Del 16 - Longering

Bokens delar
  1. «Föregående - 
  2. 1 - Ett litet förord
  3. 2 - Om ridning, säkerhet och hästhantering
  4. 3 - Om dressyrens grundtankar
  5. 4 - Om ryttarens och hästens språk
  6. 5 - Om ryttarens sits, olika sitsar i olika situationer
  7. 6 - Om ryttarens inverkan
  8. 7 - Om hästens form
  9. 8 - Om böjande, balans och övergångar
  10. 9 - Om rörelserna
  11. 10 - Om vändningar och ryggning
  12. 11 - Sidvärtsrörelser
  13. 12 - Galopparbete
  14. 13 - Utrustning
  15. 14 - Osorterbart
  16. 15 - Unghästen
  17. 16 - Longering
  18. 17 - Arbete för hand
  19. 18 - Pilararbete
  20. 19 - Piaff
  21. 20 - Fristående artiklar
  22. 21 - Övningar
  23. 22 - Video
  24. 23 - Ridhandbokens bilder
  25. Nästa»
Kapitel i del 16:

Longering

Longering är nog ett av de äldsta sätten att träna en häst: Att hålla den i en lina och låta den springa runt dig. Det finns idag mängder med idéer om longering, och jag förkastar dem alla.

Använd inte longering för att motionera din häst eller att öva den på "rätt form" och liknande. Longering är att springa runt på en liten volt, och vi skall inte göra det i onödan. Låt longering vara ett undantag i arbetet, och gör det i korta pass.

Även om longering skall göras så lite om möjligt är det är naturligtvis en fördel att kunna göra det bra. Detta är en av de saker som lärs ut dåligt - om alls. Jag skall därför skriva lite enkla förhållningsregler om hur vi longerar vår häst på enklast och bäst sätt.

Longerlinan

En av våra hästar skulle undersökas på en veterinärklinik. De ville att hästen skulle visas longerad, vilket jag inte var beredd på. Jag hade därför inte med min mina egna grejer, utan fick låna pisk och longerlina på kliniken.

Jag blev förbluffad. Förbluffad över de grejer de tyckte jag skulle longera med. Pisken skall jag inte beskriva nu, det får bli ett eget avsnitt. Den lina jag fick var det nog egentligen inget speciellt med, det var nog en helt vanlig longerlina köpt i en helt vanlig ridsportsaffär och troligen en sådan som många longerar med. Just att detta var en helt vanlig longerlina, förbluffade mig.

Linan var sådär 2,5 cm bred och en halv centimeter tjock och väldigt lång. När jag rullat upp den i min hand, så som man gör vid longering, tog den upp hela min hand så jag knappt kunde sluta fingrarna om den. Hur det förväntas att man skall hålla en vild häst med så mycket lina i handen förstår jag inte. Hela konceptet visar att ingen tar ansvar för denna produkt. Ingen har tänkt ut hur en bra longerlina skall vara. Man gör en sådan lina som folk köper, och folk köper sådana linor som finns i affärerna.

Ibland behöver man ju två linor, som när man tömkör. Hur klumpigt det måste bli, speciellt för dem med små händer, vågar jag inte tänka på. Usch! En lina måste ju gå att hantera!

Det är nog 25 år sedan jag senast använde en fabrikstillverkad longerlina, varför jag inte var beredd på hur illa det var. Jag har i alla år gjort mina egna linor, och kanske var det på grund av konsumtionslinornas klumpiga konstruktion som jag började med det.

Genom åren har jag gjort mina linor på lite olika sätt. Ett tag gjorde jag dem av läder. Jag använde vanligt 3 mm remläder och gjorde 16 mm breda linor, 6 meter långa med karbinhake i ena änden. Sådana har jag fortfarande att sälja i min butik.

De sista 15 åren har jag gjort det än enklare. I alla järnaffärer kan man köpa rep. Jag köper 12 mm hamparep. Av dessa gör jag 6 meter långa longerlinor. Det blir mycket billigt. I ena änden splitsar jag fast en karbinhake, och i andra ändan gör jag en stopp-splits.

Jag får då en lätt lina som inte tar mycket plats i handen. Den är lätt att hålla reda på och löper fint när man vill länga eller korta linan. Eftersom den tar så lite plats i handen är det fortfarande behändigt att hantera två linor när man vill tömköra och liknande.

Dessa linor är så smäckra och bra att jag uppenbarligen blivit bortskämd. Det märkte jag när jag blev tvungen att använda en ”vanlig” longerlina

Och nu är det säkert någon som säger ”men jag kan ju inte splitsa”. Det är säkert helt riktigt. Alla kan inte splitsa. Vill man inte lära sig splitsa kan man göra en knut istället. Eller så lär man sig att splitsa. Sedan kan man. Så enkelt är det.

Med två 12mm rep, vardera 6 meter långa, går det enkelt att tömköra. Linan får enkelt plats i handen.

Longerlinan och säkerhet

Att longera säkert handlar bland annat om att hantera linan säkert. Det är viktigt att att du själv har koll på linan och hur du har den upprullad. Öva på att hantera linan och lägg dig vinn om att hela tiden ha koll på den medan du longerar. Att låta linan hänga i stora bågar eller ligga fel upplindad i handen är inte bra och inte säkert.

Det är ditt ansvar att linan är rätt upprullad. Kontrollera det när du tar fram linan. Kontrollera det om du tar över linan från någon annan och kontrollera det löpande medan du longerar.

Piskan

Pisksnärt

Longerpiskor är sällan ett prioriterat redskap i stallar. Jag ser ofta snygga sadlar och välskötta huvudlag medan det står en dålig piska i ett hörn. Piskan behövs emellanåt, så unna dig en bra piska och vårda den ömt. De är inte särdeles dyra.

En piska består av fyra delar: Handtag, skaft, släng och snärt.

Handtaget är inte så mycket att orda om. Det finns mest för att piskan annars kan bli obekvämt smal att hålla om.

Skaftet skall vara så lätt som möjligt och framför allt så styvt som möjligt. Förr gjordes de av rotting men idag är de, som allt annat, av olika sorters plast. Det är sällan skaftets egenskaper som påverkar kvaliteten på en piska. De väsentliga delarna sitter längre ut.

Slängen är det snöre som går från skaften ända till piskans topp. Slängen skall vara lika lång som skaftet för att piskan skall vara lätt att hantera. Är slängen för kort är det svårt att nå hästen och även svårt att klatscha.

Många piskor har idag slängen gjord av grov flätad nylon, ett material som ofta även skaftet är täckt av. Sådana slängar blir för tunga. Då förefaller skaftet för vekt och piskan böjer sig kraftigt när man försöker få fart på slängen och nå hästen. En tung släng gör att piskan blir tung och ovig att hantera. Köp inte en sådan piska.

Slängen skall alltså vara så lätt och mjuk som möjligt. Då fungerar pisken bra. I många år hade jag piskor där slängen var gjord av en tunn läderrem. Dem trivdes jag mycket bra med men det är många år sedan jag såg en sådan piska.

Snärten sitter längst ut på slängen. Det är en några decimeter långt och rätt styv flätat snöre. Kvaliteten på snärten är nog det viktigaste för att kunna använda piskan bra.

När du köper en piska är snärten alltid fin, men oj vad stallfolk klarar att misshandla snärten! För inte så länge sedan erbjöds jag att använda en piska där snärten såg ut som en stor dammråtta. Det fanns inget som liknande ett smalt styvt snöre. Istället satt där en ullig tofs. Jag lovar att den piskan var omöjlig att såväl röra snabbt som att klatscha med.

Det är lätt hänt att det blir en knut längst ut på snärten. Då tappar pisken också sin funktion och klatschen blir ett dovt floff istället för ett snärtigt pistolskott. Blir det knut på snärten, lös upp knuten eller klipp bort den. Då har du en bra piska igen.

Piskan skall vara så lång som möjligt, men det finns en övre gräns där de blir svåra att hantera. Piskorna i våra butiker har ofta en standardlängd med skaft runt två meter. De duger bra.

Om du hittar en bra pisk i en ridsportsbutik – köp den! De är sällsynta. Var försiktig när du stänger dörrar med pisken i handen. Jag vet många som fått pisken i kläm i dörrkarmen, och så har de en trasig pisk.

Hantera piskan

Pisken bakom ryggen när du inte använder den.
När du driver med pisken skall den sträckas ut som ett långt spö mot den punkt du vill påverka, oberoende om det är att fösa ut bogen eller ge hästen en klapp i rumpan.

Största tiden du longerar behöver du ingen piska. Då skall pisken inte heller ”jaga” hästen, Jag ser ofta att longören har pisken i högsta hugg bakom hästen, ibland högt i luften. Det fungerar bra om man vill att hästen vänjer sig vid pisken och inte bryr sig om den. Jag vill hellre att synlig pisk är en uppmaning för hästen att göra något. Därför skall pisken hållas bakom ryggen, bakåtriktat i handen som ett ridspö, den stunden den inte används.

Det finns även ett aktivt beredskapsläge där pisken hålls rättvänd i handen, beredd att ingripa. Då skall spetsen hållas lågt, när marken, och slängen följa efter liggandes på marken. Över huvud taget skall pisken hanteras så diskret som möjligt och synas så lite som möjligt.

När det är dags att använda pisken har du alltid gott om tid att plocka fram den och påverka hästen.

När du driver med piskan, skall du börja med spetsen nedåt och fösa pisken framåt så slängen åker fram och upp mot hästens bakdel, bog eller vilken del du vill påverka. Vill du driva hästen skall du så att säga klappa den i rumpan med piskan. Hästen skall inte skrämmas, inte jäktas, bara få en artig touch, eller än hellre att pisken pekar för hästen vart du vill fösa den.

Man ser ofta att longörer viftar hejdlöst med pisken, antingen upp och ned som en mattpiska eller göra stora loopar med den och dänger slängen i marken, Jag brukar skämtsamt säga att marken har inte gjort fel så marken skall vi inte smiska.

I första hand skall piskan inte smälla utan peka och fösa, som en förlängd arm. Däremot är det utmärkt att kunna smälla (”klatscha”) med piskan när hästen inte lyder den. Att smälla med piskan kräver en bra piska och viss träning, men är väl vald övning så man kan det i en skarp situation.

Öva med longerpiskan

Allt vi vill kunna göra bra, måste vi öva på. Vill du kunna hantera piskan bra, behöver du öva med den.

Du över bäst utan häst. Öva på att träffa där du vill. I videon visar jag ett enkelt sätt att öva: Att sikta på stolpar och liknande och se till att antingen träffa målet eller smälla vid det.

Gör en pisk-tävling i stallet. Ställ upp burkar, koner eller liknande på stolar eller kavaletti-block och se vem som träffar flest med minst antal försök. Det är kul!

Kommentarer