Jag märkte en dag att Pirre blivit väldigt sned i kroppen, så sned att det tydligt känns i galoppen. Han skickar bakdelen ordentligt åt vänster. Det kommer inte som någon överraskning då han en längre tid visat detta, men efter vinterns vila och återhämtning från selenbrist har det blivit än tydligare, speciellt på galoppbanan.
Jag har inte brytt mig om detta speciellt utan tänkt att vill han gå så, då kan han få ... Läs mer
I söndags hoppade jag flera fina språng på 55 cm med min Pirre. Det är ingen märkvärdig höjd, men jag skall berätta för er det märkvärdiga med den.
22 år gammal gick jag första kursen på Strömsholm. Där hoppade vi löpande hinder på 120 cm. Det var höjder jag var helt ovan vid när jag kom dit och jag var varken mentalt eller kunskapsmässigt färdig för att hoppa dem så det blev inte så bra. Men ... Läs mer
I februari 2016, alltså för fem år sedan, var jag och provred en häst på ett stuteri utanför Göteborg. En duktig ryttare visade upp honom i ridhuset. Jag blev väl inte imponerad av varken ridning eller häst. Det var en snygg fux, varken mer eller mindre.
Så skulle jag då provrida. Detta var under min allra räddaste period, mindre än ett år efter min höftledsoperation som hade gjort mig väldigt osäker på min kropp. Jag skakade i ... Läs mer
I november skrev jag om hur våra hästar drabbats av selenbrist. Därför reds det inget här på gården under december, eftersom selenbrist ju ger hästarna ömma muskler. Alla hoppades vi på att komma igång efter nyår, men det blev besvärligt underlag så det är inte förrän sistlidna veckan som vi unnat börja rida våra hästar regelbundet.
Från att ha fyra ovilliga, stela och redan från start andfådda ... Läs mer
- Det är något konstigt med Bugatti, sade Maria en dag. Han ville inte galoppera längre. Vi enades om att han kanske tyckte att ridpassen blev för långa så Maria kanske kunde lägga galoppen tidigare i dem.
När detta hände hade jag redan ett tag känt att Pirre var ovillig och verkade stel i kroppen. Han tyckte skänkelvikning blivit lite jobbigt, bakbenen liksom räckter inte till.
Samtidigt kändes Blixten halt på något obestämt ... Läs mer
2014 började jag förstå att något var galet med min höft när jag upptäckte att jag inte kunde föra benet åt sidan, sådär som man gör när man stretchar insidan av låret. Det är ju en rätt så bra sak att kunna, eftersom ju benen är utåtvinklade när man rider. Där fick jag en förklaring till varför det känts så obekvämt att rida några år, och våren 2015 fick jag en ny ... Läs mer
Det var den första vårdagen 2019. Solen sken och fåglarna kvittrade. Jag stod med gråten i halsen och höll Diamanten medan vår vänlige veterinär gav honom den spruta som strax fick Diamanten att en sista gång lägga sig ned.
Så var han borta. Lugnt och värdigt. Veterinären sade ”hej då Diamanten” strax innan Diamanten föll till marken, och ägnade sedan tid till att se till att jag mådde bra. Jag tackade honom och han ... Läs mer
Medan Ingela gör frukost går jag ut och fodrar hästarna. Så gör vi varje morgon under vintern. Våra hästar går på kall lösdrift och fodras utomhus, utanför köksfönstret. De brukar stå där och vänta på mornarna. Ofta är det någon som inte har riktigt koll på klockan, men som strax dyker upp. Idag stod Pirre kvar i ligghallen men kom när jag ropade på honom.
Han var inte glad. Han var otålig, skrapade ... Läs mer
Ett rent infall gjorde att jag provade att longera Blixten idag – och märkte att han var ohalt. Har vi tur är detta slutet på en lång tids hälta.
Det började i mitten av april med att han var halt på vänster fram. Skenan var svullen, så jag gissade på någon senskada. Min erfarenhet av senor är att man får vänta ut dem. Min veterinär gav mig samma råd: Inte behandla, vänta. På Pirre väntade jag ett år. Nu har ... Läs mer
Så har jag ridit program igen, denna gång LA:3. Ni som följer Markus ridsportsbutik på Facebook har redan sett videon. Jag delade den i några dressyr-grupper jag är med i, och det blev rätt intressanta diskussioner.
Programridning har den underbara egenskapen att rörelserna kommer där de kommer. Man kan inte själv bestämma när det är dags, utan man får se till att utföra rörelserna i den ordning någon annan har bestämt ... Läs mer
Det känns som om det hände över en natt.
