Jag har idag varit på en alldeles utmärkt intressant kurs. Den kommer jag att skriva mer om längre fram. En obetydlig sak var emellertid mindre intressant.
Läraren började prata om att vi alltid sitter upp från vänster och att många bara kan sitta upp från vänster. Det är helt riktigt, och jag sällar mig där till gruppen. Dock skyllde läraren detta på arméns ridinstruktion och menade att där står att man skall sitta upp från vänster och därför gör alla det.
Jag var på god väg att kommentera detta redan på plats, men besinnade mig. Istället tog jag fram RI när jag kom hem och läste på om uppsittning.
Först, i moment 31, beskriver ridhandboken mycket riktigt uppsittning från vänster, helt enkelt för att det är vanligast. I moment 32 beskrivs skillnaden i tygelhållning under uppsittning när hästan är betslad med kandar. I moment 33 står det som läraren på dagens kurs tydligen glömt att läsa: ”Uppsittning från höger sker enligt motsvarande grunder som från vänster.” I moment 36 nämns även att man skall kunna sitta av åt höger.
Så var det med det. RI beskriver uppsittning från båda sidor. Vi kan inte skylla på RI när folk inte kan sitta upp från höger, speciellt inte som de flesta av dagens ryttare inte har läst boken ifråga. RI beskriver uppsittning från båda sidor.
Detta är naturligtvis en petitess, men det visar på en sak som jag ofta märker inom hästvärlden: Vi sprider rykten! Vi är alla väldigt duktiga på att vidarebefordra sådant vi hör andra säga utan att kontrollera om det stämmer. På det viset är det stor risk att vi sprider felaktigheter, vilket i sin tur kan bidraga till att vi gör det än svårare för mottagaren av budskapet att lära sig saker, speciellt om det som sägs gäller något viktigare än vad som står i RI.
Men om vi nu vill kritisera RI så gör vi ju bäst i att se till att vara tillräckligt påläst om boken så det vi hävdar att det står där stämmer med vad som står där. Detta gäller ju även allt annat vi vill kritisera; Vi måste veta att vi kritiserar saker som verkligen händer på faktiska grunder. Annars begår vi ett argumentationsfel och använder oss av vad som kallas för ett halmgubbe-argument. Det betyder att vi själva bygger upp en, oftast, nidbild av det vi vill kritisera och kritiserar denna nidbild.
Det finns mängder med exempel på sådan halmgubbe-debatt inom ridsporten. Det sker varje gång vi hör generella beskrivningar om ”andra”. Jag växte upp i en miljö där alla sade att travsport var djurplågeri. Så lärde jag känna travfolk uppe i Dalarna och fick av dem veta att jag hade fel, för det var galoppsporten som var djurplågeri. Långt senare fick jag i den akademiska världen lära mig att tävlingsryttarna plågade sina hästar, och vi har ju även hört att vi som inte tävlar bara lullar i skogen. Listan kan göras längre, men det gemensamma är att dessa angrepp på ”andra” är generaliserande och ofta uttalas av folk som inte har varit i kontakt med det de kritiserar.
Ett annat vanligt argumentationsfel inom ridsporten är det man kallar för anekdotiskt argument. Alla av oss kan ju ge exempel på någon vars hästhantering är bristfällig. Om denne då samtidigt råkar vara hoppryttare är det vanligt att man använder denne som mall för hur hoppryttare beter sig och konstaterar att hoppfolk är dumma.
Om ni lyssnar noga där ridning pratas, så kommer ni snart att höra mängder med halmgubbe-argument och lika mycket anekdotisk bevisföring. En häst hoppade till idag på kursen och blev rejält halt, troligen någon typ av vrickning. I pausen pratades det om att den hästen nog kommer att få tas bort för den som pratade visste en häst som råkat ut för samma sak och som fick tas bort. Det är ett typiskt exempel på anektodisk bevisföring. Att saker har hänt en gång betyder inte att det är statistiskt säkerställt.
Jag vet att jag själv, när jag inte har tänkt mig för, har använt mig av argumentationsfel, men det gör ju inte saken bättre. När man lär sig om argumentationsfel är det enklare att inte använda dem.
För ponera nu att ni stöter på något ni inte tycker om inom hästeriet, och vill vara med att stoppa detta. Då blir det ju dumt om man använder argument som inte är sanna! Det gjorde föreningen djurens rätt för ett tag sedan. De tycker ju inte om ridning och använde en gammal siffra om att ridhästens medellivslängd är – ja om det nu var 10 eller 7 eller vilken siffra de använde. Jag har ju hört sådana siffror hela livet, och läste för en massa år sedan en artikel om en forskare som hade undersökt vad denna siffra kom ifrån. Hon hittade ingen källa. Inte ens försäkringsbolagen, som ju har stenkoll på hur länge hästar lever, kunde se att den stämde. Ridhästarna blev i snitt betydligt äldre. Jag frågade djurens rätt varifrån de fått siffran och de använde ”en blogg” som källa. De kunde inte ens tala om för mig på vilken blogg de hade läst denna felaktiga siffra.
Som motsats har vi den finska ridklubb som på vetenskapliga grunder försöker få FEI att ändra reglerna runt nosgrimma. De har läst på i förväg, de har forskat, de har kött på benen och kan därför verkligen påverka ett reellt problem, istället för ett halmgubbe-problem.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Argumentationsfel
https://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka