"Ögonblicksbilder" får väl ses som 2016 års nyord inom ridsporten. Det används främst när ryttare konfronteras med en bild som visar dålig ridning. Ingen verkar ännu ha insett att även de där fina bilderna är ögonblicksbilder. Även de är valda med stor omsorg bland en hel hög med bilder för att visa det man vill.
Jag minns första gången jag på 70-talet såg svårare dressyr live. Dressyr visades ju aldrig på TV och videon var inte uppfunnen så det var svårt att se ridning under rörelse. Man var hänvisad till bilder i böcker och tidningar. Den första kontakten med verkligheten blev därför en stor besvikelse för mig. Det såg inte alls lika tjusigt ut som det gjorde i böcker och tidningar.
Samma sak men tvärtom händer nu när många visar de ögonblick som ser sämst ut. Då känner vi inte heller igen oss. Det viktiga är emellertid att den hemska bilden är lika sann som den fantastiska som tas några sekunder senare. Det vet vi alla som har letat ridbilder att lägga ut på facebook. Det är inte lätt att hitta den där bra bilden bland alla vardagsbilder. Detta gäller naturligtvis även proffsryttarna. Under ett nromalt ridpass går deras hästar ömsom bra och ömsom dåligt och beroende på vilken agenda man har med sina bilder kan man visa visa upp bra eller dåligt.
Ett tag var det modernt inom idrott att prata om att höja sin lägstanivå. Man är inte bättre än man är när man är som sämst eftersom detta är det enda man kan vara säker på att man kan prestera. Här vill jag uppmana ridsporten att uppmuntra ett höjande av lägstanivån. Den dag det är omöjligt att på ett större evenemang ta bilder på hästar med gapande munnar, skrämda ögon och indragna nosar, den dagen håller jag gärna med om att ridningen har utvecklats. Detta bör vara en viktigare agenda än att avla fram fantastiska hästar som det lite då och då går att ta än mer fantastiska bilder av.