definiera saker, att kategorisera saker, att lista dem och stoppa in dem i sitt fack. Att veta mer om bakdelsvändningen är inget jag strävar efter för att jag skall rida bättre bakdelsvändningar utan för att jag tycker det är roligt att veta mer om bland annat bakdelsvändningar. När jag funderar runt sådant har jag roligt, så kommentar tre ovan är obsolet.
Svårigheten att dela denna bit av mitt ridintresse får mig ofta känner mig ensam och gör rätt ofta att jag tappar lusten för ridandet. Tyvärr leder denna typ av diskussioner även rätt ofta till otrevliga kommentarer (dem listar jag inte här), troligen för att kommenterarna inte förstår vad och varför jag diskuterar.
Jag diskuterar det för att jag tycker det är en intressant diskussion.
Frågor på det?
Nu finns risken att ni som läst detta vill prata om bakdelsvändning i kommentarerna. Då har ni missat vad inlägget handlar om. Den fråga jag funderar på här, är: Varför är jag så ensam om att vara road av sådana här funderingar?