Markus Holst 25 januari 2011
Det finns ju tusen fallgropar i detta resonemang eftersom det är luddigt uttryckt och svårt att jämföra. Vi kan ju till exempel snabbt konstatera attd et mest finmotoriska våra hästar gör med någon fotm är att klia sig bakom örat. Det har liksom in inbyggd logik att hästar inte gör någon hand eftersom de inte har någon.
Det är väl endast promater och gnagare som utför finmotoriska aktiviteter med extremiteterna? Det krävs en gripfunktion för att man alls skall kunna utföra finmotoriska rörelser och denna har evolutio´nerats fram hos de arter som behöver det.
De flesta arter är itne finmotoriska med axtrimiteeterna utan med läppar och tunga. Så är även hästen.
Så där har han rätt. Har man ingen möjlighet att utföra finmotoriska rörelser med extrimtiteter, gör man det såklart inte med med ena än med andra.
Hur är det om vi tittar på grovmotoriken, då? Jag är säker på att den som orkade leta skulle hitta skillnader där med. Jag tror att när hästar sparkar med frambenet, sådär framåt som när de slåss, väljer det alltid samma. Jag tror även att när hästar gräver, så väljer de också altid samma ben. Dock har jag inte studerat detta så jag har inge bevis.
Jag är säker på att den som letar skulle se att hästen oftast väljer att börja trava med samma benpar, att det första travsteget alltid gör med samma framben. Att även den fria hästen föredrar ena galoppen framför dena andra vet vi alla.
Ett vet jag, och det är att hästarna lyfter sina ben olika villigt. För föl är det oftast lätt att lyfte vänster bakfot. På höger bak kan de gärna balansera, men de vet sällan hur man balancerar på höger bak. Den foten är de mer vana att spjärna med, varför fölet blir mycket vinlgigt och osäkert när det skall stå på bara den. Strax har man hela fölet i famnen eftersom det trillar mot en. Detta är samma olikhet som vi alla märker när vi rider våra hästar.
Denn oliksidighet är så väl dokumenterad genom århundradens ridlitteratur att vi nog får betrakta den som bekräftad. Det har genom åren beskrivits på många olika sätt och några har väl varit mer roande än andra. När jag var ung pratades om att hästen var sned. Det diskuterad så hur hästen kunde böja sig mer åt ena hållet än åt andra och hur det berodde på styva muskler. Om det finns någon forskning som bekräftar detta, vet jag inte. Det skulle vara intressant att höra om våra equuiterapeuter kunde bekräfta att musklerna är stelare på ena sidan än på den andra.
Jag tror det hänger ihop med den nevrologiska oliksidighet som finns i alla individer. och som måste finnas. Räta linjer, perfekta cirklar och perfekt symmetri förkeommer aldrig i naturen, inte ens i vår egen kropp. Inte ens våra ansikten är helt symmetriska.
En roande förklaring till denna snedhet är att fölen ligger vridna åt antingen ena eller andra hållet i livmoderna, och att detta orskar oliksidigheten. Jag undrar, varje gång jag hör det, hur oc när detta är konstaterat. Vem har kontollerat åt vilket håll fölen ligger snurrade i livmoderna, och senare undersökt snedheten hos samma hästar när de kommit upp i ridbar ålder?
Om sambandet alls finns, beror det nog på det omvända. Det är fölet inneboende snedhet som avgör hur de lägger sig till rätta i livmodern.
Hur väl underbyggda mina argument är, får du själv avgöra. Själv ser jag det mer som att jag kastar fram en hypotes, en hypotes som än står motbevisad och säkerligen lär göra så under lång tid då knappast någon lär forsta på ämnet. Fast det är möjligt att forskningen finns och att jag bara inte känner till den.
[ Svara ]
