1983 fick jag en fråga från en elev på ridskolan där jag arbetade. ”Försöker du rida din häst på tygeln i skogen”, frågade eleven. Jag minns mitt svar:
- Nej, det skall inte behövas.
På den tiden var jag kraftigt präglad av min tonårs militära ridlärare. För dem var den allsidige brukshästen målet, hästen du när som helst kan göra vad som helst med. Dressyr var ett medel att skapa en ... Läs mer
När jag börjat rida program igen tittar jag en del på dressyrprogram på Youtube. Oberoende av vilken nivå jag ser blir jag på något sätt frustrerad när jag ser dressyr-riding. Jag har haft svårt att förstå varför. Bästa sättet att slippa frustrationen är att istället titta på fälttävlans-dressyr. Då blir jag lugn och glad ända in i själen
Jag har inte riktigt förstått vad det är ... Läs mer
Jag har ett tag arbetat med att hitta finska översättningar till varorna i min butik och lärt mig att på finska heter allt som har med dressyr att jag göra något med skola. Dressyrridning är kouluratsastus, dressyrvoljock är kouluhuopa.
Det tilltalar mig. För mig är dressyren ridhästens skola som skall förbereda den på livet som ridhäst. En välutbildad dressyrhäst vill jag skall vara förberedd på allt. Den skall vara mera ... Läs mer
Jag hade lektion för Ingela i går, och vi hamnade i diskussioner runt händernas placering. Ingela hamnar gärna med handen för långt fram för hennes korta armar. Då blir armen för rak och då blir armen skakig och okänslig.
Beroende på var i instruktionsböckerna man tittar, så är detta rätt. Det står ofta att handen skall vara buren en decimeter över manken, så där gör Ingela rätt enigt boken, fast alla ... Läs mer
Kära vänner, se till att göra saker i rätt ordning.
Först skall din häst vara mentalt avslappnad under dig och lyda de basala hjälperna som start, stopp och sväng. När du kan trava och galoppera (det sista är öppet för vissa kompromisser) på ridbanan på hängande tygel, är detta klart. Fram till dess ägnar du dig åt att få hästen lugn och lydig.
Därefter, men först då, är det dags att ... Läs mer
Jag tittade på Kür-tävlingen från Scandinavium. Den första startgruppen var på något sätt roligast att se. Där hände lite mer oväntade saker varför hästarna såg mera levande ut. Främst gladde jag mig åt Rose Mathisen och Zuidenwind. Hingsten var ”miljöpåverkad” och tyckte Scandinavium var lite äckligt. Samtidigt försökte han hej vilt att göra så bra som möjligt varför han gissade fel ... Läs mer
Jag läste för många år sedan en artikel om funktionalism. På bild var två gamla räknesnurror. Den ena var av äldre modell med ett utsirat plåtskal med guld-detaljer. Den yngre var räknesnurra rakt av. Det som behövdes för uppgiften var med – allt annat var borta.
Långt in i själen kände jag mig lugn av artikeln. Så skall det vara, kände jag. När saker fungerar blir de vackra. Vi behöver inga ... Läs mer
Den vanligaste kommentaren när jag träffar mina elever är att de säger "Jag har inte hunnit rida så mycket". Jag bryr mig inte om hur mycket ni rider! Man kan lära sig mycket om ridning även utan att rida. Den viktigaste delen av inlärningen sker i köket eller andra fridfulla plaster där det finns tid till att reflektera över ridningen. Det är oftast vid sådana tillfällen man kommer till insikt och verkligen lär sig saker.
Så nästa ... Läs mer
Det stora vackra frieserstoet hade gjort ett mycket trevligt jobb på lektionen, men hennes galopp var sådär klumpig och stor som friesergalopper ofta är. Jag minns inte varför, men ryttaren och jag kom överens om att prova lite sluta i galopp på diagonalen. Sagt och gjort, och ryttaren fick till en stor och klumpig sidvärtsrörelse som knappast gett ett godkänt betyg på en tävling. Det här med att galoppera på snedden var stoet inte riktigt beredd på. ... Läs mer
I juni 1979 ryckte jag in i lumpen. Det betydde att jag slutade rida på ridskolan i Partille. Därefter kom jag aldrig tillbaka. Sedan dess har jag huvudsakligen varit den i ”stallet” som varit den duktige, ridläraren som skall svara på alla frågor.
Redan under lumpen hittade jag en liten ridskola i Skövde där jag hängde på kvällarna, och där ansågs jag som en duktig och välutbildad ryttare. Efter lumpen började jag ju direkt arbeta som ... Läs mer
Vi som upplevde 80- och 90-talen minns polishästen Utter. Han är troligen Sveriges mest kända polishäst och var ett användbart PR-vapen för polisen. Han var en av världens bästa polishästar, och var dessutom hästen som vägrade dö. 27 år gammal arbetade han fortfarande hos polisen, men blev då pensionerad hos sin ryttare Ulla-Carin Lindkvist. Utter fortsatte att göra uppvisningar flera år till, men dog till slut 31 år gammal.
I helgen ... Läs mer
Jag hittade häromdagen en gammal blogg, där bloggaren hade förfasat sig över den akademiska ridningen. Bloggaren hade tydligen varit och sett någon eller några kurser någonstans.
Det första det förfasades över var att tjocka gubbar red på små ponnyer. Det måste vara jag, så där går ni andra fria. Sedan förfasades det över en massa saker som jag kan hålla med om, men en sak reagerade jag kraftigt på: Det hette att ... Läs mer
1986 blev jag anställd av min farbror i hans lilla firma som sålde saker som glasbruken behövde. Det var vid en tid när liksom glasbruken inte behövdes längre. Tidigare fanns det mängder med glasbruk i Småland där folk för hand blåste medicinburkar, glödlampor, fönsterglas, damejeanner och liknande; vanliga bruksföremål, alltså. Men i vår moderna tid gjordes allt sådant maskinellt i lågprisländer varpå de kvarvarande ... Läs mer
Eleven kom körandes med sin välmusklade nordis till kursen. Han drog en stor flakvagn med halva familjen och all utrustning för dagen. Strax var de inne på ridbanan och presterade en underbar och rätt avancerad uppvisning. Ekipaget blev onekligen omtalat denna dag, och ryttarinnan fick viss stjärnstatus.
Under lunchen kom hon med en del filosofiska funderingar. Hur gör man för att bli riktigt bra? För att bli riktigt nöjd? Jag berättade då hur jag nyligen, ... Läs mer
Gustaf Steinbrecht är en av 1800-talets mest kända ryttare. Han bok "Gymnasium des Pferdes" blev med tiden tyska arméns ridlära. Steinbrecht levde under en tid när skolridningen inte var i ropet och han betraktades av många som gammalmodig med sitt manegeridande. Så här skrev Berthold Schrig om honom:
"Under de första veckorna, åren och månaderna red han shulter vor (en mycket svag öppna) i arbetstrav, omväxlande med en förvänd shulter vor, ... Läs mer
Igår red jag igen efter en veckas uppehåll. Hästarna var ju så klart lite "off" i och med det. Framför allt uttryckte Diamanten sitt ogillande. Jag vet egentligen inte vad som gjorde honom missnöjd, men han var ogymnastisk och orolig i munnen. Det kan ju även vara att han har lite ont någonstans, eller att sadeln skaver, eller att bettet har halkat fel eller eller eller.... Diamanten är Diamanten. Han känner efter ordentligt.
I vilket fall red jag runt och ... Läs mer
För ett tag sedan gick Robusten så ryckigt och konstigt på ridbanan. Det visade sig bero på att Dixie gick och drog honom i svansen. Hon har annars varit rätt duktig på att hålla sig borta från ridbanan men sedan hon och Robusten, och jag också såklart, börjat galoppera tillsammans på fältet har hon blivit mer närvarande, och även i vägen på ridbanan.
En enkel bot var att med diamanten och spöt jaga henne av ridbanan. ... Läs mer
Så har då hela Sverige fått snö i sådana mängder som bara Norrland är vant vid. Det finns därför nu en farlig massa igensnöade ridbanor i landet, som på det viset blivit tämligen oanvändbara. Att försöka rida på en obehandlad ridbana med 30cm snö, är inte lätt.
Vad har ni för knep för att hålla era vinterridbanor ridbara? Har man tillgång till lastare lastare är det rätt så lätt ... Läs mer
I sista utgåvan av Hästfocus, är en mycket trevlig artikel om Lucinda McAlpine, en engelsk dressyrryttare som tröttnade på den artificella tävlingsvärlden. Hon slutade tävla i dressyr och började vårda sina hästar istället.
Nu är hon tillbaka på de internationella tävlingsbanorna, med friskare hästar, friskare hästsyn och lika bra tävlingsresultat.
I artikeln tas upp om allt det konstiga som våra hästar ... Läs mer
Denna film demonstrerar tydligt skillanderna i den spanska doma vaquera-ridningen och den nordeuropeiska dressyren. Som ni ser, är det mycket som vi inte känner igen, även om en del saker är bekannta.
Frånsett att hästen verkar ha en underlig skritt, märker vi att ekipaget inte visar någon trav. Anledningen till det myckna travandet på dressyruppvisningar, stammar nog till viss del från arméns ridning, där traven var en viktig transportgångart ... Läs mer
Ingela har skaffat denna DVD och vi såg den tillsammans för ett tag sedan.
Det liv Jan Brink lever på Tullstorp är det liv jag under några år drömde om tillsammans med min första hustru. Med tiden ändrades mina drömmar men Jan Brink verkar ha lyckats att leva sin dröm. Man kan inte säga annat än att det är en fascinerande anläggning han har byggt upp.
I filmen får man se och höra Jan rida och träna en del av sina ... Läs mer
