Jag började få ont i ryggen när jag red förra våren. Jag tänkte inte så mycket på det – ryggskott har jag ofta - men denna gång blev det värre och värre och gav sig inte. Till slut fick smärtan mig att sluta rida och gick jag till sjukgymnasten som konstaterade att jag hade ischias. Inte sådan där ”falsk ischias som sitter i rumpan utan riktig äkta ischias uppe från ryggraden. Så fick jag lite enkla övningar och löften om att det skulle gå över.
Det har inte gått över. Jo, bättre är det, men inte borta. Jag känner det varje dag. Nu när jag hoppas på att kunna rida i år, ställer det ju till en del bekymmer.
Troligen kommer min ischias från den tiden jag gick med en dålig höft. Höften var ju inte så böjbar då så jag kompenserade nog genom att kuta med ryggen. När jag förra året började rida mera blev det mycket lättridning och mycket fältsits. Vi har ju fått mera mark att rida på och jag gladde mig över att kunna rida framåt på större ytor.
I fältsits skall man ju svanka. Det lär vi oss på ridskolan. Som gammal ryttare vet jag ju detta mycket väl, men det är inte alltid man tänker på om man svankar eller inte. Det mesta man gör, i alla fall i min ålder, gör man ju av gammal vana, så jag red nog i en rätt kutryggig fältsits Det gjorde att diskarna i ryggen inte klarade sitt jobb, och så fick jag ischias.
Jag är ju inte den där träningsvilliga typen som gymnastiserar sådär som jag borde. Det vet jag ju. Sjukgymnasten gav mig en enda övning för att bli av med ischiasen: Att ligga på mage och lyfta upp överkroppen i en fusk-armhävning så jag svankar ordentligt. Det är enda gången jag fått en sjukgymnast-övning som känns behaglig efteråt. Nu när ischiasen börjar släppa så borde jag kanske fråga sjukgymnasten efter övningar som ledar upp mig i största allmänhet. Det skulle nog göra susen för mig som ryttare.
Nu börjar snön smälta och snart är det fint på fälten igen. Då vill jag såklart ut och rida där igen, i god fart och fältsits men utan att få ont i ryggen. Redan på ridbanan känner jag av att ryggen är stel och att jag blir kutryggig så jag får helt enkelt öva på att svanka och puta med rumpan när jag rider.
Filmen visar förvisso inte våra stora fält, men den visar mig i fältsits. Nog borde jag svanka mer.