Puttes inridning

Putte heter egentligen Demon och är efter Donelli-National Zenith xx, uppfödare är Birgitta Severinsson. Han är född i maj 2007, jag köpte honom i januari 2010. När jag köpte honom valde jag med hjärtat, han var söt och verkade behöva mycket kärlek, så det var väl moderskänslor som svallade.

Enligt säljaren var han inte så mycket hanterad, gick för sig själv i hagen och var lite skygg. Senare har jag av uppfödaren fått en annan berättelse, nämligen att Putte hos dem blivit hanterad dagligen från sin första dag i samband med senkontraktioner i frambenen och att han alltid varit en tuffing. Han hade så mycket jobbigt hingstbeteende att de funderade på att ta bort honom. Han kastrerades i november 2009, alltså inte så långt innan jag köpte honom och det måste ha förändrat honom rejält för jag har inte upplevt honom som svår på det sättet.

Jag ser Putte som en häst med mycket självförtroende, han kan ibland försöka ta över ledarskapet, men är samtidigt nyfiken och social. Han har mycket energi, tycker det är roligt när det händer saker.

Jag arbetat med ledarskapsövnignar, longering både i lina och även lite löslongering i longeringsring. Han är mycket uppmärksam och lättlärd.

När det kommer till sadeln blir det problem, han bockar och verkar jätterädd när jag spänner gjorden. Lugnar sig dock ganska bra igen men det känns ganska farligt att vara nära honom ibland. När jag hade semester i somras bestämde jag mig för att sadla honom varje dag under tre veckor, tyvärr blev det inte så mycket bättre med denna intensivträning.

Nu övar jag med filt och täckesgjord och det går bra, men den gjorden är ju mycket mjukare än sadelgjorden. Jag har haft honom sedan i januari och mycket som vi tränat på har han aldrig gjort förut men det har gått väldigt bra hittills. Har du eller någon annan som läser detta några bra tips på hur jag får honom att acceptera sadelgjorden så tar jag tacksamt emot dem.

/Anna-Lena

När jag sadlar är jag alltid ute i hagen eller en mindre paddock. Jag binder inte heller Putte, det gjorde jag bara första gången och då kastade han sig bakåt och försökte slita sig. Putte vill gärna gå runt mig hela tiden när jag håller på att lägga på sadel och när jag ska spänna och det har jag tillåtit eftersom han blir lugnare då.

Ibland har jag medhjälpare men oftast inte, hästen blir mer på sin vakt och stressar upp sig mer när vi är två. Jag brukar ha "övervakare" istället, en person som är i närheten och har koll ifall jag skulle bli skadad.  Jag har inte vågat sadla i stallet pga skaderisken när hästen far omkring, men det kanske jag ska göra. När du låtit Kalle rasa av sig i boxen, har han varit lugn när du tar ut honom då? Jag är rädd att hästen får ett utbrott när jag ska ut genom dörren eller fastnar nånstans.

/Anna-Lena

Hej igen !
Jag har provat några gånger nu att sadla i boxen och låta Putte stå en stund och äta lite hö, han går omkring och är lite orolig men det går bättre och bättre. Ikväll tog jag mycket god tid på mig att rykta och massera och mysa med Putte innan jag provade att sadla och han var faktiskt lugnare än han nånsin varit innan.

Det kan vara ett tips till andra, massera där sadel och sadelgjord kommer att vara så kanske hästen är mer förberedd. Jag kommer att göra så och se om det var en tillfällighet eller om han faktiskt blir mer avslappnad.

/Anna-Lena

Vi har inte provat med sadel sedan sist jag skrev inlägg här och det är ju ca 10 dagar sen. Idag borstade jag bara lite grann, och la sen på sadeln försiktigt. Putte fick äta kraftfoder under tiden jag spände sadelgjorden och det blev ingen reaktion. Jag spände ganska snabbt idag, fyra hål på ett par minuter och det enda som hände var att Putte höjde huvudet lite och tittade misstänksamt på mej.

