Som många av er redan vet, har jag köpt en ny häst, Prins. Att han kom till mig beror mest på att alla mina tre andra hästar har varit krassliga i sommar och jag inte haft något att rida. Då började jag kolla annonser och köpte Prins lagom till de andra började bli friska...
Nåväl, det var inte Prins det skulle handla om, utan mera min oro runt att släppa in honom i hagen till de andra. Jag har dålig erfarenhet av det. Det brukar bli ett förfärligt springande som slutar med trasiga staket och sönderbitna skinn.
Dramat har fyra deltagare:
Blixten - den självklare ledaren
Diamanten - den gamle gentlemannen som är snäll och vänlig mot alla
Taekwondo - ung och arg med dålig social förmåga
Prinsen - den osäkre nykomlingen
Det är Blixten och Taekwondo som ställer till problem. Blixten är högst i rang och vill se till att nykomlingen förstår detta innan han välkomnas i flocken. Taekwondo är jag mer osäker på vad det aggresiva beteendet beror på. Han verkar mest ha svårt att interagera med andra hästar.
Hur som så hämtades Prins från säljaren. Med oro i magen körde vi hem och funderade hur vi bäst skulle lösa problemet utan att någon blir skadad. Att släppa honom rakt in i flocken kändes inte som en bra lösning. Vi hade nyss provat det med Ingelas unghäst Toffee, och det blev en väldig massa springande och sönderbitet skinn och en mass andra saker.
Skulle han gå i trdägården den första tiden, bredvid de andra? Den lösningen introducerade Aira när hon bodde här eftersom stalldörren gick upp mitt i natten och hon sonika promenerade ut i trädgården och pratade med de andra över staketet. Det fungerade bra. Men då bodde inte Taekwondo hos mig.
Skulle han kanske gå med hästarna en och en i en annan hage och lära känna dem en i taget?
Den sista idén nappade vi på. Prinsen fick gå med gamle Diamant i en hage bredvid Blixten och Taekwondo. Det kändes lugnt och tryggt. Diamanten gör ju inte en fluga förnär. Så gick de i några dagar så alla dyra kunde pratas vid. Efter några dagar bytte vi plats på dem. Taekwondo flyttade ut till Blixten och Prinsen in i hemmahagen för att bekanta sig med Blixten. Det fungerade inte lika bra. Blixten körde bort Prinsen och stod och pratade med sina gamla kompisar över staketet. Då ändrade vi strategi och släppte ned Diamanten och Taekwondo på betet utom synhåll för Blixten och Prinsen, tillsammane med en ensilagebal. Taekwondo var ju konvalecent och Diamanten är inte heller helt fräsch längre, så de skulle ändå inte ridas. Prins fick gå här hemma med Blixten.
Nu hade Blixten bara Prinsen att umgås med, och då hände det jag sett så många gånger tidigare: Blixten spöar upp nykomlingen, så denne står ensam i ena ändan av hagen och knappt vågar röra sig. Så såg det ut i två dagar, och sedan tyckte tydligen Blixten att Prins skötte sig, så då gick han sonika och hämtade honom och talade om att nu när du vet att jag är störst, så är vi kompisar. Det var en skön känsla den morgon de stod och åt tillsammans.
Min förhoppning var just att detta skulle hända. Om Blixten fick gå ensam med Prins ett tag, tänkte jag att han nog skulle börja försvara Prins och betrakta honom som sin flock. Och det fungerade!
Idag, efter en månad, släppte vi ihop alla fyra. Vi var osäkra på hur hårdhänt Taekwondo skulle vara mot Prins, men det hände ingenting!. De nosade på varandra och Taekwondo försökte tuffa sig. Då kliver Blixten in mellan dem och skyddar Prins. Just så ville jag ha det! Nu står de alla fyra och äter ensilage där ute. Blixten ställer sig hela tiden mellan Prins och Taekwondo.
Än så länge känns det som att vi har gjort rätt.