« Föregående - C G Wrangel - Nästa »
Det mest omfattande kapitlet i avdelningen om ridkonsten avhandlar damernas ridning. Detta kapitel är alltså längre än kapitlet om ridhästens dressyr. Här avhandlas såväl ridning i damsadel som den då ännu nya företeelsen med damer ridandes gränsle. Det senare försvaras, trots att många ser det som en styggelse, med orden ”Den dam som i herrsadel gör en anskrämlig figur, tar sig säkerligen inte bättre ut i damsadel”. Återigen visar Wrangel att han är modern. Fram för det nya, i detta fall grensle ridande damer!
Samtidigt har vi alltså här en beskrivning av hur man rider i damsadel från en tid då detta fortfarande var dagligen förekommande! Och det är en ingående beskrivning, allt från upp och avsittning och hinderhoppning är med. Även framhålles att det i stort sett är oviktigt vilken färg damens häst har. I det senare delar jag Wrangels ståndpunkt.
Kanske kan vi tycka det är tråkigt att detta skrivs av en man, vars erfarenhet av eget ridande i damsadel torde vara ringa. Det var skillnad på mäns och kvinnors ridande, vilket tydligt framgår av texten. Det beskrivs ingående hur damen skall vara klädd och hur hon skall föra sig till häst – något som inte i samma grad nämns om männen.. Det hade därför varit intressant att läsa hur damerna själva då upplevde situationen och sitt ridande.
I kapitlet finns även mönster för en ridkjol för gränsle ridande damer, och de kloka orden ”förfäras ej om etiketten icke alltid skulle kunna hålla jämn takt med hästarna”.
Klicka på sidorna för att förstora dem