Sen borstade jag manen och ansiktet och vi myste lite innan jag tog av sadeln igen. Jag undrar om det verkligen är sadeltvång eller om det handlar om mognad. jag är i alla fall glad att det gick så bra.

/Anna-Lena

Jag har sökt på nätet efter sadeltvång och hittat lite olika diskussioner på Bukefalos och en hemsida med den information som Elisabeth skrever om. Man vet inte om det är fysiskt eller psykiskt det här med sadeltvång, min gissning är att det är en kombination. Hittade också nån som skrev att det är vanligare hos vissa raser framförallt fullblod. Jag har träffat många hästar som inte gillar när man spänner sadelgjorden, de flesta faktiskt och jag tycker att man alltid ska spänna lite i taget. De flesta reagerar ju dock inte så kraftigt.

Arbetet med Putte går framåt, jag har sadlat i boxen flera gånger och nu har vi tagit steget ut i stallgången. Jag borstar och masserar lite innan jag sadlar och sen får han gå in i boxen och äta hö med sadel på. Efter några minuter tar jag ut honom i gången igen och sadlar av. Sen borstar och masserar jag lite igen. Han är mycket lugnare nu och hade det inte varit isgata ute så hade vi nog provat att gå ut på gårdsplanen också.

/Anna-Lena

Hej igen!

Det går framåt med sadlingen av Putte. Jag kan sadla i boxen eller i stallgången nu, men föredrar fortfarande boxen eftersom han är lite orolig. Vi har kommit så långt att vi går ur stallet med sadel på ryggen . Jag börjar alltid med att borsta och mysa en stund, sen försiktigt på med sadel inne i boxen. Jag tar sadelgjorden och drar upp och håller den mot magen , sen släpper jag efter, drar upp den igen och om han är spänd håller jag bara gjorden i handen och höjer den mot magen flera gånger innan jag spänner första hålet.

Om detta går bra spänner jag ett hål till med en gång, klappar och ger morot eller nåt annat gott. Spänner från båda sidor ett hål i taget tills den sitter lagom. Sen får Putte stå i boxen ett par minuter och äta hö. Sätter sedan på brösta för att sadeln inte ska kunna glida om han tar några skutt när vi kommer ut.

När vi går ut är jag ordentligt utrustad med morötter i fickorna och stannar lite då och då och ger en bit morot. Vi går några varv i hagen och sen in i stallet igen, sadlar av i gången och sen får Putte gå in i boxen och äta lite igen. Har jag gott om tid gör vi proceduren flera gånger efter varandra och det går då lättare för varje omgång. Jag är noga med att ta alla de små stegen även om han känns lugn.

När det går bra blir jag så klart sugen på att gå vidare till nästa steg och börja hänga på honom och försöka sitta upp men jag har gjort en plan med många olika saker som ska funka först och jag tvingar mig själv att hålla mig till den och skynda långsamt. Jag har bestämt att varje steg ska funka bra minst fem gånger i rad utan bakslag innan jag tar nästa steg, och nu har vi gått i hagen tre gånger så snart är det dags att promenera utanför hagen på skogsvägarna.

/Anna-Lena

På grund av det hala väglaget har jag fått göra lite förändringar i min plan med Puttes sadeltämjning. Vi håller för tillfället mest till i hagen och jobbar med longering och att Putte ska kunna gå som handhäst när jag rider den andra hästen. Detta går över förväntan bra. Nu går det snabbt att ta sig igenom de olika stegen i sadlingen och Putte är lugn hela tiden. Vid senaste longeringen hade jag stigbyglarna nere och körde både skritt och trav, enda reaktionen var en liten skyggning vid igångsättning till trav. Småsaker kan tyckas men jag var fantastiskt glad när jag avslutade det träningspasset utan några bakslag. Nästa utmaning blir att lägga lite vikt i sadeln, jag återkommer med min berättelse om detta.

