Jag har skrivit om denna händelse förut, men den är ett tydligt tecken på hur jag ofta pratar förbi min omgivning, och vise versa. Därför kommer den en gång till här.
För 4-5 år sedan fick jag lust att vara med på något liten aktivitet i ridsport-Sverige igen, eftersom jag hade en käck liten unghäst. Det jag kunde komma på var att rida en liten tävling på grann-klubben. Jag körde på rätt ordentligt: Skaffade ... Läs mer
Jag red LC:1-programmet på Pirre idag. Det är bra att rida igenom programmen emellanåt, inte för att tävla utan för att rida kombinationer som någon annan har bestämt. Då ser man bra vad ens häst inte klarar och vad man glömt att öva på. Eftersom jag inte kan några nya program red jag det LC:1-program man red på 70-talet, när jag red mina första program. Dem kan jag alla fortfarande i sömnen.
Det går ju inte att sticka ... Läs mer
Någon gång i början av 90-talet fick den lilla ridklubb jag var medlem i för sig att vi skulle ha ett dressyr-lag i dressyrallsvenskan. Vilken division å så minns jag inte, troligen lägsta. Det är inte omöjligt att det var min närvaro i klubben som triggade idén om ett dressyr-lag. Folk har av konstiga anledningar ofta trott att jag är duktig på att rida och många trodde nog att Kalle och jag var bra på detta med tävling. På ... Läs mer
Inför finalen i Mästarnas mästare pratade Peter Forsberg inspirerat och nöjt i TV-rutan om de underliga tävlingarna han skall ta sig igenom dagen efter. Jag har varit förvånad över att dessa idrotts-stjärnor så med hull och hår tar sig an de underliga tävlingarna i Mästarnas mästare. Jag har haft svårt att hitta någon mening i dem. Det känns som hitte på-tävlingar mera skapade för att vara bra TV än för att vara bra ... Läs mer
Jag följde med Ingela på gångartstest för arabhästar. Det var ett litet evenemang med 13-14 hästar i Skåne, det första gångartstestet i Sverige för araber. Eva-Karin Oscarsson och någon mer dömde.
Som föreställning, vi satt ju på läktaren, var det ju sådär småsömnigt och enformigt som de flesta häst-evenemang är. Det kom in två hästar, red runt en stund – och gick ut. Och så dags ... Läs mer
Lisen Bratt ”flaggade” nyligen för att börja tävla igen, och beskrev hur hon längtade efter att åka iväg tidigt själv med en häst till en tävling.
Det verkar som om mycket av det man förväntas gilla med att tävla var allt sådant som jag inte tyckte om med tävlandet.
Tävling börjar alltid i svinottan. Egentligen börjar det redan kvällen före med tråkjobb som att packa bilen, fläta hästen, ... Läs mer
Den lilla Pay and Jump vi var på fick mig att minnas mina tävlingsår. Det dök upp gamla minnen och känslor som legat undanstoppade i 20 år. När vi kom hem därifrån kände jag mig nöjd och avslappnad. Så kan jag inte minnas att jag kände det efter en dressyrtävling. Då var det trötthet, utmattning, besvikelse (det gick ju sällan bra) och funderingar på hur jag borde gjort istället och om jag verkligen skall bry mig om det ... Läs mer
Ingela och jag lastade våra fyra-åringar och åkte på en liten Pay and Jump som vår kamrat Cia ordnade hemma hos sig under det blygsamma namnet Björryd Grand Prix. Vi funderade fram och tillbaka, men valde att göra det enklaste enkla och var med i klassen ”bom på marken för hand”. Vi ledde alltså runt våra små hästar över bommar på banan och fick rara applåder av den lilla publiken.
Det är 20 år sedan jag senast ... Läs mer
Några små framgångar hade jag ju under mitt tävlande. Den första kom 1978 eller 1979, jag minns inte vilket.
På ridskolan i Partille fick de elever som red samma dag tävla mot varandra för att utse ”Dagens ryttare”. Det var hopp och dressyr. Placeringarna i klasserna summerades och den som fick lägst summa vann och blev Dagens ryttare. Så en vårvintertorsdag något av nämnda år stod jag på en liten prisutdelning framför ... Läs mer
Jag lekte nästan aldrig med de andra barnen i skolan. Det gick inte, för jag förstod inte hur de lekte.
