Tankar och funderingar : Rider du akademiskt?

Jag fick frågan häromdagen, lite trevande och osäkert, av en tös som dels var nyfiken men samtidigt troligen lite rädd att förolämpa mig. Jag svarade något i stil med att jag ju är rätt inspirerad av Bent, och eftersom han brukar gilla det han ser mina elever göra, så rider jag nog akademiskt.

Men vad menas egentligen med att rida akademiskt?

Som ett inledande svar på den frågan, får jag väl säga att jag faktiskt inte vet. Själv använder jag begreppet "akademisk" på samma sätt som det används inom utbildnignsväsendet. Jag förknippar "akademisk" med sökande efter kunskap; ett öppet sinne som letar efter sakens innersta natur.

De gånger jag har hört Bent B förklara begreppet, har det mer handlat om att återuppliva ridtraditioner från forna tiders ridakademier. Exakt vad en ridakademi är, är också lite svårt att få grepp om. En akademi var i gamla tider en utbildningsanstalt, men behövde egentligen inte vara en högskola eller universitet så som vi tänker på det. Det fanns privata akademier som själva satte upp agendan för vad eleven skulle lära sig.

Jag har inte hittat mycket skrivet om gamla tiders ridakademier, men det fanns ett liknande system inom fäktningen, och säkert också inom andra områden. Det fanns oftast flera privata fäktakademier i de stora europeiska städerna, och det verkar som om dessa ofta låg i luven på varandra, förfäktandes olika "skolor". Så långt inget skillnad mot den ridvärld vi känner till från vår egen bakgård. Ville man avancera i sin fäktakademi, fick man dels betala en rejäl slant, men var också tvungen att visa prov på sin skicklighet genom att gå en fäktmatch mot skolans stormästare. Denna var oftast även ägare till skolan och satte således själv reglerna. Ansågs man värdig efter matchen, fick man en högre titel och fick vara med i de finare sammanhangen.

Här ser vi en parallell i Bents "riddarorden", där man också måste avlägga ett prov för att få vara med och leka. Riddarorden är alltså ingen förening eller organisation så som vi föreställer oss, utan mer ett system av ryttarmärken, inte alls olikt det många av oss känner från det svenska förbundens bronsmärke, silvermärke, järnmärke osv. På samma sätt som gamla tiders fäktakademier är även "riddarorden" en totalt odemokratisk anordning, hårt knuten runt Bents person där det verkar svårt att skilja på Bents privata ekonomi och ridderskapets dito. Även har "ridderskapet" ärvt systemet att det skall vara dyrt att få en ny "behörighet".

Naturligtvis kan det bli förvirrande när jag använder ordet på ett annat sätt än vad Bent gör, men samtidigt har väl inte den ene mer rätt än den andre. Tyvärr ser vi att det dyker upp många nya företeelser med nya namn, där alltihopa handlar om samma sak: Att försöka åstadkomma bra ridning. Philippe Carl verkar ha byggt ett liknande system som det Bent har gjort, där man efter några års träning kan få en mycket fin examen, utfärdad av Philippe Carl själv. Inte av någon annan, Inte av något råd, eller fristående organisation. På det viset finns det inte heller någon dialog i dessa "organisationer" om vad bra riding är, och om vad som skall premieras. Det är mästaren som styr. Basta.

Samma system känner vi ju från Pat Parellis NH-system med olika examen, Vi har det också inom centrerad ridning, där jag en gång fick bannor i ett mail från någon invigd, för att jag hade ordnat en kurs i centrerad ridning för en instruktör som tydligen inte hade rätt examen för att vara en äkta centrerad instruktör... Om jag minns rätt, fanns dessa examina och fina betyg även inom Strasser-systemet, ni vet; de första barfotaverkarna som kom.

Ibland framställs den akademiska ridningen i liknande ordalag som möter oss inom kampsporterna. Där handlar det ju mycket om att stiga i graderna och få ett ny färg på skärpet. Det pratas som att syftet med akademisk ridning är att kunna rida upp för nästa av Bents prov, för att få en fin titel som riddare, mästare eller så. Jag håller inte med om det.

Jag vill söka kunskapen, inte bekräftelsen. Med åren har jag tröttnat på att blandas ihop med ovanämnda "riddarorden" och har därför slutat kalla det jag gör för akademisk ridning. Det betyder inte att jag rider på ett annat sätt eller att jag tar avstånd från Bent Branderups kunskap. Det gör jag inte. Jag tar avstånd från det jag upplever som en fjantig organisation.

I olika sätt att ta avstånd från Bent, eller för att profilera sig själv, har en del skaffat nya namn på det de gör. Vi har sett begrepp som integrerad ridning och "healthy horse riding". Det epitet jag gillar bäst, är en bekannt till mig som talade om logisk ridning. Då är vi nära det jag vill göra.