14 december 2010 Min vän i Arizona, Kip Mistral, var nyligen på en clinic med sin häst i Phoenix, arizona och red för Manuel Trigo, en ryttare från Spanien insprerad av "enlightment", den skola som oftast förknippas med Baucher och Philippe Carl
Under kursen gjorde de ett intressant experiment: De mätte mankhöjden på hästarna dels med ryttare på och dels utan ryttare. Det visade sig att alla hästar sjönk nästan 5cm med ryttare på, även en lätt liten ryttarinna som Kip.
Här föjer hennes egna ord:
About the horse's back. The horse has no collarbones, so his shoulder blades are not connected to his skeleton. They are held onto his body by tendons, ligaments and muscle. So, when the rider mounts up, there is nothing to hold his back up and his withers get pushed down into his shoulder mechanism, up to 2 inches or more!!!!!. This is very uncomfortable for the horse, especially horses that are ridden on the forehand, and it is even worse to do the posting trot on the horse because the back just goes down even more with each stride.www.trigomanuel.com
Föregående artikel
Nästa artikel
Markus Holst 25 december 2010
Jag trodde det skulle bli diskussion runt detta.
Vad lär vi oss av att hästar sjunker med ryttare på? Har Kip rätt i sitt antagande att "the only way to help the horse is to get them off the forehand, and get the withers raised and the back up, to recover the natural balance of the horse"?
Jag är inte säker på det.
Ponera att en ryttare väger 60 kilo, och att detta får hästen att sjunka 3cm. Hur mycket skulle hästen då sjunka, om den gick upp 60 kilo?
Klarar hästen att bära denna extra vikt utan att gå sönder eller få ont? Klarar hästen att balansera dessa extra kilon utan att vi lägger oss i?
- Ja, den gör ju det.
Klarar hästen då att balansera och bära en ryttare utan att vi talar om för den hur?
- Ja, jag tror det. Ingen häst är dum nog att bära sin vikt på ett sätt som gör ont. Om vi överlåter åt hästen att betsämma hur han skall bära oss, gör den det på bästa sätt.
Vi behöver inte få bort vikt från framdelen såvida vi inte tvingat dit den. Det gör vi inte om vi överlåter åt hästen att bestämma hur den bär oss. Största orsaken till överblastade framben är inte ryttarens vikt, utan den för korta eller översträckta tygeln. Jag vet åtmingstone en häst som sällan blev riden men ofta longerad inspänd. Den tog slut i frambenen helt utan extra vikt från ryttaren.
Därför är det viktigt att vi har sådan lydighet på våra hästar att vi kan rida dem utan att belasta tygeln. Därför är det viktigt att vi ger hästen eftergift när den lytt tygeltagen, så den själv kan använda hela sin kropp till att bära oss och sig själv.
Det finns mängder med hästar i världen som aldrig samlats. De kan vara friska och fina i sina ben ändå, ett helt liv, om de rids väl.
[ Svara ]
01 januari 2011
Det känns trösterikt att läsa din egen kommentar ovan! Det ska jag lägga på minnet och ta fram när jag tvivlar på min ridning.
Jag försöker förvisso påverka min häst att bära mer med sin bakdel, men tyvärr är mina kunskaper i att RIDA i dess egentliga betydelse, begränsad så det blir mest att jag "åker häst". Eftersom jag nu är och säkert förblir en prestationsmänniska är det bra att jag kan trösta mig med att det nog går alldeles utmärkt att rida min häst på ett hälsosamt sätt bara genom att jag gör som du beskriver ovan. Jag har genom åren haft en magkänsla av att det förhåller sig på det sättet. Det känns ändå lättare att vila i den känslan när man hör betydligt kunnigare personer än en själv säga samma sak. Tack!
/Charlotte
[ Svara ]
01 januari 2011
Sänkt rygg = spänd/förkortad överlinje. Självklart inte bra därför bör man jobba med att lösgöra och stärka överlinjen samt stärka de muskler som stabiliserar bålen och ryggraden.
En häst kan hålla trots dålig ridning eller trots ryttarens tyngd på ryggen. Det är många faktorer som spelar roll. Hästens kroppsmorfologi, rörelsemönster, ärftliga svagheter i kroppen, dålig utrustning, dålig ridstil, en ryttare som inte kan hålla sin egen balans på ryggen, hur mycket man rider, på vilket underlag man rider, om man har korrekt hovvård osv osv.
En häst med övervikt kan få förslitningar och skador, men alla får inte det.
Så ja, om man vill tänka på sin hästs bästa så ska man stärka hästen för det arbete som det innebär att bära en ryttare och vara medveten om hur man rider sin häst och hur man själv är i balans och liksidig. Ingen kan säga att hästen med all säkerhet tar skada ifall man inte gör det, det är ju samma sak med att ha en utprovad sadel, bett eller dylikt, de kanske håller för det också men är man medveten så är det svårt att ignorera.
Väljer man dock att inte fördjupa sig i ridning för sundhet så är det nog klokast att låta hästen välja formen i största möjligaste mån och undvika att rida hårt, mycket, länge och på dåligt underlag samt ge hästen i övrigt ett liv med så bra förutsättningar till hälsa som möjligt (mycket utevistelse i stora hagar, bra flock, hålla hullet osv). Och helst välja en häst med bra kroppsbyggnad och rörelsemönster.
Personligen tycker jag att resonemanget om att flytta vikt till bakdelen är lite missriktande. Jag anser att det viktiga är att se till att ryggraden bibehåller sin dynamik och kan agera brygga mellan fram och bakdel. Kan bålen vara stabil med ryttare på så kan hästen röra sig i balans. Vill man flytta vikt till bakdelen är det snabbaste sättet att höja huvudet på hästen men det förstår nog alla att det inte är särskilt sunt med tanke på vad som då händer med ryggen.
Intressant experiment för övrigt, det vore intressant att höra ifall det var hästar med utbildning eller outbildade hästar. Om det är någon skillnad med en korrekt tränad hsät som är stark i bålens upphängningsapparat och kan kompensera för ryttarens vikt.
[ Svara ]
03 januari 2011
Naturlig snedhet t.ex. som alla levande varelser har , tenderar att öka med åren, inte bara hos hästen. Med ryttare på ryggen förstärks troligen detta. En häst som är böjd åt vä (arbetar under sig med vä bak) får ofta förslitning i vä bakknä. Vä sida av ryggen blir ofta sänkt, kan ses på sned sadel, och då får hästen även svårt att bära korrekt med ryggen.
Jag tycker själv det är viktigt med allsidig träning, lösgörande och samlande i korta intervall och t.ex.skogsridning så hästen tycker det är roligt. Är det inte roligt är det svårt att lära sig.
Himla viktigt också att se till att man själv är i form, så liksidig som möjligt och inte övervikitg. Det är mycket för hästen att bära på ändå! Inser att jag sticker ut när jag skriver det här, men jag tycker det är ryttarens skyldighet gentemot hästen att hålla sig i form. Det man inte kräver av sig själv kan man inte heller kräva av andra.
[ Svara ]
