Har ni varit i dressyrvärlden har ni hört alla knep man lär varandra:
- Behöver du gå på hästen så gör det med den skänkel som domaren inte ser
- På bortre kortsidan kan du smacka. Det hör inte domaren
- Rid lite undertempo före och efter ökningen så syns ökningen bättre
- Rid sluta-aktigt de sista sprången av ökningen så får du snyggare avbrott
- Domaren här inte om du proar i avbrotten efter ökningarna, dem gör du ju längst bort på banan.
- Passar din häst i korta skritten så rid svag öppna
o.s.v.
Jag lärde mig flera av dessa knep på Strömsholm, av vår ridlärare som själv red svår dressyr. Jag har hört av andra att dessa knep lärdes ut där långt efter att jag gick min utbildning där och läraren var utbytt.
Det gemensamma med dessa knep är att de är fusk. Alla bryter mot reglementet. Till och med på Strömsholm lär man sig alltså att fuska. Enligt reglementet skall man varken smacka eller proa, man skall rida i angivet tempo och inte rida sluta annat än om det står i programmet, o.s.v. Ändå är dessa knep vedertagna. Jag hörde ett av dem senast idag. Detta är en av många saker som gör att jag känner mig tveksam till dressyrtävling som måttstock på ryttarens förmåga.
Dessa fusk skall få hästen att se mer utbildad ut än den är. Samtidigt hör man ofta att dressyrryttare vill tävla för att ”se var man står”. Man ser inte var man står om man fuskar och försöker få saker att se bra ut istället för att vara bra. Om du vill veta vad domaren tycker om din hästs utbildningsståndpunkt, vilket är det skäl mången anger för att tävla, är det ju kontraproduktivt om du samtidigt försöker lura domaren.
På fotbolls-språk kallas sådant här för att filma och kan ge rött kort om domaren upptäcker det. Men likt våra dressyrryttare hoppas fotbollsspelaren att domaren inte skall se det, och då blir det plötsligt OK. Om man filmar i fotboll är det inte fotboll man spelar. Kanske skall det kallas fuskboll istället. Använder man ovanstående knep är det inte dressyr man rider utan fusk.