Efter den härliga upptäckten härom dagen när jag första gången förstod begreppet ”bjudning mot hinder” har jag funderat på om jag kanske aldrig känt bjudning i andra sammanhang heller. Kanske har jag, trots att jag som instruktör under 20 år ofta pratat om bjudning, kanske helt enkelt missuppfattat begreppet. Kanske har jag under ett långt ryttarliv ridit utan bjudning?
Säkerligen känns bjudning annorlunda i andra situationer, som under dressyrarbetet eller travpromenaden i skogen, det förstår jag, men kanske har jag missat det och helt enkelt pratat om någon jag inte begriper?
I går hoppade vi igen, så jag övade på att hitta samma känsla i min älskade Pirre igen. Det var lättare, för hinderhöjden var det dubbla denna gång så Pirre kände sig lite motiverad. Efteråt funderade jag mycket: Hur känns bjudning i andra situationer?
På kvällen sadlade jag min gamle Blixten Fjording och red lite på dressyrbanan. Redan medan vi skrittade fram log jag åt mig själv och insåg att jag många många gånger känt bjudning i dressyrarbete. Blixten är en mycket plikttrogen och arbetsvillig häst och marscherade runt med bestämda, nöjda steg. Samma sak var det i traven. Vi red en farlig massa roliga övningar med en Blixt som ihärdigt jobbade på med mycket bjudning. Nu vet jag att jag vet vad bjudning är och hur det känns. Det är bara att under de år jag ridit min blyge, osäkre Pirre som den känslan försvunnit.