Ridhandboken Del 21 - Att rida med handhäst

Inledning

Jag har blivit ombedd att skriva om att rida med handhäst. De senaste åren har jag blivit mer och mer fascinerad av detta och hittat en ny och rolig upplevelse runt detta. Därför tänkte jag här berätta hur jag gör, men kom ihåg att detta är min version. Man kan säkerligen tänka annorlunda och göra annorlumnda, men det jag här kommer att beskriva är, som sagt, mitt sätt.

För flera år sedan red några ryttare förbi, där en av dem hade tre handhästar bakom varandra, en hel liten karavan. Detta var Peter Vester, en dansk man som skrivit en hel bok om att rida med handhäst och rida med packhäst. Hans bok är på svenska och rekommenderas varmt.

Förkunskaper

Att rida med handhäst handlar ju att ha kontroll på två hästar. Det kräver ju en del förkunskaper hos ryttaren, och även en del tankar runt säkerhet. Vi börjar med förkunskaper.

  • Den häst du tänker rida skall du kunna kontrollera med en hand, eftersom den andra handen, speciellt i en situation, behövs för att kontrollera handhästen. Se där, jag fick åter en möjlighet att propagera för enhandsridning! Se till att öva så mycket på att rida enhändigt att det sker automatiskt den dagen du rider med din handhäst.
  • Den sträcka du tänker rida med din handhäst skall du veta att du kan rida på din ridhäst med en hand, i de gångarter du tänker ha med dig handhästen i. Tänker du trava och galoppera, se till att klara detta enhändigt utan handhäst först.
  • Handhästen skall vara van vid att bli ledd i den utrustning du tänker använda. Jag har oftast grimma på handhästen.
  • Det är bra att öva på att hantera två hästar, varför du gärna först skall öva dig på ett leda dina två tilltänkta hästar samtidigt i olika miljöer, så du är van att hantera två hästar samtidigt, även när ni möter en älg.

Utrustning

På den tiden svenska armén red med handhäst, vilket inte var ovanligt, hade de inte ett rep utan oftast en ”förarstång”. Det var en rotting-stång, kanske en meter lång, som i ena änden hade en karbinhake med ett ”longerdelta” i (det hette säkert något annat i armén) och en ca en meter lång rem i andra ändan. Se bild nedan. Tanken var att man så länge allt var lugnt och man hade gott om utrymme, höll i ändan av stången och hade handhästen bredvid sig. Då kunde styra handhästen lite hit och dit. Jag har provat att rida med förarstång och minns det som lite bökigt, troligen för att jag var ovan. Stången rörde sig ju fram och tillbaka beroende på var handhästen för stunden hade för sig och blev därför rätt obekväm att hantera. Det finns emellertid tillfällen där jag önskat att jag valt en sådan. Mer om det senare.

Vad du behöver är helt enkelt ett lagom långt rep att hålla handhästen i.

En longerlina är för lång och grov och blir därför för mycket att hålla ordning på och tar upp så mycket plats i din hand att det blir svårt att rida.

Ett grimskaft blir för kort. Rider du med grimskaft måste hästen gå nära dig och om den hoppar till eller tvärstannar är risken stor att du tappar hästen.

Därför har jag gjort mig ett 3 meter långt och 16 mm grovt rep med en karbinhake i ena änden och en fallrepsknop i den andre. Knopen minskar risken att repet glider ur handen på mig om det blir en ”situation”.

Repet löper från handhästens grimma, genom min högra hand ovh vidare genom min vänstra hand. Överblivet rep hänger ner på vänster sida. (Se bilden högst upp). Då är det enkelt att länga eller korta repet efter hand som situationen ändras.

På handhästen har jag normalt en stallgrimma, men beroende på vad hästarna är vana vid och hur mycket ”skärpa” man tror sig behöva kan man ju använda repgrimma, kapson eller något annat. Där finns inga rätt och fel så länge det man väljer fungerar och alla är glada.

Bild från armémuseum

Val av hästar

När du rider med handhäst är det mängder med situationer du vill slippa, varför det är lätt att beskriva de hästar man skall välja genom negationer, alltså vilka hästar man skall välja bort. Men jag skall försöka beskriva det på ett bra sätt. Nu pratar vi alltså om när vi har möjlighet att välja, inte när vi flyr för livet från en skogsbrand eller liknande.

  • Hästarna skall känna varandra. Det är skönt att slippa rang-strider och liknande när du vill ha en lugn promenad med dina två hästar. Bäst är två hästar som till vardags går tillsammans i hagen. Då blir den gemensamma skogspromenaden en del av vardagen.
  • Den häst du rider skall vara så lugn att du säkert vet att promenaden kommer att ske utan allt för stora åthävor. Välj alltså inte den häst som inte går fram i skogen, eller som brukar vända och springa hem med dig, eller som gärna skenar på den gamla järnvägsvallen. Välj en häst som du vet är så trygg att du under ridturen har tid över till annat.
  • Den häst du rider skall ha högre rang än handhästen. Att försöka värja sig för attacker från handhästen är varken trevligt eller enkelt.

Nu rider vi

Så är det då dags att sitta upp för första ridturen med handhäst. Ibland kan det vara enkelt att först sitta upp och sedan få handhästen ledd till dig. Med vana hästar är det emellertid inget problem att ställa handhästen höger om ridhästen, lägga ledlinan över manken, gå runt och sedan sitta upp. De behöver inte stå fint bredvid varandra åt samma håll eller något sådant. Det rättar vi till när vi väl sitter i sadeln.

Nästa fråga är ju var handhästen skall gå. Det normala för hästar är att gå på led. Jag har ofta handhästens huvud bakom eller bredvid rumpan på ridhästen, vilket ni kan se på bilden högst upp. Rider man i tät skog eller genom grindar är detta oftast enda sättet eftersom det bara är plats med en häst i bredd. Vill handhästen gå med huvudet vid mitt ben, helt bredvid ridhästen eller kanske till och med ett halvt huvud framför ser jag inte detta som ett problem utan anpassar mig. Där behöver man öva på att hala ledlinan in och ut för att anpassa sig efter situationen, vilken hela tiden ändrar sig.

Ett svårare problem är om handhästen inte vill gå med. Det har hänt mig att jag behövt släpa handhästen i grimman och då blir ridningen tråkig. Antingen konstaterar man då att de två valde hästarna inte var rätt par för övningen, eller så övar man på att driva fram handhästen. Kanske behöver man ett spö med sig för att putta den i rumpan, men då har man plötlsigt väldigt många saker i händerna.

En enkel lösning som vi tillämpar här hemma är att man har med sig en kompis på en annan häst som går strax bakom handhästen, vilket ni också ser på bilden högst upp. Denne kan då enkelt driva på handhästen åt en. Trevligast är emellertid om båda ens hästar är så förtjusta i uppgiften att man inte behöver hjälp utifrån. Då blir ridningen roligast.

Vill du ha ett email-meddelande när jag har kurs eller sadelvisning i din närhet? Klicka här.