Jag fick en plötslig idé att eftersom jag nu igen har en häst som ser ut som en ridhäst, beter sig som en ridhäst och dessutom låter sig transporteras så kanske det kunde vara kul att vara med på klubbmästerskapet på den lilla ridklubben i vår kyrkby om några år. Därför började jag i tanken inventera mina ridkläder och insåg ju att en ridjacka behöver jag köpa mig.
Sagt och gjort så googlade jag på ”ridjacka”. Enda gången jag köpt ridjacka är 1981. Den köpte jag inte själv utan hämtade hos en bekant som varit på besök i någon stad där man kunde köpa ridjacka. Jag bodde i Orsa då. Närmsta ridsportsbutik fanns i Avesta, 17 mil bort. Sedan dess har jag liksom inte brytt mig om ridjacke-modet. Jag har nog inte ens vetat att det gick mode i ridjackor eftersom sådana ju är rätt styrda i sitt utseende av TR.
Googlandet gjorde mig förvånad. När jag googlade ”ridjacka” dök det först upp en massa, tja, fritidsjackor. Tydligen benämns allt som säljs i ridsportbutiker som ridjackor. Jag fick in och leta i web-shoppar innan jag hittade det jag letade efter.
Inte ens då hittade jag egentligen vad jag letade efter. Jag hittade små tajta saker med insydd midja och bystveck och så korta skört att jackan lämnade rumpan bar. De såg mera ut som gamla tiders dräktjackor än den herrkavaj-liknande jacka jag såg framför mig.
Jag måste erkänna att jag väntat mig något helt annat. Dräktjackor var, när jag senast läste TR, inte godkända som ridjackor och nu ser alla ridjackor ut som dräktjackor. Min ridjacka från 1981 var som en rejäl kavaj fast med lita högre knäppning och den slutade nedanför grenen. Jag hade kunnat bära den på en begravning utan att någon hade reagerat.
Kanske skjuter jag numera bredvid målet när jag hävdar att på tävling tvingas damer rida i herrkostym. Kanske var det en adekvat kommentar för 35 år sedan. Kanske förstår dagens unga ryttarinnor inte vad jag menar. Kanske tänker de inte på sin ridjacka som en herrkavaj eftersom den genom åren har förvandlats till en nätt dräktjacka. Jag tycker inte den utvecklingen är dålig. Det är mest flickor som rider och flickor skall absolut få se ut som flickor när de rider - om de vill det.
Kanske hade det varit mera förvånande om ridjackor idag såg likadana ut som för 35 år sedan, men i min fantasi red jag in på klubbmästerskapet i en sådan där fin rutig tweed-ridjacka/kavaj med hög knäppning och mocka-skodda armbågar. Undra om sådana alls tillverkas längre. De ridjackor jag såg vid dagens googling förtog lite lusten att rida något klubbmästerskap. Ingen av dem såg ut att matcha en gubbmage på ett bra sätt. Inte ens de som visades av manliga modeller.
