Hallå Markus
Är sedan i våras medryttare på två goa Basjkirer, den ene runt 20 år och den nadra runt 10. Bägge jätterara, lågt utbildade, skogsluffare. De ägs av en familj som har stallet på gården och går under vintern "ensamma" i sin hage, medan de under sommaren går med ca 5 andra hästar i en sommarhage. Den yngre har tydligen alltid varit lite "knepig" att fånga in i hagen, men tricket har varit att ta med den äldre och börja gå, för då kommer han alltid, eftersom han absolut inte kan tänka sig att vara ensaam kvar. I sommarhagen är det dock en helt annan sak, dels för att den är mycket större och därmed mycket större plats att srpinga undan på och dels då det nästan alltid finns andra hästar kvar att "hänga" med, så oavsett om man tar hans kompis och går, så krånglar han och kutar undan. Han springer dock aldrig långt, utan går undan en bit, stannar, går undan och liksom retas .. jag har fått förmig att han helt enkelt är uttråkad, då de inte får gå så mycket med ryttare som de kanske borde och därmed helt enkelt tar chansen att ha lite kul när kärringen=jag kommer (skulle förmodligen jag också ha gjort om jag var i hans "kläder"). problemet är ju att det ibland kan ta en 1/2 timme att få in honom och därpå kan han också få släng av vad jag nu kommit att täka på som sadeltvång, något han inte alls visade något av när jag började i våras. Nu kan han helt plötsligt bli skogstokig när man lägger på sadeln eller när man tar ner sadelgjorden (rusa iväg och kasta av sadeln etc), men dettta kan även ske när man sadlar av .... ägarna och de andra medryttarna har ingen aning om vad som kan ha hänt för att få honom att reagera så här helt plötsligt...
I torsdags tod det oss 40 min att få honom att falla till föga och komma med och bli sadlad .. det brukar fungera om man får tag i manen på honom - då sliter han sig inte utan accepterar att man tar på grimman och kommer sedan lugnt med - han är absolut ingen elak häst - känns som att han när man väl fattat tag i manen, ger sig och låter en leda honom, men problemet kan vara att komma så långt, då han är mästare på att glida undan i sista sekunden, när man just tänkt sig ta tag i honom....
Man vet dock aldrig hur han ska göra, för ett par gånger när jag har kommit helt ensam (varit först i hagen), så har han kommit springande och "välkomnat" mig och absolut inte visat någratecken på att inte vilja följa med.
Några tankar, tips på vad som kan vara fel och vad jag kan göra för att hjälpa killen och mig själv
tack
Maria