Alla vet vi nog att man gärna tror att det man själv kunnat länge, det kan alla andra också. Dock märken jag ofta att mycket av det jag lärde mig under mina första ryttarår är saker som försvunnit som kunskap genom åren. En anledning kan ju vara att det jag då lärde mig var saker som man bara höll på med och kände till på Partille ridskola, men en hel del är sådana där standardsaker som man lärde sig i lilla ponnyboken, och allt vad de nu hette som vi tonåringar läste på 70-talet.
Jag tänkte att jag här skulle berätta om två sådana saker som jag rätt regelmässigt fortfarande ägnar mig åt och som möter förvåning, fniss och visst intresse när jag träffar andra ryttare. Det handlar om att anpassa längden på stiglädren.
Det första jag vill berätta är hur man grovinställer stiglädren innan man sitter upp. Det gör man genom att mäta dem med armen. Man sätter höger långfinger på stigläderspännet, (Vi talar nu om den gamla goda tiden när man alltid red med spännena ordentligt uppdragna. Ni får översätta det jag skriver till moderna företeelser) sträcker högerarmen och med den andra handen håller man upp stigbygelplattan i höger armhåla. Om stiglädret så är sträckt och alltså lika långt som armen, vet man att det kommer att passa hyfsat bra. Är det för långt kortar man det och är det för kort länger man det. Även om man med denna metod kanske inte får den där exakta och jättesköna längden, har man i alla fall användbara stigläder när man sitter upp. Om man gör detta regelbundet vet man hur långt, exakt, stiglädret skall vara i förhållande till vår arm och vi kan ordna detta snyggt och fint innan vi sitter upp.
Praktiskt, va?
En annan sak som jag tidigt lärde mig en lösning på är detta ständiga problem och alla diskussioner om ojämna stigläder. Det löser vi enkelt, fortfarande från marken, med vårt ridspö. Man använder helt enkelt ridspöet till att mäta stiglädren. I brist på ridspö kan man ta en promenadkäpp, måttstock eller annat till buds stående långt och rakt föremål.
Ena ändan av spöt stöter man upp så att den ligger kloss an stigläderfästet. Sedan sträcker man stiglädret utefter ridspöet och sätter en tumme på spöt där stigbygelns fotplatta hamnar. Utan att släppa tummen från spöt, går man till hästens andra sida och upprepar förfarandet. Om då även den stigbygeln räcker till tummen, vet vi att stiglädren är lika långa.
Praktiskt, va?
Om ni har fler sådana här praktiska småkunskaper kan ni väl skriva om dem här, så kan vi åstadkomma en klurighetsbank.