Jag har tittat på en del filmer om unghästträning och inridning, främst med westerninriktning , och i dessa filmer gör de oftast alla steg samma dag eller under ett par dagar sen rider de hästarna. Detta fungerar säkert bra för de flesta men min lilla Putte behöver tydligen smälta en sak i taget under längre tid och även upprepa samma sak flera gånger för att acceptera och förstå att det är ok att t ex  ha en sadel på ryggen eller att det inte är farligt att bli klappad över öronen.  Jag låter det ta sin tid och har roligt på vägen mot målet.

/Anna-Lena 

Putte accepterar sadeln så bra nu att jag börjat minska lite på procedurerna kring sadlingen. Jag masserar inte före sadling längre och det fungerar bra ändå och innan fick han äta hö under tiden jag sadlade men det sparar vi till efter arbetspasset numera.

Vi promenerar mycket i skogen och har stigbyglarna hängande vid sidorna, hittills har han inte brytt sig om att de svänger och slår lite.

 Det här momentet med vikt i sadeln har vi inte kommit till pga att jag inte haft tid/lust att tillverka vikten som jag ska använda, får se om jag hoppar över det och börjar hänga på honom istället. Har förberett Putte lite på uppsittning genom att dra i stigläderna, hoppa upp och ner bredvid honom, banka i sadeln och vicka på den. Han är lite misstänksam men står stilla så jag tycker det går bra.

/Anna-Lena

Jag har ju berättat lite om hur jag vant Putte vid sadel, nu har vi klarat av det och går vidare mot att jag ska upp på ryggen. Eftersom Putte varit lite av en rodeohäst när jag sadlat honom är jag väldigt försiktig med uppsittningsövningar.

Det första vi gör nu är att jag vänjer honom vid att jag befinner mig ovanför honom, jag står på en hög pall medan jag ryktar och passar då på att luta mig över honom och trycka lite på ryggen. Jag står nära honom så att jag trycker/lutar mig mot sidorna på honom också. Vi provade först ute men då snurrar han runt pallen och det går inte att koma nära så nu är vi i stallgången där jag brukar rykta. Han accepterar detta rätt så bra.

/Anna-Lena

Idag har jag haft hjälp av min syster med att försöka hänga på Putte. Han gillade inte det !

Vi började med att jag stod vid sidan och hoppade lite upp och ner, detta har jag gjort själv tidigare, men han blir alltid mer nervös när jag har medhjälpare. Sen försökte vi med att jag tog tag i remmen jag fäst runt Puttes hals och ett tag i bakvalvet på sadeln också lyfte syrran i mitt ben. De första tre gångerna kastade han sig åt sidan och bockade lite. Vi följde med honom runt tills han stannade, men jag kom aldrig upp och hänga. Vi provade sen med att jag stod på en pall och la mej över sadeln, det gick lite bättre men jag hade ändå inte hela vikten på honom. När han lugnt accepterade att jag halvlåg på sadeln så avslutade vi och tar nya tag på tisdag.

Jag har tidigare inte gillat att använda säkerhetsväst, för det blir klumpigt att röra sej, men idag lånade jag sonens ryggskena som han har när han kör motorcross och det kändes tryggt och bra så det kommer jag att fortsätta med.

/Anna-Lena

Jag har med hjälp av min trygga syster testat uppsittning igen, denna gången utan störande sadel. Jag kan klänga och dra ganska mycket i halsremmen utan att Putte exploderar, men avslappnad är han ju inte. Han dansade runt runt när jag var på väg upp men när min tyngd landade på ryggen stannade han och stod stilla, visserligen väldigt spänd. Vi provade från båda sidor, syrran lyfte i mitt ben och jag hoppade/klängde upp, Putte fick många morötter, sen gled jag ner försiktigt. En gång landade jag lite obalanserat och snubblade, då skuttade Putte iväg. När vi övat klart sadlade jag honom ute på ridbanan och så fick han promenera hem med sadel på ryggen, det gick väldigt bra. Putte stelnade lite och började höja ryggen som  om han tänkte bocka när jag spänt sadeln, men vi gick ett varv bara så lugnade han sig.

