Mitt hästliv : Den vilsna vägen till visdom

-
13 mars 2018

Jag börjar komma upp i en ålder där yngre ser mig som en sådan där häst-gubbe som hållit på med hästar hela livet. Det är smickrande, för jag kommer ihåg hur jag såg upp till de gamla hästgubbarna när jag var ung. Som gammal hästgubbe förväntas man kunna allt och även vara klok nog att hantera hästarna milt och bra och ändå får dem att lyda.

Men den erfarenhet man får, den skaffar man sig tyvärr ofta genom att göra fel. Av dessa misstag lär man sig att det är de mjuka metoderna som fungerar bäst.

För många många är sedan läste min dåvarande hustru och jag om Hans Wikne, en av min ungdoms gamla hästgubbar, om hur han förespråkade milda metoder. Det är klart – det gör ju alla. Vi sade till varandra att det ju inte var svårt för gamle Wikne att använda milda metoder. Han hade sådan erfarenhet att han visste vilken mild metod han skulle använda. Vi som var unga och inte hade samma erfarenhet kunde ju behöva ta i med hårdhandskarna ibland för att få som vi ville.

Jo, så sade vi faktiskt till varandra. Jag är inte stolt över det minnet.

Långt tidigare hade jag ju från de äldre fått itutat mig att mjuka metoder är de bästa. Jodå, tänkte jag. Jag ville ju framåt och då får man allt se till att få med sig hästen. Då kan man inte mesa med mjuka metoder, tänkte jag, då kan man behöva ta i med hårdhandskarna.

Så tänkte jag. Jag är inte så stolt över det minnet heller.

Genom mitt hästliv har jag ofta fattat fel beslut och ofta varit hård mot hästar, i alla fall så ofta att minnena irritera mig. Jag har ”klått upp” hästar i vredesmod. Jag har dragit omkull hästar som reste sig när jag tömkört dem. En av hästarna trillade så illa att den dog av skadorna. Där lärde jag mig mycket, men jag önskar att jag lärt mig på ett bättre sätt.

Listan kan göras lång. Det är genom sina misstag man får erfarenhet. Jag önskar någonstans att de unga idag vore duktigare än vad vi var när jag var ung, och bättre lyssna på de kloka gamla gubbar och lära sig av deras erfarenhet, så de slipper skaffa den själva på bekostnad av hästarna. För det är ju så jag har gjort: Skaffat mig erfarenhet på bekostnad av hästarna, inte genom att lyssna på de gamla som förespråkade mjuka metoder.

Jag tror det är bättre idag ändå, när främst flickor håller på med hästar, för flickor är generellt mjukare i sinnelag och handlag än vad unga grabbar är.

Ung och dum. Här rider jag Kalle med graman för 20 år sedan. Jag gick ett tag på myten att gramanen fick upp ryggen. Som ni ser så stämde det inte: Då som nu gör graman att hästen tappar rygg och bakben och måste gå med huvudet obekvämt.