Markus Holst 4 april 2012
Jag vet inte om jag är rätt person att svara på det då jag känner mig allt mer vilsen med det akademiska begreppet. Jag har diskuterat det några gånger i min blogg.
Men jag kan se två "problem med din fråga:
1) Det finns idag uppskattningsvis 10.000 ryttare i Sverige som anser sig rida akademiskt. Dessa har förmodligen var och en en egen uppfattning om vad "akademiskt" betyder, och säkerligen skulle vi kunna se att alla dessa 10.000 rider på olika sätt.
2) För att kunna svara på din fråga måste vi också enas om vad du menar med "vanligt".
Vi kan se akademisk ridning som ytterligare en disciplin, där man har andra mål och når dem med andra metoder. Vi har ju idag redan dressyr och hoppning, med olika mål som de når med olika metoder. Vi kan, om vi vill, ställa den akademiska ridning som ett jämbördigt alternativ bredvid dessa två. Tanken är inte så befängd om man betänker att även hopryttare behöver träna gymnastik och lydighet och alltså tränar det som vi normalt kallar dressyr. Men då de inte skall visa upp det de gör på tävling bryr de sig inte om definitionerna av de olika övningarna utan gör sådant som fungerar.
Men om vi skall inskränka oss till att jämföra akademisk ridning med tävlingsdressyr, kan vi först konstatarea att man har olika mål. De främsta akademiska ryttarna inriktar sig inte på att rida program enligt tävlingsreglementet utan gör andra saker med sina hästar, saker som ofta inte skulle få höga poäng på tävling. Man rider till exempel skolsprången, som tävlingsvärlden ju inte bryr sig om.
Om vi ser det på en mer basal nivå, där de flesta av oss befinner oss, ser jag en annan tydlig skillnad. I tävlingsdressyren gäller det att hitta en häst som kan få höga poäng på tävling, och sedan träna denna för en specifik uppgift. Den akademiska ridningen har på ett mycket bättre sätt inriktat sig på det dressyren ursprungligen avsåg: Att förbättra varje häst.
I den akademiska världen är du, fortfarande, välkommen med vilken häst du har och kan, förhoppningsvis, få övningar som hjälper just dig och din häst framåt åt det håll där ni har störst möjlighet att blomma.
Där skiljer sig alltså såväl målen som metoderna åt.
Vi kan göra mängder med jämförelser mellan god akademisk ridning och den dåliga "tävlingsdressyr" man ser i de flesta ridhus där LA-ryttare sliter ut frambenen på sina hästar, men detta är ointressant eftersom det även finns dålig akademisk ridning som gör andra fel med andra skador som följd.
Tyvärr tycker jag mig se jag att den akadmiska ridningen är på väg bort från denna initala filosofi. Allt fler akademiska ryttare köper dyra högkvalitativa hästar och gör alltså där samma fel som tävlingsryttaren gör; väljer en häst efter uppgiften istället för en uppgift efter hästen. Allt fler akademiska ryttare pratar i termer om att syftet med ridningen är att rida upp Bents olika prov, varvid man återigen gör samma misstag som tävlingsvärlden och likriktar ridningen och målen istället för att bredda dem.
Det som för snart 15 år sedan fick mig att anamma den akademiska trenden var den uttalade glädje som där då fanns att rida dressyr för sin egen och hästens glädjes skull, utan tävlingsmål eller liknande. Man kunde bli välkommen oberoende av häst och kunde även diskutera högre nivåer av ridning utan att det för den sakens skull började diskuteras tävling och prestation.
[ Svara ]
