Tankar och funderingar : Ridhjälmsdebatten

-
10 maj 2017

Få saker diskuteras med samma emfas som ridning utan hjälm. Jag har ridit mycket utan hjälm, men ännu mera med hjälm. Länge har jag varit förvånad över det sätt som debatten förs på. På facebook och andra media kan diskussioner om en ridbild eller artikel helt missa sitt fokus och bli mycket hätsk om ryttaren är barhuvad.

Jag tillhör nog den första generation som är uppvuxen med ridhjälmen som en självklarhet. På den tiden var hjälmen främst en generationsfråga. De äldre red utan, på samma sätt som äldre idag cyklar utan hjälm. Vi yngre kände oss moderna med våra små glasfiberhjälmar med gummiband under hakan och hånade alla som red utan. Såvida vi inte ville vara tuffa, förstås, och visa hur duktiga vi var. Då åkte hjälmen av.

Hjälm är såklart bra att ha på sig. Det finns få rationella skäl att rida utan. Men: Hjälm eller inte är ryttarens privatsak. Låt dem som vill riskera mer och känna vinden i håret göra det. Du rider lika säkert med din hjälm ändå, även om andra väljer annorlunda.

Vi kan såklart föra in en politisk diskussion i det och hävda att den hjälmlöse belastar sjukvården mer, och det är säkert riktigt. Där är den hjälmlöse i gott sällskap av fyllbultar, fotbollsspelare, unga män med nya körkort o.s.v.  Att vårt sjukvårdssystem är skapat runt tvångsförsäkring är inte den enskilde individens fel. Denne måste ha rätt att göra som den vill ändå. Jag skulle gärna se en diversifierad olycksfallsförsäkring där folk med ”riskbeteende”, typ hjälmlösa ryttare, betalar mer. Då skulle vi slippa den diskussionen.

Vi kan alla ha åsikter om hjälm eller inte, men vi skall ha åsikt om den av rätt anledning. Jag tycker inte om det ständiga argumentet att vi skall rida med hjälm för baaarnens skull. Det barnen lär sig genom att lyssna på sådana argument är att man skall ha hjälm för någon annans skull. Men det är inte därför vi skall ha hjälm. Vi skall ha hjälm för vår egen skull. Det är detta som skall framföras till barnen, och därför måste vi vuxna hävda att vi har hjälm för vår egen skull. Vi kan inte hävda att vi har hjälm för att vara bra förebilder. Våra barn skall inte ha hjälm för att vara förebilder, de skall ha hjälm för att slippa slå sig!

Förvisso stämmer det att hjälm blir stilbildande om idolerna använder det. Charlote Dujardin satte på sig hjälmen i OS för att hon ville ha hjälm. Aldrig har vi väl hört henne argumentera sig som en förebild? Hon ville ha hjälm och lyckades därför ändra modet i dressyren. Hade Bent B ridit med hjälm hade hjälmen varit proprie inom den akademiska ridningen på ett sätt som den inte blev. Mången plockade av sig hjälmen när de började med det akademiska. Det gjorde inte jag – jag var redan barhuvad.

Men likväl: Våra idoler och alla vi andra skall framhäva att vi har hjälm för att slippa slå oss – inte för att andra skall bli glada.