När jag är iväg med min husvagn sitter jag på kvällarna och läser en bok, ”Atlantica”. Den handlar om den framstående professorn Olov Rudebeck som var verksam vid Uppsala universitet på 1600-talet. Rudebeck var en man med internationellt rykte. Bland annat upptäckte han lymfsystemet och var den första som beskrev detta. Han var mycket driftig med att utveckla universitetet och på alla sätt en framstående vetenskapsman.
Dock är han mest känd för sina irrfärder. Han fick fatt på gamla nedteckningar av de gamla vikingatida sagorna. Ni vet, Havamal, Heimskringla, Eddan och allt vad de heter och som beskriver Nordens äldsta historia. Rudebeck slogs av vad allt där var likt berättelserna från antikens Grekland.
I boken beskrivs hur det långsamt går upp för Rudebeck att Sverige måste vara civilisationens vagga. Med god vetenskaplig logik, åtminstone med 1600-talsmått mätt, bevisar han systematiskt att så är fallet. Hans upptäckter var så häpnadsväckande att det spädde på hans dåtida popularitet. Han fann att det mytomspunna Atlantis måste vara, just det: Sverige!
Jag har bara läst den första fjärdedelen av boken än, så för att få ett hum om vart det hela förde, läste jag ett kapitel i slutet, där författaren beskriver vad Rudebeck begick för misstag, vilka misstag som ledde in honom på denna underliga resa. Enligt författaren var Rudebecks största misstag att han ignorerade argument som pekade i en annan riktning än den han ville nå. Han lyssnade inte på mot-debattörer utan såg den fina logiken i sina egna tankar och ansåg därför, oprövat, att de andra hade fel.
Detta satt jag och tänkte på när jag körde hem dagen efter i årets första snö. Just det fel som Rudebeck gjorde görs om och om igen i häst-kretsar. Detta misstag följer med varje ny mode-nyck. Vi har sett det bland strasser-metodens anhängare och i NH när det var nytt, och jag ser det även inom den akademiska världen.
Jag ryser varje gång jag hör någon säga att de rider endast enligt Bent Branderups lära. Det är att sluta utvecklas. Det är att göra samma misstag som Rudebeck. Det är att underkänna argument från andra håll just för att de kommer från andra håll.
Vi måste alltid lyssna på allt som sägs, och vi måste undersöka allt som sägs, inte bara det vi vill höra, för att se om det stämmer. Även måste vi granska argumenten från vettigt håll för att kontrollera om de även denna gång är vettiga. Det bara då vi kan utvecklas!
Det som fungerar är alltid rätt, oberoende av vem som säger det.