Mina hästar och jag : Pirres första LA:3

«Föregående - Nästa»
16 juni 2019

Så har jag ridit program igen, denna gång LA:3. Ni som följer Markus ridsportsbutik på Facebook har redan sett videon. Jag delade den i några dressyr-grupper jag är med i, och det blev rätt intressanta diskussioner.

Programridning har den underbara egenskapen att rörelserna kommer där de kommer. Man kan inte själv bestämma när det är dags, utan man får se till att utföra rörelserna i den ordning någon annan har bestämt. För mig har det liknelser med ridning i en ”skarp” situation, som att ta sig fram mellan träden i en tät skog, snabbt ta sig över en trafikerad väg eller bistå ridande polisen vid kravaller i Göteborg. Allt detta är sammanhang där vi måste kunna göra det som behövs även om vi inte är optimalt förberedda. Programridning är en liten kontroll att sådant fungerar.

Därför tycker jag det är bra att rida något program emellanåt: För att se att hästen har den lydighet och gymnastiska förmåga som jag vill kontrollera med det aktuella programmet.

Om man lyckas hålla hästen i balans och får rörelserna där de skall vara, upplever man att man har gott om tid i programmet. När man inte får igenom en hjälp eller något händer för sent blir det en kedjereaktion där man upplever att man har ont om tid att få hästen färdig för nästa moment. Är det gott om plats och gott om tid – har du ridit programmet bra. Känns det trångt, ja då är nog inte hästen lydig och balanserad, eller så är du som ryttare inte distinkt nog i din ridning.

Det går inte att komma ifrån att det i tävlingsvärlden finns en estetisk aspekt på program-ridningen. Den måste man nog förstå och kunna ta till sig för att få de höga poängen och det gör inte jag. Ur mitt bruks-perspektiv räcker det gott att det känns behagligt att rida programmet och att rörelserna blir i balans på rätt ställe.

Därför är jag nöjd med det LA3-program jag red. Nu skall jag öva på nya saker istället.

Hälsningar,
Markus Holst