Vårvindar blåser runt Skogsryd och jag har kommit upp i sadeln igen efter en tråkig vinter med dålig motivation. Jag är nog inte den enda som känner vårens entusiasm och jag gissar att många av er har planer där detta blir året där ni äntligen skall göra den där grejen ni drömmer om – varje år men ännu inte fått till. Jag har också en del förhoppningar, men dem håller jag för mig själv.
Som instruktör hör jag ofta dessa förväntningar från mina elever: Jag vill rida galoppombyten, jag vill rida förvänd galopp, jag vill rid sluta på diagonalen och liknande saker. Det är glädjande att höra om era förväntningar, för utan förväntningar tror jag inte den där riktiga glädjen i ridningen kan infinna sig.
Om vi håller oss till saker som det är rimligt att era hästar kan utföra, är jag säker på att ni kan utföra era drömmar rätt snart. Det som hästen inte är predestinerad för kan vi ju lämna därhän. Jag tänker då till exempel på min lilla Blixt som knappt galopperar ens i hagen och helst inte alls under ryttare. Honom kommer jag ju aldrig rida seriebyten på. Då är det bättre att hitta drömmar och mål som passar honom. Sådana finns.
Det finns tre vanliga orsaker till att drömmen kan kännas långt borta, nämligen:
1) Dålig hjälpförståelse
Jag ser ofta att ryttare vill försöka gymnastisera sina hästar eller göra fräna grejer med dem trots att hästen inte förstår hjälperna tillräckligt bra för att kunna ta till sig ryttarens vilja. Jag har sett ryttare försöka rida skänkelvikning på hästar som inte förstår sidförande skänkel. Jag har sett ryttare vilja byta galopp på hästar som inte kan göra rena galoppfattningar eller rena avbrott från galopp. Jag har sett ryttare försöka samla sina hästar trots att de är för hårda i munnen för att förstå förhållningen tillräckligt väl.
Åtgärden är förhållande enkel: Se till att allt under det ni vill göra fungerar.
- Fungerar inte bytena – öva fattningar och avbrott.
- Fungerar inte skänkelvikningen – öva framdelsvändning.
- Fungerar inta halvhalten – öva halter och igångsättningar.
O.s.v.
2) Dålig framåtbjudning
Detta svårdefinierade ord! Jag uttryckte det en gång som att rida en häst utan bjudning känns som att backa med släp: Man behöver mycket styrning och många hjälper för att komma dit man vill. När hästen bjuder rör den sig villigt och tar över ansvaret för rörelsen och du kan sitta ovanpå och njuta.
Hur man lär hästen bjudning? Lär bland övningarna i min ridhandbok.
3) Dåliga förberedelser
Då menar jag inte att ni behöver en bra plan för året, utan hur ni förbereder den rörelse ni vill rida. Det är vanligt att hjälper kommer för sent och att ryttare t.ex. ger hjälperna i samma moment som hästen skall, tja, byta galopp. Då säger hästen ett förvånat ”va” och galopperar vidare i samma galopp. Ofta kombineras den sena hjälpen med en överdriven entusiasm hos ryttaren varför denne tappar sin balans och sitt fokus på att hjälpa hästen genom övningen.
Tänk på hjälperna som på tre-sekunders-regeln i trafiken: Det tar tid för hästens hjärna att bearbeta informationen. Hästen behöver veta i förväg vad som skall göras så såväl hjärnan som alla benen är beredda när klarsignalen kommer.
- Vill du rida en sluta på diagonalen bör hästen vara i balans (halvhalt), i rätt tempo och rätt böjd redan innan diagonalen börjar.
- Vill du rida ett byte skall hästen återigen vara i balans och omböjd i god tid och dina skänklar skall vara på rätt läge för att ge hjälpen INNAN du är på platsen för bytet.
Här är det rätt bra att öva program, oberoende av om du är tävlingsnörd eller inte. Jag är det inte. Då märker man hur lätt det är att hamna på efterkälken med hjälperna. Då tycker man att man får ont om både tid och plats i programmet. Är du förberedd inför varje övning du vill rida känns det som om du har gott om tid i programmet.
Nu andas vi in vårluften och rider!