Ibland kan jag tycka synd om våra dressyr-ryttare som alltid får klä skott för allt fult som händer inom dressyren. Hoppryttare kommer mycket lättare undan. På 70-talet kom hoppryttarna in med graman och hästarna präktigt bakom hand på prisutdelningarna – utan att det blev folkstorm. När även dressyrryttare började ha sina hästar bakom hand blev det folkstorm …
Samtidigt kan jag tycka att debatten runt tävlings-dressyren blir väldigt svajig. Vad jag än försöker hävda om dressyrtävling säger tävlingsryttare emot mig.
Säger jag att årets mål är att rida tävling X säger snart någon att en tävling inte är ett mål – den är bara en kontroll på att allt fungerar.
Säger jag att en tävling kan liknas vid en bilbesiktning där det kontrolleras att allt fungerar har jag ändå fel. Då säger strax någon att tävling ju är ”där det gäller”, där man skall prestera och bli ärligt bedömd. Alltså ett mål. Det får andra säga men inte jag :/
Säger jag att det är dumt att tävla med en olämplig häst säger strax någon att nej då, domarna ser allt vad du gör ändå och ger dig bra poäng om du rider bra. Men strax undrar någon varför jag inte köper en gångartshäst om jag vill tävla …
Säger jag att rörelserna i dressyr är till för att utveckla hästen håller alla med, men de berättar ändå att de vill ha en häst som har lätt för rörelserna ...
Att välja en häst som har lätt för rörelserna för att låta rörelsen utveckla hästen, är inte det som en sjukgymnast som bara tar sig an friska patienter eftersom dessa gör övningarna lättare?
När jag började tänka på dressyrtävling som en tävling i uppvisning, inte en tävling i gymnastik och lydighet blev det lättare att förstå resonemanget. Dressyrtävling är en tävling i en hårt definierad dans, som vals eller tango, inte en tävling om den lydigaste och mest gymnastiserade hästen. Just som du i dans får sämre poäng om du sträcker vristen i fel ögonblick hur stark och vig du än är, så får du av liknande anledningar sämre poäng på dressyrtävling hur lydig, välgymnastiserad och angenäm att rida din häst än är.
Ser man dressyr som tävlingsdans förstår jag varför tävlingsryttaren vill kontrollera sina färdigheter på tävlingsbanan eftersom det bara kan tävlingsdansas där. För oss andra som tänker dressyr som ett sätt att dressera en häst blir ju tävlingen då inte lika viktig.
Kanske börjar jag långsamt förstå skillnaden.