I år är det 50 år sedan jag började rida regelbundet på ridskola. Jag är i en ålder där mången väljer att sitta av och med tillfredsställelse titta tillbaka på sitt hästliv och glädjas åt det. Jag vet inte om det är patetiskt eller ungdomligt att jag efter 50 år fortfarande letar efter min plats i ridvärlden och efter en inspiration som länge varit försvunnen. Det är runt detta som jag under ett och ett halvt år ... Läs mer
Den sista tiden har jag läst två saker som talade direkt till mig. Den första är en liten novell om måsen Jonathan Livingston Seagull. Han tröttnar på det vanliga måslivet som handlar om att flyga ut till fiskbåten när den kastar fiskrens i sjön, skräna och slåss om maten och flyga hem igen. Han är så road av att flyga att han flitigt övar på att flyga så lågt och långsamt det bara går. Han övar även ... Läs mer
Jag har ju en liten ettåring i stallet. Jag vet inte hur många gånger jag under de sista 10 åren sagt att ”detta blir min sista häst” när jag köpt en ny. Det trodde jag ju även om min älskade Pirre men nu går det alltså en till här som jag kommer rida in när jag är 64. det ser jag verkligen fram emot.
Såklart började tankarna snurra om denna lille kille, vad vi skall göra tillsammans. En av tankarna som dök upp ... Läs mer
Det sägs ofta att vi hästfolk är nördar då vi har svårt att prata om annat än våra hästar och vår sport. Visst stämmer det. Ändå tror jag att jag är nördig på ett annat sätt än i alla fall merparten av hästfolket. Inte så att jag är kunnigare eller smartare eller något, utan mera att jag är intresserad av ridning på ett annat sätt än andra. Jag tror de flesta lär sig ridning via ... Läs mer
Jag har tittat lite på både GPS och Kür i år, och det känns som om min långdragna skilsmässa från dressyren äntligen är över.
Lika länge som vi har haft Internet har en del av er fått lyssna på mina såväl aggressiva som förtvivlade uttalanden om ridsporten, speciellt dressyren. Redan som tonåring missuppfattade jag vad det hela hamnade om och det har varit en smärtsam process att långsamt förstå att ... Läs mer
Efter 50 år som ryttare har ju mitt ryttarliv passerat många stadier och förändringar. När jag nu söker inspiration letar jag bakåt genom mitt ryttarlivs olika skeden, för att hitta en tid som jag skulle vilja uppleva igen.
Senaste större förändringen var runt sekelskiftet, när jag plötsligt befann mig i den akademiska ridningen och som ändrade mycket för mig. En sak som hände då var att jag satt upp igen. Det är jag den ... Läs mer
Ljuset är på väg tillbaka och snön har förvandlats till blankis på vägar och ridbanor, men ändå börjar det lova att snart är våren här.
Det har varit en besvärlig vinter för oss på Skogsryd. Alla våra hästar verkade sjuka och orkeslösa när hösten gick till vinter. Det visade sig att de hade brist på selen, zink och lite andra mineraler så vintern har varit en lång rehabilitering med en massa ... Läs mer
Jag börjar tro att min Pirre har något litet kroppsligt handikapp. När ridpassen börjar är han alltid väldigt stel och kort i steget. Efter att tag, speciellt om jag rider många sidvärtsövningar i skritt, kommer han sakta igång och blir längre i steget. Men galoppen är oftast farligt obekväm med ett extraslag mitt i. Man sitter helst inte ner utan står i fältsits.
Det är nog något som inte stämmer med honom. Efter att ha ... Läs mer
Jag skrev nyligen om mina svårigheter att uppleva känslan av delaktighet. Det skrev jag om i
https://markusholst.com/bloggen/82/vagen-tillbaka/28368/delaktighet
Där skrev jag även om hur jag skulle fundera tillbaka och hitta tillfällen där jag känt mig delaktig i ridvärlden. Jag fann ett par tillfällen.
Kom nu ihåg att i den lilla världen, på min egen gård och tillsammans med Ingela, känner jag såklart en gemenskap, men ... Läs mer
1997 förändrades mitt liv.
Jag var skild sedan två år, hade enorma skulder, jobbade 50 timmar borta och skötte dessutom mitt lilla företag. Det gick naturligtvis inte i längden. Jag brände ut mig och fick sluta med allt.
Efter det kom jag aldrig tillbaka.
Från att i stort sett ha arbetat jämt, kunde jag inte arbeta alls. Sedan dess har jag knappt arbetat halvtid. All ork har försvunnit och jag klarar ingen som helst stress längre. Jag blir ... Läs mer
I 40 år har jag varit hästägare. Under alla dessa år är det främst dressyr i olika skepnader jag har ägnat mig åt. När jag tänker tillbaka på mina olika hästar är det aldrig några dressyrpass jag ser. Det är andra saker som dyker upp: Hoppning, snabba galopper på något fält, skogspromenader och liknande. Aldrig dressyr.
Att det är sådana minnen som dyker upp känns ibland underligt eftersom jag i alla å ... Läs mer
Av en tillfällighet såg jag ett program på TV som fick mig att börja fundera runt begreppet ”delaktighet”. Det väckte många tankar och insikter hos mig. Jag förstod att det är vad jag söker i min strävan efter inspiration med ridningen: En känsla av delaktighet.
Försöker man läsa på om delaktighet hamnar man oftast i den fysiska biten av begreppet: Alla barn skall ha rätt att vara med i leken, alla barn skall ha rätt till ... Läs mer
Jag försöker minnas tillbaka och komma ihåg vilken ryttare jag drömde om att bli när jag var yngre, innan allt blev fel för 25 år sedan. Dressyrryttare blev jag av en tillfällighet, det kan jag berätta en annan dag hur det kom sig.
Det är inte så lätt att komma ihåg hur jag tänkte som tonåring, när jag fortfarande var på väg ut i livet. Det är lätt att man använder sin nuvarande erfarenhet när man filtrerar ... Läs mer
I förra inlägget skrev jag om begreppet ”efter”, som väl kan sammanfattas som den nya aktivitet eller egenskap som jag strävar efter när jag gör saker. Sågar man ved finns det ett tydligt Efter: Att värma sig eller koka kaffe. Bygger jag ett hus finns ett lika tydligt Efter: Att använda huset till det jag tänkt. I ridningen är det svårt att hitta ett sådant Efter, men jag tror det går, om jag funderar ett tag.
Om jag för en stund ... Läs mer
Jag har skrivit om detta inlägg flera gånger. Först tänkte jag räkna upp alla gånger jag blivit besviken på ridvärlden och hur kraftigt jag har missuppfattat den men det har jag skrivit om i flera år så det borde räcka med en länk-lista om ni vill läsa det.
Bättre är ju att jag försöker greppa det från ett annat håll denna gång och försöka strunta i att jag inte förstår det som händer i ... Läs mer
Jag kan inte minnas när jag första gången tappade inspirationen att rida, men jag vet att inspirationen har varit borta i åtminstone 25 år. Under dessa år har den såklart då och då återinfunnit sig, med varierande styrka och ihållighet. Läser ni min berättelse om min ridrädsla, https://markusholst.com/bloggen/21/ridradsla, så kan ni där se hur jag rätt regelbundet frågar mig om jag skall fortsätta.
Sedan dess har jag ... Läs mer
