Jag brukar tömköra mina unghästar. Det gör jag mycket enkelt med stallgrimma och två rep. Jag går bakom och ägnar mig främst åt det i skritt. Det är något av det tråkigaste man kan göra inom hästeriet, men det har en positiv effekt på hästarnas förståelse av styrning och broms, och man kan smacka fram dem bra och träna lite bjudning samtidigt.
Ingela bad mig tömköra Caelum, 4 år, så hon själv kunde testa efteråt. Det blev inte som vi tänkt oss. Caelum blev rädd för repen när de kom mot bakbenen. Han sprang iväg med kraft så jag valde att släppa linorna. Strax stannade han och tittade förvånat på repen som hängde efter sidorna på honom. Istället för tömkörning blev det ”friendly games” med linorna.
Jag kommer att göra en liten film till Youtube om tömkörandet av Caelum och och hur vi övar honom när han tyckte det var läskigt.
Kvarstår då att Ingela ville öva på att tömköra. Vi plockar fram vår snälle gamle Escyro, 19 år. Honom kan man lite på. Han blev inte rädd för linorna men tydligen har vi glömt att lära honom vad tömkörning betyder. Det är sällan jag sett en häst med så förolämpad min som när jag stod bakom Escyro och smackade i ett försök att få honom att gå. Escyro gick ICKE! Han backade mot mig, han vred sig hit och dit men framåt gick det inte. Vi skrattade gott, Ingela och jag åt vår charmige gamle häst.
Istället plockade vi ut Pirre, 10 år. Honom har jag tömkört så honom kunde Ingela öva sig med. Till slut var vi nöjda och hade fått göra det som var tänkt.
När det fungerar är det ju så enkelt - och långtråkigt. Arkivbild