En dag började sadeln glida fram. Den låg åtminstone fem centimeter för långt fram, så bogbladen gick långt in under sadeln. Då satte jag en förstropp på sadeln, vilket förvisso fick tillbaka sadeln. Han fick en mycket finare och taktfastare trav men istället lutade sadeln väldigt mycket framåt, så mycket att det blev obekvämt och obalanserat att rida.
Efter att ha provat ... Läs mer
Jag var 23 år, bodde i Avesta och delade stall med två systrar i samma ålder. Det hade varit något för Avesta så ovanligt som barmark-tjäle en längre tid, så hästarna hade mest stått still i hagen. Det gick ju inte att rida i sådant uselt före. Detta var på den tiden man trodde att havre var viktigt för hästar, så de fick sin vanliga kraftfoder-giva trots att de bara stod still.
En dag blev det blidväder och marken tinade. ... Läs mer
Jag slötittar ofta på Horse & Country TV. Där visar de ju mängder med tävlingar. Oftast är det hoppning men ibland även dressyr och annat. Jag har märkt att den ridning jag tycker är trevligast att se, är den där minuten som hoppryttarna rider runt på banan innan de börjar hoppa. Det är oftast fin och balanserad ridning i rätt fri form och ett avslappnat framåt-tempo. Det är mycket trevligare att se än de dressyrtävlingar de ... Läs mer
Långfredagen 1995, möjligen 1994, vaknade jag på sjukhus. Jag hade hopptränat vårt avelssto, och det hade tydligen inte gått så bra. Jag hade ramlat av och fått min tredje hjärnskakning.
Efter det har jag inte hoppat, mer än små stockar. Jag blev egentligen inte rädd för att hoppa, det är mera att möjligheten aldrig har dykt upp. Jag red mest ensam och hade inga hinder under lång tid efter det, så det blev aldrig ... Läs mer
Titta på bilden nedan. Vad ser ni? Jag gissar att ni ser en avslappnad och glad gubbe som ler mot kameran. Det ser jag med, och det gillar jag inte.
För när Ingela tog bilden sträckte jag upp mig allt jag klarade, med min krumma nacke, för att försöka se rak och stolt ut på min lille häst. Bättre än så här blev det alltså inte.
Jag har ju länge vetat att jag har blivit krum i ryggen, men att det ser ut så här illa när jag ... Läs mer
Mina cirklar växer efter hand som rädslan mildras. Idag var det så äntligen dags att rida Bugatti på gräsbanan. Det är ett av mina delmål i år, en av de saker jag vill våga.
Och det gick bra! Han tittade lite på hindren och annat, men hade en mycket trevligare framåtbjudning än hemma på grusbanan. Trots att han hittade spöken så vågade jag fortsätta rida. Det känns bra.
På filmen ser jag att det blev lite ... Läs mer
Min ambition var att öva sitsen på Blixten idag, rida nedsuttet och kanske utan läder. Det har blivit Blixtens huvuduppgift att hjälpa mig med sitsen. Ibland travar vi runt på galoppbanan bara för att det är kul – och ibland leker vi dressyr för att öva sitsen.
Jag märkte redan när jag började rida idag att ryggskottet var lite värre än det varit på ett tag, trots att ryggen har varit dålig hela vintern. Det födde den intressanta ... Läs mer
Sommaren har kommit till Skogsryd. För mindre än en månad sedan låg här fortfarande snö. Nu är det grönska och 20 grader varmt. Jag går barfota i gräset. Hästarna är släppta på bete och bajsar ut något som mest liknar stuvad spenat, men magarna rättar nog till sig snart igen. Det är sällan jag haft så kraftig reaktion vid betessläpp. Jag vet inte vad som är annorlunda i år.
Efter en massa traktor-problem, ... Läs mer
Jag bytte bett på Bugatti idag, för att se om det kunde hjälpa hans mun. Jag bytte från Friendly bit tvådelat med parerstänger till ett tvådelat Friendly bit Comfort.
Det jag ville kolla var om han var mera nöjd med ett böjt bett. Redan Friendly bit med parerstänger är hyfsat böjt, men Friendly bit Comfort är ännu mera böjt. Det är min erfarenhet sedan tidigare att många hästar trivs bättre med böjda tränsbett ... Läs mer
En del hästar är hårda i munnen. Jag har tidigare skrivit om min Robust som var stenhård i munnen redan från första dag. Jag övade och övade men han liksom fattade inte varför jag drog i tygeln. Det blev bättre när jag så småningom bytte bett.
