- If you need a good horse to ride good, you can't be much of a rider.
Så svarade jag en gång när en amerikansk western-ryttare tjatade på mig om vikten av att hitta rätt häst och om hur olika hästar han och jag behövde.
Diskussionen dog där.
Minnet av denna diskussion dyker upp då och då, bland annat när jag läste om någon internationell ryttare som köpt sig en ny unghäst för elva miljoner kronor. Jo: elva miljoner kronor för en unghäst. Tydligen är det sådant som behövs om man vill slå sig fram internationellt idag.
Det finns säkert de som köpt sig billigare hästar och ändå lyckas, det betvivlar jag inte, men hur som är det stora pengar i omlopp och det behövs riktigt riktigt bra hästar för att vinna mästerskapen.
Det tycker inte jag är kul. Det skapar en ovilja mot tävlingsvärlden hos mig.
På 80-talet, Kanske tidigare också, pratades det mycket om att sport och avel skall samarbeta så uppfödarna tar fram de hästar som tävlingsryttarna behöver och vill rida på. Idag är detta en självklarhet inom halvblodsaveln över hela världen, men det var det inte då. Som uppfödare är det emellertid lönsamt att inrikta sig på tävlingsryttarna, och det är bra att det finns köpare till hästarna.
Den gången, på 80-talet, var uppvisnings-araber mycket mer betalda än halvblod, men idag är det tvärt om. Jag gillar den utvecklingen. Hästar skall avlas för att ridas och användas. Halter-världen har jag lite svårt för.
Men redan när jag var ung på 80-talet så kände jag ett motstånd mot pratet om samarbete mellan sport och avel. Speciellt kände jag det – och känner det fortfarande – när det gäller dressyr. Jag ville att vi skulle gå en annan väg, och det vill jag fortfarande.
Jag vill ha en värld där vi utvecklar vår ridförmåga och ridkunnande så mycket att vi inte behöver de där dyra hästarna för att rida bra. Vi skall se till att uppfinna system och utveckla metoder som gör att vi kan gå till uppfödarna och säga att vi inte behöver deras dyra hästar längre. Vi rider så bra nu för tiden att de inte behövs. Vill uppfödarna sälja till oss får de sänka sina priser för vi rider lika bra på billiga hästar.
För mig vore det att nå dressyrens syfte: Att genom systematiskt träning skapa bra ridhästar. Att vi behöver bra hästar för att vinna över andra, ja, det är ett tecken på bristande ridkunnande.
Nu vet jag att detta aldrig kommer att hända och att jag är ganska ensam om denna dröm, men jag tycker det är en vacker dröm.