Fotbolls-landslaget är inte de första som åker kortege genom staden när de lyckats med något utöver det vanliga. Det gjorde även Roms kejsare efter framgångsrika krig. Dessa triumftåg skulle nog fått fotbollslandslaget gröna av avund, för det var magnifika tillställningar. Det var ett stort följe med många vagnar där krigsbyte och fångar visades upp. Triumfatorn, han som hyllades, åkte en fyrspänd vagn i mitten av tåget och hade i vagnen med sig sina barn, och även en slav som över hans huvud höll en lagerkrans. Slaven skulle regelbundet till triumfatorn viska Memento te mortalem esse ("kom ihåg, att du är dödlig!"). Mitt i allt hyllande och firande, skulle Kejsaren inte tillåtas förglömma att han var dödlig, alltså trots allt en vanlig man.
Jag tänker rätt ofta på kejsaren och hans slav på vagnen. Jag har en egen slav på min vagn. Under de senaste åren har jag lyckats så härligt bra med mina hästar. Gamle Kalles karriär var det inte mycket bevänt med förrän han fyllde 19 och jag kom i kontakt med den akademiska ridningen. Det var efter det som han började piaffera och klara såväl dubbla galopp-piruetter som byten i serier. Min lille Blixt har blivit en härlig häst att rida som visat prov på saker man inte tror en tjock fjording om, och Diamantens enastående saga är väl dokumenterad i hans egen avdelning här.
Och så har jag då min älskade Robust. Som sjuåring klarar han bara grundläggande övningar. Knappt går det att galoppera honom, i alla fall inte längre sträckor, förrän vi trasslar in oss i styrningen, eller något sådant. Det är först det senaste året han lärt sig att trava sidvärts. Han har helt enkelt svårt för detta med ridning. Det är bra att jag har min älskade Robust. Det är bra att ha en häst som kan visa en hur svårt det här med ridning faktiskt är. Det hjälper mig att ha tålamod med mina elever, och att förstå att jag mera haft tur med mina tre andra hästar, än att ridning är så lätt som det verkat med dessa tre. På det viset fyller Robusten en viktig uppgift i mitt liv. Inte bara att han får mig att förstå min mänsklighet, utan även att han tvingar mig att tänka lite till. På det viset gör han mig faktiskt till en än bättre ryttare.
Dessutom tycker jag väldigt mycket om honom.
Memento te mortalem esse.