- Men gå bara in där och gör som de andra barnen, sade de vuxna men det går inte att göra som de andra barnen gör när man varken förstår vad de gör eller vad de vill åstadkomma. Ibland försökte jag vara med och blev strax åthutad av de andra barnen eftersom jag gjorde fel och förstörde deras lek.
Istället gick ... Läs mer
1984 köpte jag Kalle. Han var tre år, stor (med den tidens mått), snygg och svart med mycket utstrålning. När folk på ridklubben hemma i Avesta såg honom fick jag många trevliga lovord om honom. Jag fick höra att med honom kommer det ju gå jättebra. Med en sådan häst kan du ju inte misslyckas, sade folk.
- Jo, tänkte jag. Från och med nu kan jag bara misslyckas. Om Kalle och jag skulle göra något bra låg det i linje med ... Läs mer
Ibland kan jag tycka synd om våra dressyr-ryttare som alltid får klä skott för allt fult som händer inom dressyren. Hoppryttare kommer mycket lättare undan. På 70-talet kom hoppryttarna in med graman och hästarna präktigt bakom hand på prisutdelningarna – utan att det blev folkstorm. När även dressyrryttare började ha sina hästar bakom hand blev det folkstorm …
Samtidigt kan jag tycka att debatten runt tävlings-dressyren blir ... Läs mer
Kan jag verkligen bli dressyrryttare igen? Kan jag tycka att millimeter-precisionen är rolig igen?
Jag såg för att tag sedan på Horse & Country-kanalen hur Carl Hester hade lektion för Charlotte och hur de tränade uppridning och halt på medellinjen. Jag gillar Carl och Charlotte, jag gillar deras mjuka och logiska stil. Men denna program-träning, den ger mig lite vånda.
Kan jag tycka det är viktigt att få veta att min häst är ”sned i ... Läs mer
Det lär finnas två sorters barn i sandlådan: De som gillar att bygga upp en liten värld där, och de som gillar att leka i den uppbyggda världen. Jag ingick absolut i den första kategorin. Från min tid i sandlådan med kompisen Ola minns jag hur jag panerade hur den fina lilla staden skulle se ut och var alla vägar skulle gå och hur man skulle köra där, medan Ola helst ville leka med bilarna i sandlådan. För honom var byggandet en startsträcka ... Läs mer
Mitt lilla tävlingsäventyr fortsätter. Ännu har jag inte ridit, det är ju vinter och hårt i backen, men det skapar många tankar. Att tävla igen blir ju en uppgörelse med den tid då tävlandet var en central del i mitt ridande. Det dyker upp underliga tankar och känslor från den tiden. Jag kände mig ju aldrig bekväm med tävlandet – jag har liksom inte förstått varför man gör det – men ändå gjorde jag det ... Läs mer
Min lilla tävlingssatsning går framåt. Jag har lärt mig hur tävlingsdatabasen fungerar, jag har ordnat med mitt gröna kort, jag har läst igenom TR från pärm till pärm för att lära mig alla ändringar de senaste 20 åren, jag har skaffat mig en ridjacka och lärt mig programmet. Jag har även huvudet fullt med saker som jag skall göra med min lille häst så han kommer väl förberedd när det väl är dags någon ... Läs mer
Jag har ägnat flera timmar åt att bläddra i TR för att få en uppfattning om de aktuella reglerna. Mycket har ändrats sedan mina aktiva år. Främst har jag tittat på utrustningen. Även om mycket har ändrats och förbättrats under de 20 åren jag har varit borta, så finns det fortfarande en massa tramsregler som jag inte förstår orsaken till.
Mycket positivt är att reglerna runt ryttarna kläder har luckrats upp. Numera ... Läs mer
Kalle hade blivit 22 år när vi nöjt stod och tittade på varandra efter ett underbart dressyrpass - ett sådant där pass som man önskade att hela världen sett så de kunde dela glädjen över min häst.
- Vi måste ut bland folk igen, sade jag till honom, vi måste ut och visa oss och ha lite roligt och känna oss stolta igen.