Jag ser fram emot nästa träningstillfälle, då kanske jag kan sitta riktigt på honom. Vi tränar max var tredje dag och däremellan pysslar och myser vi med massage och stretching. Den här killen är så spänd att han verkligen behöver det, och mina armar blir vältränade :-)

/Anna-Lena

Sadlingen har inte fått så mycket uppmärksamhet på sista tiden eftersom jag försöker komma upp på Puttes rygg. Jag tänker att när nu sadlingen funkade för sig men inte kombinationen sadel och ryttare gick så bra så tar vi istället bara ryttare nu och sen sammanför vi båda sakerna. Tyvärr har jag inte medhjälpare så ofta som jag skulle vilja, därför satsade jag på lite sadelövningar igen och då sadlar jag på nya ställen, i hagen, på ridbanan t ex. detta har gått bra men jag får ta alla stegen som jag har kunnat rationalisera bort vid sadling i boxen. Så det är lite som att börja om när jag är på ett nytt ställe men Putte är mycket lugnare så det är nog bara att han ska vänja sig.

/Anna-Lena

Har funderat på hur det skulle gå att prova ut ny sadel till en häst med sadeltvång. Så småningom ska ju Putte få en bättre sadel, men kommer han att acceptera att bli mätt och grejad med av sadelutprovare och hur reagerar han på en annan sadel? Jag har två sadlar  hemma nu och de är ganska lika, ingen av dem är helt bra till Putte, men så länge han inte går att komma upp på köper jag ingen ny sadel. Igår provade jag att sadla med den sadeln som jag inte brukar använda, mest för att se om det blev någon reaktion på en ny sadel, och det blev det. Putte bockade och betedde sig ungefär som han gjort med den vanliga sadeln i början. Dock lugnade han sig lite snabbare än han gjort tidigare, men det var rejäla protester och rodeotricks. Efter lite longering gick han helt lugnt i både skritt och trav med stigbyglarna hängande vid sidorna.

/Anna-Lena

Efter en dryg veckas paus ifrån uppsittningsövningarna har jag nu lyckats sitta på Putte.Yes! Vi tränar utan sadel och varje gång kör vi alla dessa steg: 1 jag står vid sidan och hoppar upp och ner, 2 blir lyft upp att hänga över ryggen, 3 hänger kvar lite längre på ryggen och klappar med handen över länden, 4 blir lyft upp och sitter riktigt. Putte är betydligt lugnare när vi gör detta än när jag sadlar. Sadling tränar vi också och då går det lite upp och ner. Nu har jag lärt mig vad som kommer att hända och vet att jag kan hantera det så nervositeten är mindre.

/Anna-Lena

Nu har vi tagit ett litet steg till. Idag har jag suttit på Putte medan syrran gick flera varv med honom på ridbanan. Vi körde igenom våra procedurer men lite snabbare och Putte var lugn. När jag satt på ryggen gick vi ett halvt varv runt ridbanan sen hoppade jag av, klappade, gav morötter och pussade på honom. Sen upp igen och gick ett halvt varv och av igen, detta gjorde vi flera gånger och de sista två-tre gångerna gjorde vi inga procedurer alls, bara rätt upp. Putte var helt lugn hela tiden trots att jag provocerade honom lite genom att dra benet över länden när jag skulle av, dinglade lite med benen i takt med hans steg och viftade med armarna upp på ryggen (ja en i taget alltså, den andra höll krampaktigt i halsremmen :-) ).

