För ett tag sedan gick Robusten så ryckigt och konstigt på ridbanan. Det visade sig bero på att Dixie gick och drog honom i svansen. Hon har annars varit rätt duktig på att hålla sig borta från ridbanan men sedan hon och Robusten, och jag också såklart, börjat galoppera tillsammans på fältet har hon blivit mer närvarande, och även i vägen på ridbanan.
En enkel bot var att med diamanten och spöt jaga henne av ridbanan. Så avancerade och kvicka övningar är ännu lite svåra med Robusten, plus att spöt inte når tillräckligt nära marken på honom. Diamanten tyckte det var en trevlig uppgift att få vara lite nyttig.
Denna disciplinära åtgärd satt i i en dryg vecka. Sedan hade jag en hund som sprang i vägen på ridbanan igen. Diamant fick rycka ut igen men denna gång hade hunden fattat galoppen. Med spöt i beredskap försökte Diamanten och jag finta en hund som glatt sprang och busade framför oss utan att vi kom inom slagläge. Hon hade jättekul och strax hade vi alla tre lika roligt. Det var förvisso inte meningen men var kul och lärorikt.
Detta lille hundjagande blev ju rätt så trixig ridning. En hand på tyglarna, så spöt kunde hanteras med den andre. Fast det har jag ju ändå alltid på Diamanten. Galopp fick det bli för att kunna finta tillräckligt snabbt. Snabba piruetter, ökningar och inbromsningar krävdes för att försöka följa med min lilla Vovve i hennes lekfulla tvärvändningar. Det var ju ingen idé att försöka galoppera ikapp henne eftersom hon kvickt och lätt hoppade undan.
Leken är ett tydligt exempel på en av de två sätt en häst är användbar på. Antingen kan vi använda hästens snabbhet, vighet, styrka och kondition för att ta oss fort fram. Där tjänade gamla tiders postryttare sitt levebröd och även arméernas spejare, stigfinnare och ordonnanser. En av de ridande husarernas sista uppgifter i svenska armén var att rida med meddelanden mellan de olika stridande avdelningarna. Då behövde det gå fort och man kunde inte väja för gärdsgårdar och diken. Sporten fälttävlan var född.
Det andra användningsområdet är då att använda hästen kvickhet, vändbarhet och explosivitet på den lilla ytan, till exempel för att jaga en hund av ridbanan. Denna egenskap använder cowboys och vaqueros när de skiljer boskap och det är såklart också den förmågan som främst behövdes i den så omtalade man mot man-striden. Eftersom man i Sverige och norra Europa varken har stridit man mot man till häst (förutom en del skärmytslingar) eller vallat kor till häst, har detta bruksområde i stort sett fallit i glömska.
För mig är det detta användningsområde som är dressyrens främsta mål. Att rida fort i skogen är en förmåga som inte skall underkastas, men den ställer andra krav på hästarna och skall övas fram på ett annat sätt. (Armen kallade det i gamla tider för att tumla).
Lekar man sådana här lekar märken man tydligt om ens häst är lyhörd eller inte. Det går inte att leka med hunden om det tar tre steg mellan hjälp och reaktion. Du hamnar ohjälpligt på efterkälken. Det fungerar inte med en häst som tappar balansen och ”behöver en halvhalt” för att vara ridbar. Det krävs en häst som kan hålla sig koncentrerad på ryttaren och på uppgiften och hålla ordning på sina fötter. Det krävs att man har full kontroll med en hand eftersom den andra handen ju behövs till redskapet. Det krävs en häst med bra galopp, dvs en galopp som kan varieras och som fungerar i låga energiska tempon. De andra gångarterna blir för långsamma och sega.
Vi måste kunna öka tempot, minska tempot, stanna, vända på framdelen och vända på bakdelen. Och vi måste kunna göra det NU! Behöver vi förbereda rörelserna vinner hunden.
Den kvicka lilla Diamanten är således exemplarisk för sådana lekar, men inte ens han var snabb nog i reaktionen för att vi skulle hinna med Dixie i vändningarna. Jag märkte rätt ofta att det blev en fördröjning i rörelsen, där tygeln blev sträckt och dragig istället för att han följde med bettet. Det gick dock betydligt bättre än när Kalle och jag för 8 år sedan försökte jaga 2-årig förrymd fjordhingst (Blixten) av banan. Nu trodde jag väl inte heller att det skulle fungera friktionsfritt, men denna övning ökar min respekt för tjurfäktarhästar och liknande.
Prova gärna att leka sådana här lekar för att kontrollera hästen reaktion och lydighet. Det finns en hel del fredliga ryttarlekar på temat och jag skall försöka beskriva en del av dem här.