Nu har jag en liknande häst, fast långt ifrån så extrem som Robusten var. Bugatti är också hård i munnen. Detta föder två frågor:
Varför är ... Läs merJag tränade min sits på Blixten idag igen. Han är enda hästen där jag sitter ned längre perioder just nu, så han får ställa upp som sitsträningshäst, och det verkar han inte ha något emot. Idag valde jag att träna med stigbyglar på fötterna.
Jag drar ju upp vänster häl och hamnar ojämnt på något sätt. Det kan låta som om lösningen är att sänka vänster häl. Det trodde jag länge, ... Läs mer
Jag brukar tömköra mina unghästar. Det gör jag mycket enkelt med stallgrimma och två rep. Jag går bakom och ägnar mig främst åt det i skritt. Det är något av det tråkigaste man kan göra inom hästeriet, men det har en positiv effekt på hästarnas förståelse av styrning och broms, och man kan smacka fram dem bra och träna lite bjudning samtidigt.
Ingela bad mig tömköra Caelum, 4 år, så hon själv ... Läs mer
Bugatti är fyra år och rätt ny med mig på ryggen. Mången skulle nog kalla honom för seg, och det som gör att han känns seg är att han liksom inte är på väg någon stans. Han travar på i ett hyfsat tempo men ändå vill man smacka på och driva. Det är alltså inte hans tempo som är fel, utan hans framåtbjudning.
Detta visar hur svårt det är att definiera framåtbjudning. Alla vet vi att man inte kan ... Läs mer
Jag har ju tre hästar att rida: Blixten, Pirre och Bugatti Här finns fler om jag skulle få lust, men de andra tre rider Ingela. Idag var det Blixtens tur. Tid och ork räckte bara till en häst.
Blixten är ju 18 år nu. På många sätt känns det ju som om han har framtiden bakom sig, men samtidigt tänker jag ofta på min Kalle, som ju hade sin mest lysande tid efter att han fyllt 20, och samma sak kan vi säga om Diamant. Jag tror Blixten kommer att ... Läs mer
Jag började få ont i ryggen när jag red förra våren. Jag tänkte inte så mycket på det – ryggskott har jag ofta - men denna gång blev det värre och värre och gav sig inte. Till slut fick smärtan mig att sluta rida och gick jag till sjukgymnasten som konstaterade att jag hade ischias. Inte sådan där ”falsk ischias som sitter i rumpan utan riktig äkta ischias uppe från ryggraden. Så fick jag lite enkla övningar och ... Läs mer
Jag började idag att gräva ut ”spånbädden” ut boxarna, alltså det fuktiga spån som legat fastfruset några månader nu. Det är nackdelen med uteboxar: Allt fryser. Mina boxar är dessutom byggda direkt på marken vilket inte alls är en bra lösning för vinter-bruk. De var ju tänka som sommar-boxar för elever men när Ingela flyttade hit och hästantalet ökade blev det att vi använder dem på vintern ... Läs mer
Att rycka in i lumpen är en speciell grej. Första dagen är rätt angenäm. Då blir man hälsad välkommen, blir tilldelad all sin utrustning och lär sig bädda sängen. Nästa dag börjar en helt annan värld. Under några veckor möter man bara arga människor, människor som skäller så man faktiskt blir rädd och ser till att allt man gör blir fel och misslyckat. De enda snälla i närheten är de andra killarna i ... Läs mer
Det blev tomt när jag lade ned min ”tävlingssatsning”. Det är ingen idé att försöka igen, man skall inse sina begränsningar, men jag saknar den kittlande känslan av entusiasm som den gav.
När jag arbetade som mest med min ridrädsla och kämpade med att våga komma upp på Pirre lärde jag mig glädjen i att ta sig an en utmaning, att ha en plan och ett mål. Det är väl en av de saker jag ville uppnå med att tävla ... Läs mer
Häromdagen red jag det första mera genomtänkta ridpasset på min tilltänkte ”tävlingshäst” Bugatti. De föregående passen har mest varit som att vi provat och undersökt varandra. Nu red jag noggrannare i syfte att öva oss men funderade också ut vad som behöver göras innan det är dags för start.
Jag hittade en del små intressanta saker och medan jag red kände jag tankar komma på hur jag skall öva för att ... Läs mer
Han har alltid varit klart minst i flocken, och är varken snabb eller uthållig, men bestämmer gör han. Gentemot folk är han en artig liten häst, mycket rädd att göra fel, men bland hästar är han kraftigt dominant och håller ordning på sin lilla flock, så till den milda grad att det är mycket besvärligt att släppa in nya hästar i hagen.
En dag var vattenkoppen avstängd, och Blixten var törstig. Det var de andra också, ... Läs mer