/Anna-Lena

Igår fyllde Putte 4 år och vi firade med ny sadel. Han får nu prova en bomlös sadel och den verkar han, om inte tycka om så i alla fall acceptera bättre. Jag har gått tillbaka till alla stegen i sadlingen igen nu när jag sadlar ute för det mesta (hästarna går på bete och jag har inte tillgång till box där) och provar med ny sadel. Igår hade vi lite otur med vädret, det bröt ut en hagelstorm när jag precis fått på sadeln men Putte tog det ganska lugnt, efter ca en kvarts longering var han så pass lugn att vi kunde jobba med annat. Jag brukar spänna gjorden bara såpass att den ligger mot magen, inte sitter åt, sen får Putte röra sig lite, sen spänner jag ett eller två hål, longerar ett par varv och fortsätter spänna och longera tills det är lagom. Ibland är det en fördel att det händer andra saker runt omkring som distraherar Putte också går det alltid bättre när hans kompis är med på ridbanan.

/Anna-Lena

Vi har övat med bara sadel hela veckan och idag testade vi att jag skulle upp i sadeln. Först sadlade jag lugnt och försiktigt, longerade och gick lite på ridbanan sen fick min medhjälpare gå lite med Putte och känna på hans humör för dagen. Vi brukar göra så att medhjälparen (min syster) går med Putte och testar hans lydighet med lite halter och förflyttningar innan vi börjar med sadelövningar och uppsittning. Putte kan ibland vara lite bråkig och då gör vi nån enklare övning. Precis som Markus föreslagit började vi med att jag hängde över sadeln. Detta accepterades utan problem av Putte. Jag blev upplyft och hängde flera gånger från varje sida. Putte stod stilla men jag kände hur spänd han var och minsta rörelse fick honom om möjligt ännu mera vaksam, vi nöjde oss därför med att stå stilla. Efter detta sadlade jag av och sen hoppade jag upp barbacka och så gick vi ett varv på ridbanan sen var det slut för idag. Inga bockningar vid sadling och inga missöden vid uppsittningsövningarna så jag är mycket nöjd !

/Anna-Lena

Igår "red" jag för andra gången, med rida menar jag just nu sitta i sadeln och med hjälp av ledare ta mej och Putte runt ridbanan. Jag använder inte tyglarna men har tränset på under grimman, försöker styra med vikthjälper men Putte förstår ju inte det ännu. Första gången jag satt riktigt i sadeln och vi skrittade runt så var Putte nog så förvånad att han inte kom sej för att bocka eller hitta på nåt annat. Andra gången i sadeln var Putte till en början väldigt lugn och allt gick bra. Vi stannade, startade och svängde utan problem, men så tror jag att skänklarna kom lite för tätt mot sidorna och då förvandlades Putte till en katapult. Tre omgångar bockningar och skutt blev det totalt, jag fick en flygtur första gången men de två andra höll jag mej kvar och Putte lugnade sej så vi kunde fortsätta gå ett par varv till. 2-1 till mej !

/Anna-Lena

 

Tredje ridförsöket gjordes  för några dagar sedan och gick inte alls bra. Vi kör ju våra procedurer med hoppa, hänga osv innan jag sitter upp riktigt. Denna gång skulle vi ta det väldigt försiktigt med tanke på att Putte reagerade så kraftigt på att mina ben rörde vid hans sidor. Jag hängde över sadeln och lät min arm röra vid Putte alldeles bakom sadelgjorden, han svarade med att bocka av mej. Upp igen och då hann jag inte lägga ner armen mot sidan innan han bockade igen, höll mej kvar lite grann men då gled sadeln åt sidan så jag tvingades släppa taget. Minns inte hur många försök vi gjorde med att hänga på honom men jag flög i gruset några gånger. Bestämde mej då för att sitta på honom i alla fall för att eventuellt lättare stanna kvar när han "bara" småskuttade. Jag lyckades komma upp utan problem och vi gick en bit, Putte var på helspänn och taktade och skyggade för allt, dock inga bockningar. Jag tycker det är lite konstigt att han reagerar så mycket och verkar rädd men sen ändå står stilla och låter mej komma upp på ryggen igen. I början flyttade han sej från oss hela tiden när jag hoppade sidan om honom och när jag skulle upp men nu står han stilla ända tills jag är uppe. Just nu jobbar jag med bara sadel och vilar min mörbultade kropp.

