1960 sjöng Siw Malmkvist sången ”Alla andra får varann” i Eurovision Song Contest. Hon slutade tia. Lyssna gärna på låten. Ingen skulle få för sig att skicka en sådan låt till ESC idag. Varför? Sjunger hon falskt? Spelar de fel? Håller de inte takten? Nej då, de gör inte något fel, det är inte därför vi tycker den är dålig. Den gången tyckte en musikkunnig jury att det var det bästa som Sverige kunde skicka till en internationell musiktävling men idag känns sången ointressant.
Hade Svenljunga-sonen Robin Bengtsson sjungit sin sång ”I can't go on” i mello 1960 hade han inte vunnit. Det hade blivit folkstorm över att något så vulgärt fick vara med. Vår syn på bra musik har förändrats, men det går ju inte att säga att den ena sången egentligen är bättre än den andra. I historiens ljus kommer båda betraktas som lika gammalmodiga och smågulliga.
Samma år som Siw Malmkvist sjöng så fint deltog Gaspari i en annan tävling där en kunnig jury har sista ordet: Dressyr-OS i Rom. Det gick lite bättre för Gaspari, han slutade nia.
Nyligen hamnade jag i en underlig diskussion om Gaspari, där han svartmålades med omdömet att han inte hade haft en chans i dagens internationella dressyr. Jag är säker på att det är riktigt, men hade Valegro haft en chans i OS 1960? Jag kan tänka mig att vi hade sett många kommentarer om onaturliga, överrörliga gångarter i ett sådant fall.
Här möts jag ofta av argumentet att dressyren har ”utvecklats” med följdargumentet att man dömer annorlunda idag och vill ha andra hästar. Det gör man i mello också. Man dömer annorlunda och vill ha andra låtar. Betyder verkligen det att mello-låtarna är bättre idag, eller är det kanske bara något vi tycker eftersom vi långsamt har följt med i en utveckling som fört oss från Siw Malmkvist till Robin Bengtsson och långsamt vant oss vid en annan ljudbild och därför har andra känslomässiga referenser?
Jag har sett mycket av Gaspari som jag inte tycker om, men det har jag ärligen med de flesta andra OS-hästar också. Jag vet inte om Gaspari eller Valegro är bäst. Jag vet att båda är barn av sin tid. Jag tror, utan att kunna undersöka dem, att båda är ungefär lika gymnastiska, lika välutbildade och lika ridbara. Det som skiljer dem är främst deras uttryck, alltså något subjektivt.