Han har alltid varit klart minst i flocken, och är varken snabb eller uthållig, men bestämmer gör han. Gentemot folk är han en artig liten häst, mycket rädd att göra fel, men bland hästar är han kraftigt dominant och håller ordning på sin lilla flock, så till den milda grad att det är mycket besvärligt att släppa in nya hästar i hagen.
En dag var vattenkoppen avstängd, och Blixten var törstig. Det var de andra också, men Blixten ansåg sig törstigast. Han stod vid vattenkoppen och blängde mycket uttrycksfullt på den andra hästarna om de kom närmre än tre meter. De andra kände Blixten och hans fasoner och höll sig därför, efter lite gruffande, tre meter bakom. Så såg det ut i ett par timmar i hagen: Det var kö till vattenkoppen med tre meters lucka till Blixten.
Så blev vattnet påslaget igen,och jag ville ut och få ordning på vattenkoppen så det inte skulle fräsa luft och skrämma hästar. Alltså stegar jag fram till Blixten för att kunna utföra mitt arbete. När Blixten ser att jag skall till vattenkoppen backar han själv undan tre meter och flyttar de andra hästarna lite till. Så väntar han tills jag är färdig med vattenkoppen och går därifrån. Då går han fram och dricker sig otörstig.
Jag blev mycket rörd över hans tro på sina egna principer. Ledaren har förtur, de andra håller sig tre meter bort.