/Anna-Lena

Denna veckan har det blivit två ridtillfällen och båda har gått väldigt bra, hurra! Jag tog fasta på Jennys tips om lite mentalt tröttande aktiviteter, jag hängde på stigbyglarna och ett grimskaft i varje stigläderfäste, sen longerade jag i båda varven, gjorde lite ledövningar och förflyttningar och promenerade sedan till ridbanan vilket tar 15-20 minuter. Stigbyglar och grimskaft dinglade och slog mot Puttes sidor hela tiden och det tyckte han var lite jobbigt men som vanligt lugnar han sej ganska fort. På första träningsdagen tog jag av stigbyglarna innan jag hoppade upp, andra gången fick de vara kvar och fortsätta dingla och slå medan jag satt i sadeln. Putte kändes relativt lugn och han visade inga tendenser till att bocka varken när jag sadlade eller satt på honom. Känns som att vi är på gång igen, nu har jag fyra härliga semesterveckor framför mej och då ska Putte ridas!

/Anna-Lena

Jag tycker det gått så bra de sista gångerna jag tränat med Putte så igår var det dags att försöka styra med tyglarna. Jag fäster upp tyglarna i framvalvets ringar för att de inte ska kunna åka över hästens huvud och riskera att trassla in sej i frambenen om jag skulle tappa greppet eller rent av flyga av hästen (det har ju hänt...).   Hade fortfarande syrran som ledare och förde försiktigt ut handen för att leda Putte runt i svängen. Putte blev väldigt orolig och spänd, skyggade lite och kändes som att han skulle börja bocka. Vi provade några gånger åt samma håll och varje gång jag förde ut handen riktade han öronen bakåt och trampade nervöst, blev dock mindre för varje gång och han bockade inte. Vi stod sedan stilla och jag rörde armarna utåt och framåt för att se om det gav reaktion men det gjorde det inte. Jag hade fötterna i stigbyglarna för första gången och skänklarna låg till sidorna hela tiden, detta reagerade Putte inte på och det kändes bra att kunna balansera när han skyggade för handen.

/Anna-Lena

 

Trodde Putte skulle vara redo för ridning i skogen nu, men icke! För drygt två veckor sedan bockade han av mej så rejält att jag fortfarande känner av det i en muskel i ryggen. Så jag har inte ägnat semestern åt att rida som jag tänkt utan att fundera över vad jag ska göra med min bockande rodeohäst. Har läst böcker, diskussionsforum mm och tänker försöka med de tips jag hittat i Monty Roberts bok "Från mina händer till dina". Han skriver visserligen att amatörer inte ska ge sej på bockande hästar.... i vilket fall tänker jag nu tömköra Putte med sadel på och sedan med den fina dockan jag sytt. Ska även låta en massör/equiterapeut titta på honom för att utesluta att han har ont någonstans. Är det nån som har erfarenheter, tips och ideér?