Jag beslöt att åka på en helgkurs för Bent Branderup uppe i Rimbo på andra sidan av ... Läs mer
Ibland blir man varse saker som skakar om hela ens värld – och som gör att man inte kan sova. I en diskussion nyligen fick jag veta att hästar som inte tycker om att tävla – skall inte tävlas. Det framstår ju så självklart när det väl är skrivet, men för mig var det en helt ny tanke.
Min gamle Kalle som jag tävlade på 80- och 90-talen tyckte inte om att tävla. Det förstår jag nu men jag förstod det inte då. Hans ... Läs mer
Allt kommer sig av en slump.
Ingela ville ha en unghäst och hittade en trevlig halvblodskorsning i södra Halland. Vi åkte och tittade – och hästen var halt på ett bakben. Det verkade beror på en lårkaka efter en spark, så vi tillmätte det inte så stor betydelse, men provridningen blev ett varv i skritt i hagen. Vi gillade hästen så när han var frisk och fin åkte vi och hämtade honom.
Efter några månader insåg ... Läs mer
Jag har funderar på vad jag behöver öva på inför tävlingen, förutom själva programmet.
Jag måste öva på att åka iväg med min lille häst och rida honom på andra ställen, både inomhus och utomhus. Jag räknade ut att här hemma finns åtminstone sex bra platser att rida dressyr på, och jag skall försöka rida på dem alla.
Jag skall öva på att börja ridpasset på ett ... Läs mer
Min ”tävlingssatsning” handlar ju enkom om att rida ett enda litet LC-program någonstans och någon gång 2018. Förmodligen blir det i höst på någon liten tävling på närbelägen ridklubb, troligen i Länghem. Likväl skapar ju denna lilla satsning en del aktivitet redan nu.
Mycket av organisationen har ändrats sedan jag senast tävlade. Då kom tävlingstermin och propositioner hem i brevlådan i form av ... Läs mer
Jag satt och bläddrade i tävlingsdatabasen, sidan jag nyligen upptäckte. Jag slog upp kända namn för att se hur mycket de tävlar, och såg att Peder Fredriksson gjort 25 starter i oktober i år. Hujedamig! Patrik Kittel tar det lite lugnare och verkar tävla ungefär en helg i månaden.
Så försökte jag leta upp folk jag känner, men det hittade jag inga. Tydligen känner jag inga som tävlar. Och så kom jag på att om jag åker ... Läs mer
Jag fick en plötslig idé att eftersom jag nu igen har en häst som ser ut som en ridhäst, beter sig som en ridhäst och dessutom låter sig transporteras så kanske det kunde vara kul att vara med på klubbmästerskapet på den lilla ridklubben i vår kyrkby om några år. Därför började jag i tanken inventera mina ridkläder och insåg ju att en ridjacka behöver jag köpa mig.
Sagt och gjort så googlade jag på ... Läs mer
När jag nu långsamt börjar förstå vad tävling är, så börjar jag ju fundera på vad jag som ung trodde att tävling var, och vad som skiljer detta från vad tävling så är. Där finns ett gap som jag behöver fylla för att kunna komma till ro.
Tävling är en mätare av prestation. Den som springer fortast, hoppar högst eller gör den bästa uppvisningen enligt mer eller mindre outsagda regler, vinner. ... Läs mer
Under större delen av mitt ryttarliv har jag varit frågande inför tävling. Det finns något grundläggande runt företeelsen som jag inte begriper. Jag har länge funderat att blogga runt min oförståelse av fenomenet, men valt att låta bli. Det väcker ont blod hos många när jag frågar varför de gör saker. Tyvärr ses det som kritik och inte som positiv nyfikenhet, och det är ingen idé att göra folk arga av en sådan ... Läs mer
Redan i tonåren började jag tycka tävlande var underligt. Första gången var nog på en hopptävling med lektionshästarna på ridskolan. Jag hade varit med i en hoppgrupp ett tag då och tyckte mig ha lärt mig grunderna i hopning, som konsten att rida an på rätt linje; som konsten att balansera hästen i svängarna, och liknande saker. Jag skötte målflaggan en del av dagen och kommer fortfarande ihåg en ryttare, en av de få andra ... Läs mer
