Jenny Ede 06 januari 2013
Det som funkar är alltid rätt. Om jag får citera Markus. ;-)
Ofta när man sitter som åskådare så är det lätt att notera att den "rakriktade" hästen håller på att springa förbi sig själv med bakbenen. Man ser det man har framför sig, men har inte en aning om vad som händer bakom.
För mig var det en stor aha-upplevelse att istället för att, som man vanligen gör ta en stolpe och sikta på, ta två i linje och sikta på. Helt plötsligt insåg jag att bakdelen svajade runt en hel del!
Jag har nog alltid uppfattat det som så, att om hästen inte är gymnastiserad så går den inte att rakrikta. Inte heller har jag uppfattat som att jag har övat på något som direkt skulle ge rakriktning, men att jag har övat på en massa som indirekt ger rakriktning. Om detta är rätt eller inte vet jag inte och jag är rätt intresserad av att höra andras åsikter och teorier om detta.
För mig är det nog så att rakriktning är ett resultat (en positiv symptom). Visserligen tror jag inte att ens en välgymnastiserad häst får för sig att plötsligt rakrikta sig, precis som jag inte tror att balettdansöser får för sig att byta hand att skriva med eller vilken fot de börjar gå med. Men jag tror att en rakriktad häst villigt jobbar liksidigt.
Detta gör också att jag funderar på skillnaden i orden liksidig och rakriktning, betyder båda orden samma? Använder vissa orden rakriktning där andra använder liksidig och tvärt om? Är det ena orsak och det andra verkan? Eller har de helt olika mening och innebörd?
[ Svara ]
Markus Holst 06 januari 2013
Hur vi skall lösa problemet beror ju på vilket fel hästen gör. Tydligt blir det om vi tänker att vi rider mitt på gräs-strängen på en skogsväg. Då märker vi strax vilka ben som inte är på linjen, dvs. på gräset, och dem får vi då putta dit.
Att ha bestämda meningar gör saken svårare. Om vi vill rätta in framdelen på bakdelen, vilket ofta sägs, hamnar vi ju strax i diket om baken väljer att flytta sig bredvid frammen och vi envist flyttar frammen efter.
Vi får komma ihåg att det är rätt otydligt vad som menas med rakriktning.
- Ibland betyder det, som här, att hästen spårar, dvs går med bakfötterna rakt bakom framfötterna. - Ibland betyder det att hästen är så gymnastiserad att allt den kan göra åt vänster kan den göra lika bra åt höger. - Ibland betyder det att hästen stöder lika mycket på båda tyglarna. - Ibland betyder det att hästen helt har rätat ut sin rygg (uppifrån sett) och är fullt symmetrisk i sin rörelse.
Detta är viktigt att komma ihåg när vi pratar om rakriktning. Det är så lätt att vi pratar förbi varandra och menar olika saker. Därför föredrar jag att inte använda termen.
[ Svara ]
06 januari 2013
Jag var nog otydlig där faktiskt då jag bara tänkte på Markus första och sista punkt. Jag hade alltså i åtanke att hästen spårar och dessutom är symmetrisk. Jag hade också i åtanke att jag rider på en åker (som jag ofta gör) där mitt mål är att hästen spårar och är symmetrisk och då inte i förhållande till något staket, någon väg eller dylikt. Min häst tenderar att gå lite på snedden, men jag har bara förmåga att se det på hur framdelen ser ut uppsutten, som Jenny nämner, eftersom jag inte är så bra på att känna hur bakdelen går.
Med detta förtydligande i åtanke, skulle ni kommentera mitt första inlägg på annat sätt än ni redan gjort?
Vänliga hälsningar,
Kristin Friberg
[ Svara ]
Markus Holst 07 januari 2013
Ingen häst blir liksidig av att du försöker få den att spåra. För att åstadkomma den liksidighet du eftersträvar krävs allmän gymnastik, och då är faktiskt sidvärtsrörelserna vägen till rakriktning. Om du kan få hästen så liksidig att den böjer lika bra åt båda hållen, galopperar lika bra åt båda hållen, byter galopp lika bra åt båda hållen, klarar sidvärtsrörelserna lika bra åt båda hållen, o.s.v., kan du nog också få den att spåra. Men du tar det bäst i den ordningen.
[ Svara ]
07 januari 2013
"Gilla" på det. /J.
[ Svara ]
09 mars 2019
Tänk vad mycket som har hänt så här sex år senare, med både min ridning och min uppfattning av hästar. Hur som helst uppskattar jag som alltid den här sidan och tänker regelbundet på saker som jag har läst i ridhandboken. Det kanske var därför jag kom och tänka på den här tråden igen när jag läste 2019 års första nr. av Hippson. Oavsett om man håller med eller inte så tycker jag att det är ett intressant tillägg till den här tråden. Så här står det om rakriktning:
"En hästs schvung utvecklas i bakdelen och vårt mål är att den förmedlar sin energi genom ryggen till framdelen. Detta sker bäst på en rak linje, frambenen måste placeras rakt framför bakbenen för att full schvung ska kunna uppnås. Det är fel att rätta in bakbenen efter frambenens läge för att erhålla rakhet. Bakbenen rör sig då framåt och åt sidan istället för rakt fram. -Detta felaktiga sätt att rakrikta medför att en del av schvungen som är riktad framåt går förlorad på grund av sidvärtsrörelsen, skriver den legendariska tyska domarutbildaren Dietmar Specht i sin ridlära."
Vänliga hälsningar,
Kristin (trådstartaren)
[ Svara ]