/Anna-Lena

Att veta varför Putte bockar är väldigt svårt men jag tror inte att det är sadeln längre. Jag testade min docka igår och det gick som förväntat. Först longerade jag med bara sadel på, inga bocknigar eller andra problem då. Sen fick Putte bekanta sej med dockan som är en overall fylld med halm. Han nosade och bet lite i den och accepterade snabbt att den "klappade" honom med sina spretiga armar, att lägga den över manken och över sadeln gick också bra,Putte stod stilla om än lite stel. Jag satte fast dockan med remmar i sadeln och lät Putte börja gå framåt och det var då reaktionen kom. När dockan vickade fram och tillbaka började Putte bocka och kastade sej iväg. Han galopperade omkring och bockade några minuter, dockan gled på sidan och hängde och slängde med armarna, Putte bockade lite till men stannade sedan och lät mej komma nära och rätta till dockan och sadeln som också glidit lite. Sen gick vi lite runt och då var Putte lite lugnare men hade full koll  bakåt på dockan. jag lät Putte skritta runt i longerlinan, han vill gärna stanna och komma in till mej istället (att han söker sej till mej vill jag gärna tolka som att han känner sej trygg hos mej och då borde hans bockningar inte vara för att han vill slänga av mej?), men jag fortsatte tills han skrittade några varv i lugn takt utan avbrott. Putte stod helt lungt och stilla när jag plockade av dockan och sadeln. Så problemet verkar vara när det rör på sej uppe på ryggen?

Ska försöka få någon att filma, tycker själv det är kul att ha lite dokumentation . Det är både inspiration till att jobba vidare och roligt att se framstegen. Oftast är jag så fokuserad på arbetet att jag inte kommer ihåg sen vad som hände när Putte bockar, det går ju ganska fort också.

 

/Anna-Lena

Har försökt tömköra ett par gånger, bara med sadel ännu, dockan ska sitta på så fort Putte förstått vad tömkörning är. Ännu så länge är det mest snurrigt och vi kommer inte så mycket framåt som runt och sidvärts, plus att tömmarna är väldigt otäcka när de rör vid bakdelen. Har hjälp av min mamma som går där bak med tömmarna och så går jag vid Puttes huvud.

Tidigare arbetade jag med Putte en eller högst två dagar i sträck sen fick han vila en eller ibland flera dagar. Nu jobbar vi 4-5 dagar i sträck och tar en vilodag och det känns som att det är mer rätt för Putte, han hinner inte glömma från gång till gång vad vi har gjort. Halmdockan vande han sej vid på tre träningstillfällen och tömkörningen märktes det skillnad från dag ett till dag två, så vi fortsätter så här.

/Anna-Lena

Putte har nu accepterat halmdockan så bra att vi gett oss utanför paddocken och tagit en liten promenad. Så länge dockan inte glider för mycket åt sidan går det mycket bra. Putte är väldigt känslig för rörelse på ryggen, viktförändring och om sadeln glider, hjälp jag måste sitta fint på honom när det blir dags. Får bli lite sitsträning på min lilla tjocka ponny tror jag. Tömkörningen går sakta framåt också.

/Anna-Lena

Har fortsatt jobba med halmdockan, tömkörning och promenader. Putte gillar inte när tömmarna rör honom på bakdelen, åker de ner mot benen så drar han in rumpan så mycket att han nästan sätter sej. Ett par gånger har han försökt skena iväg men nu har han vant sej. Han snurrar runt runt när jag försöker gå bakom honom och tömköra. När jag går i höjd med sadeln och styr med tömmarna så går det ganska bra. Jag har ridbanan en bra bit hemifrån och vi promenerar dit, då rullar jag ihop och hänger en töm på var sida i stigläderfästena och låter dem dingla lite mot sidorna plus att jag har stigbyglarna  hängande. Idag blåste det rejält och tömmarna fladdrade längs sidorna, lite otäckt tyckte Putte. Efter varje träningspass är Putte trött och lugn och verkar ganska nöjd även om han kunnat stolla runt ganska mycket på ridbanan. De dagar han verkar vara på dåligt humör och nafsar och bråkar då är han som mest avslappnad när vi går hem, eller så är det bara att skillnaden märks mer. Han kommer alltid glatt i hagen när jag kommer till stallet så jag tror att han tycker om att jobba och vara med mej fast att jag hittar på en massa konstiga och jobbiga saker. :-)

/Anna-Lena

Har följt Jennys råd (Tack Jenny !), att hålla fast i tömmarna och inte ge mej och att flytta bakåt lite i taget vid tömkörningen. Putte protesterar när jag envisas och snurrar lite fortfarande. Sist vi tränade kunde jag gå bakom Putte och t o m svänga tömmarna över ryggen och byta varv utan att det blev kaos. Det funkar så klart inte hela tiden men jag ser en klar förbättring och mamma som tittade på tyckte det såg fint ut.  Roligt roligt !

