Vävribbtyglar har en söm ungefär mitt på, där väven övergår i läder. Denna söm nöts ofta sönder genom tygelns skavande mot hästhalsen och kan då bli farlig att rida med.
En bekannt ramlade av sin häst för att tag sedan. Då gick hennes vävribbtygel sönder i sömmen mitt på; sömmen i skarven mellan läder och tyg. Jag lovade att laga den åt henne, och ikväll fick jag äntligen fart. det var en mykcet enkel lagning, men när jag var färdog med den, upptäckte jag att motsbarande söm på andra tygeln var i stort sett utsliten.Denna söm lever ett hårt liv eftersom den ju oftast ligger an mot hästens hals. Vid varje rörelse slits sömmen på insidan, och blir snart så tunn att den inte gör någon nytta. Man ser ofta på vävribbtyglar att denna söm är utsliten och läderbitarna gapar. På den tygel jag lagade, vara bara två centimeter av sömmen kvar. Resten var söndernött. Naturligtvis funderar jag på, hur lite det fanns kvar av den söm som gick sönder. det lär vi aldrig få veta.
Vi skall vara glada att tygeln sprack när flickan redan låg på marken, och hästen trampade på tygeln. Jag föreställer mig att det är så det gick till. Värre hade varit om tygeln gått sönder med flickan kvar i sadeln, i en situation där häst och ryttare hade olika åsikter, eller när hästen blev rädd och behövde "tyglas".
Det är lätt att orda över ryttarens slarv och om hur dumt det är att alls ge sig ut med en så dålig tygel. Det får ni gärna göra, men först bör ni allt gå ut i sadelkammaren och kontrollera era egna vävribbtyglar. Det skulle inte förvåna mig om flera av er hittar likadana skador på era tyglar. Tygeln kan vara sliten där även om den i övrigt ser hel, ny och fin ut.
Gör mig sedan tjänsten att inte rida med era slitna tyglar. Ta istället med dem om ni någon gång kommer på besök här på Skogsryd, så skall jag laga dem åt er, gratis.