Två gånger om året hålls i Köln en stor mässa för fackhandel inom hästnäringen, Spoga. Spoga är även en stor mässa för trädgårdsindustrin. Trädgårds-delen är mycket större än hästdelen och ändå bestod häst-delen ungefär av ett IKEA-varuhus i två plan.
I år ställde min leverantör ut för första gången, så jag var med där nere för att hjälpa honom i montern. Jag var där i tre dagar och var knappast utomhus alls. När jag inte var på mässan var jag trött på mitt hotellrum. Så mycket mer fans det varken tid eller ork för.
På ena väggen i vår lilla monter hängde ungefär 130 bett av allsköns modeller och metaller och gnistrade som juveler i spotlight-ljuset. Än vackrare blev väggen när jag hade vänt och vridit på alla bett så inget hängde upp och ner. Min käre leverantör är en mycket duktig hantverkare, men vet just inte hur betten fungerar så han hade chansat rätt friskt när han hängde upp dem.
I tre dagar stod jag i vår monter och pratade med kunder och annat folk på tre språk. Ibland alla tre samtidigt. Det var inte riktigt meningen men så blir det lätt när man är trött. I vår monter pratade dessutom mina pakistanska vänner hela tiden urdu (ett av språken i Pakistan) så det var en härlig blandning. De skrattade ofta. Ibland var det kanske bra att jag inte visste vad de skrattade åt.
Mässan har sådan dignitet att där var besökare från såväl Australien som USA.
Vi gjorde ett party-trick som faschinerade besökarna i vår lilla monter. Min leverantör tillverkar ju även hovslagarutrustning av mycket fin kvalité. Vi använde verktängerna till att inför oroade besökare klibba sönder hästsko-söm. Därefter klippte vi sönder våra visitkort med samma tång. Så vass var den fortfarande. Detta gjorde vi löpande, så det gick åt end el söm och visitkort. Många många hovslagare stod efteråt och tittade noga på tången. De höll upp den mot strålkastarljuset för att se om inte sömmen gjort märke i eggen, men det hade de inte.
Detta fick många att teckna beställningar.
Som jämförelse kan nämnas hur jag en gång för femton år sedan klippte av en (1) söm med en verktång varpå eggen blev så skadad att tången inte gick att använda mer.
På mässan var det också många små taniga indiska män med för stora mustascher som stod i små montrar med endast en sadel att sälja. "Verry godd kvaliti, verry godd price". Dem tyckte jag lite synd om. Det är dyrt att ställa ut på en sådan mässa och att då stå där med en sadel som det inte går att rida i, kan inte vara så kul.
Jag skall längre fram berätta om de nya inovativa sakerna jag såg på mässan, och även om alla prov på smaklöshet som fanns där.
