Till vardags sysslar jag med fenomenologiskt inspirerad forskning inom hälso- och vårdområdet. Där brukar vi tala om fenomenologi som "mellanrummets filosofi". Det handlar om att vara närvarande, t.ex. när man genomför forskningsintervjuer, och vara medveten om att det inte handlar om mig som intervjuare eller den som intervjuas, utan det som händer mellan oss - i mellanrummet. Det är där som det skapas något, något nytt.
I tisdags när vi tränade för Markus ville han att jag samlade min Altea, en gammal halvblodsdam med låg energigrad. Jag skulle samla henne genom att "vara beredd" ... På vad? Jo vad som helst. När vi var "beredda" sa Markus t.ex "Galopp!"Eller: Trav efter en sväng!" Samlingen är en "vara beredd-situation" där det alltså med nödvändighet måste hända något.
Detta fascinerade mig och så kom jag på att det är ju samma idé. Det handlar om att rida i mellanrummet. Det handlar alltså inte (bara) om mig, det handlar heller inte (bara) om Altea, utan om oss, just då, när vi skapade något - i mellanrummet.
Funderar Karin D en torsdagskväll