Tankar och funderingar : Leta hinder

-
26 augusti 2021

Idag har jag rätat ut ett stort frågetecken. Idag förstod jag hur det känns när en häst vill hoppa. Jag kände att min Pirre ”letade hinder” och själv med glädje tog sig fram till de skollinjalshöga hindren vi ställt upp på vår ridbana.

Jag tror att för mig har ”glad häst” betytt ungefär bockande, överpigg, olydig häst. En häst som sticker. På ridskolan i Partille där alla lektionshästar stod i spilta så var ju de få hopplektioner som fanns deras enda möjlighet till att busa och pruttan. Det var nog vad jag såg som resultatet av att hästarna tyckte det var roligt att hoppa. Tycker hästen det är roligt så bockar den efteråt.

Den tron hade jag senare med mig till Strömsholm där hästarna ju också stod på spilta och gärna åbäkade sig bakom hindren. Känslan när hästarna ”tog tag” i hindren och liksom tog över hoppandet de tre sista sprången före hindret kände jag som att hästen stack, inte som att den tog ansvar. Och så visste jag ju att efter hindret bockar hästen …

Min uppgift som ryttare trodde jag var att se till att hästen inte sticker före hindret eller på annat sätt låter bli att hoppa.

Att hästar kan tycka att det är en bra idé att hoppa har nog inte slagit mig förrän i år.

Idag har jag alltså för första gången känt hur min Pirre själv tar tag i uppgiften och koncentrerat tar sig fram till och över hindret och utan bockning efteråt. Han tyckte det var roligt att dela hoppandet med mig. Han har säkert tyckt det förr också, men idag kände jag det. Andra hästar har säkert också försökt att förmedla detta till mig genom åren, men idag var första gången jag kände det och kunde ta emot det.

39 år för sent är jag äntligen färdig att gå den där kursen på Strömsholm som jag gick 1982. Det jag hade behövt den gången är en tydlig föreläsning om hur man märker att hästen trivs med en uppgift. Jag har alltid haft svårt att förstå sådant som inte tydligt uttrycks i ord. Just detta tog mig mer än 45 år, från första språnget till idag.

Nu hoppas jag att denna upplevelse kan få mig att känna andra situationer där hästen trivs med ridningen, utan att bocka eller sticka.