Sadeltvånget märker vi inte av längre, sadlar i gången eller i boxen och det är inga problem. Putte får röra sej lite mellan varje gång jag spänner sadelgjorden, det räcker att han får ta några steg åt sidan eller backa och gå fram ett par steg.

/Anna-Lena

Putte har fått prova på lite nya övningar bland annat att bära en vikt i form av ett par avklippta jeans fyllda med sand. Vikten väger ca 20 kilo. Jag lägger vikten i sadeln med så jämn fördelning som möjligt, sätter inte fast den utan låter den balansera själv.  Detta har vi gjort mest vid promenader i skogen, upp och ner för backar och det går bra. Ibland glider sanden över mer på ena sidan och de första gångerna blev Putte mycket orolig och skuttade omkring så att vikten åkte av, nu har han en ny taktik, när vikten börjar glida stannar han och låter den trilla ner på marken och är helt lugn.

Jag har tömkört lite mer med sadel på och övar mycket på att låta linan ligga runt bakdelen.  Putte gillar inte att ha linan där, han försöker springa ifrån den, men jag har varit envis och låtit honom springa runt lite och sedan har han lugnat sej.

Provar just nu med en annan sadel, en Wintec Cair med luftpaneler, det har funkat kanonbra, Putte har inte visat något sadeltvång alls med denna sadel. En enda gång har han bockat och det var när han fick löshoppa med sadel på, och det var bara vid första språnget.

/Anna-Lena

Det var längesen jag skrev något om mina och Puttes aktiviteter. Vintern har vi ägnat åt vila, longering,tömkörning, promenader och att Putte gått som handhäst vid ridning i skogen. Halmdockan använder vi inte längre eftersom Putte inte bryr sig om den längre. Sandvikten på ca 20 kilo använder vi sällan, det blir ingen reaktion alls på den heller längre. Jag trodde det skullle bli problem med sadlingen när jag inte sadlat på länge, men det gick hur bra som helst. Det känns som att Putte blivit lugnare och nu börjar vi om med uppsittning och ridning.

Markus har tidigare skrivit om en bok, "Horse training in-hand. A modern guide to working from the ground" av Ellen Schuthof-Lesmeister och Kip Mistral. Jag lyckades få tag på den på Adlibris och kan verkligen rekommendera den. Den är upplagd som lektioner och allt förklaras från hur man sätter på utrustning till avancerade övningar på lång tygel. Det finns i varje lektion en felsökningsdel som är väldigt bra.

/Anna-Lena

 

Igår kväll hade jag hjälp av en tränare, John Wilson, för första gången. Jag visade lite av vad jag brukar göra med Putte och fick tips och råd om saker att jobba mer med och blev uppmärksammad på vad jag säger med min kropp. Putte och min kropp pratar tydligen med varandra utan att berätta för mej!? :-)

Det blev mest longeringsarbete och det gick hyfsat bra även om Putte hetsar upp sig lite för mycket när det går fortare än skritt. Putte visade också att han inte är speciellt rädd men att han har åsikter om hur saker ska göras.

 Vi ska jobba på att Putte ska sänka huvudet och slappna av, kunna trava med huvudet sänkt utan att stessa. Jag ska tänka på att inte prata så mycket med kroppen utan att Putte ska lära sig gå undan för tryck och lära sig de hjälper som kommer att användas från ryggen.

Det var jätteroligt och jag återkommer efter nästa träning. 

/Anna-Lena