Frågor och kommentarer : Mental avkoppling

«Föregående - [ Skriv ny fråga ] Nästa»
10 januari 2009
Hej!
Jag har precis skaffat en 4-årig kallblodstravare som aldrig tränats för travet. Hästen är inriden men jag tränar från marken tills det fungerar bra. Vi tränar än så länge bara på basala saker som att ledas, sänka nacken, gå på böjda spår med sökning fram/ned, flytta sig för tryck och liknande, allt i skritt. Hästen är mycket arbetsvillig och positiv men vill gärna gå för snabbt och inte bära sig ordentligt. Detta har dock blivit mycket bättre och hon börjar förstå att man kan gå sakta. Problemet är dock när hon mentalt stressar upp sig. Det är inte så ofta det sker, men när det sker får jag inte tillbaka hennes uppmärksamhet för hon kan vara helt fokuserad på något som händer i horisonten. Jag har prövat att sänka nacken på henne, vilket går en stund men sen drar hon upp huvudet igen och fokuserar på annat. Ber jag henne flytta på sig så sker det i regel väldigt snabbt, hon tar inte in mina signaler att lugna ner sig och det verkar som om hon stressar upp mer. Då kan hon även gå in i mig, det är som om jag inte riktigt finns i hennes medvetande. Beror det på brist på ledarskap från min sida? Finns det några tips/övningar att ta till för att återfå hennes mentala fokus och ledarskapet? Mitt mål är en häst som fokuserar på mig och låter mig ta hand om eventuella faror.

Skulle bli mycket tacksam för svar!
/Mia
Markus 11 januari 2009

Hej Mia!

Det går nog att hitta många orsaker till din hästs beteende. Om du läser Diamantens dansskola kan du nog hitta många likheter med din häst. En del hästar är vaktmästare och skall hålla koll på allt. Vi skall emellertid strunta i orsaken till hennes beteende en stund, och se hur vi kan åtgärda det.

Jag tror du är på rätt spår, när du gissar att det är en ledarskapsfråga. Ponera att hästen inte ser dig som en ledare. Vad betyder det för den lilla hästen? Det betyder att ingen är där och tar hand om henne. Utan ledare känner hon sig inte trygg. Och vem gör det?

Om hon lär sig att lita på dig, och lär sig att du har koll, vet hon snart att där du är, där är det tryggt. Där du är finns inga spöken, Där du är, kan hon slappna av. Hon verkar behöva en mamma, din lilla hästen, en mamma vars famn är den tryggaste platsen i världen. Du får bli den mamman.

Du är alltså på rätt spår. Exakt hur du skall gå till väga är lite svårare att säga såhär utan att ha sett er. Vi skall inte begära lugn av henne om hon är rädd. Vi skall begära lydighet. Lydighet består här i att hon skall fortsätta att göra det du ber henne om även om det är mumintroll vid horisonten.

Detta är en lång och långsam process. Ett tag var det modernt att om hästen blev rädd för något, skulle hästen fram och nosa på det. Den metoden tror jag inte på, för då förutsäter hästen att snart måste den pussa en krokodil. Inget bra. Bättre är att man själkv behåller lugnet och försöker att vara neutral mot hästens ängslan och oro. Rider man rakt fram på vägen, fortsätter man att rida rakt fram trots mumintroll och krokofanter. Hästen märker då att gör man som mamma säger, bits inga krokofanter.

Jag skulle i det läga du är, strunta i hästens såväl fysiska som mentala avslappning och låta den komma efter hand. Jag skulle ägna mitt tränande av hästen till enkla vardagliga öävningar som man kan utföra även om man är rädd för horisonten. Stanna, gå och styra är bra sådana övnignar. Läs i min ridhandbok, del 12, om första lydighetsövnignen och de andra övningarna som står där. Och läs diamantens dansskola, så får du inblick i en annan vaktmästares väg genom ridkonsten.

Lycka till, och hör gärna av dig igen, om hur det går!
14 januari 2009

Hej!

Nu har jag skippat min tanke på att få min häst att koppla av mentalt utan hon ska bara lyda mig när hon stressar. Jag tänkte noga igenom hur jag gör och jag har kommit fram till att jag är lite väl blödig mot min häst och tänkt lite "hon är ju inte så gammal" och "jag har ju inte haft henne så länge så jag har inte hunnit lära henne än". Men nu är det slut på det och jag har insett att jag måste vara benhård så att min häst förstår vad det är jag vill att hon ska göra. Hon får inte gå en milimeter fel utan då korrigerar jag direkt. Jag har egentligen bara tränat ledövningar. Voila - hästen blev lugn som en filbunke igen. Det är väl det tydligaste beviset på att min häst mår bäst av att det är jag som är ledaren! Klart jag vet att man ska vara ledare för sin häst men nu har jag på något sätt tagit det till mig kroppsligen också, inte bara mentalt. Innan juluppehållet var min häst mest bara lugn och fin men då hade jag hjälp och gjorde inte allt själv, men nu känner jag att jag vet vad jag ska göra om hon börjar stressa igen. Jag kan klara av problemet själv.

Jag har med god behållning läst Diamantens dansskola och jag känner igen min häst i flera stycken, fast min är en väldigt "light" version av Diamanten. Hon letar hela tiden uppgifter och att stå still är det svåraste hon vet, men idag har vi stått still i någon minut flera gånger om. Men mer kommer det att bli!

Jag vill passa på att tacka så otroligt mycket för råden! Jag blir så fascinerad när jag stöter på sådana här hemsidor med hästtränare av olika slag, som faktiskt tar sig tid att svara på olika frågor, av ibland helt okända människor som jag. Man kan nästan inte tro att det är sant och det uppskattas väldeligen. Ett stort tack!

/Mia
15 januari 2009

Jag håller med Markus i allts om står och vill bara göra ett tillägg. Vad jag märkt är att NU, efter att jag köpte P i juli 2008, nu börjar vi lära känna varandra så pass att vi bättre förstår varandra. Vi har hela tiden kunnat kommunicera utan problem, men nu börjar vi förstå hur vi båda fungerar och vad vi båda vill (han har länge trott att jag ville något helt annat, dvs kröka in nacken och bara springa full fart framåt med fina benrörelser) och jag har trott att han var på ett visst sätt, men nu ser man även de andra sidorna.

Så tiden spelar roll i samarbetet :-)