09 september 2010 Jag känner mig ibland som en bov när jag vill rida. Jag stör mitt i maten! När är det lämpligt att bryta in? När de har ätit en timme? Känner mig lite vilsen. När stör man minst? Tacksam för råd.
Föregående artikel
Nästa artikel
09 september 2010
jag brukar resonera så här...jag kräver deras uppmärksamhet 1-2 timmar om dagen. Under den tiden tycker jag att hästen kan koncentrera sig på mig. Dvs. de behöver inte äta, fokusera på ridningen och vara uppmärksam på mig.
Så mitt råd är, stör mitt i maten ! De har förhoppningsvis 22 timmar till på dygnet att äta...
[ Svara ]
Markus Holst 10 september 2010
Jag känner igen det du säger. På sommaren står hästarna i ligghallen hela dagen för at slippa flygfäna. På kvällen när skymningen faller ger de sig ut för att beta igen, och då tycker jag det är lagom väder för att rida.
Så hur gör man?
Om vi har lyckats med vårt ledarskap ser hästen ridpasset som dagens höjdpunkt. Då stör vi inte utan tvärtom. Hästen säger "Äntligen!"
[ Svara ]
10 september 2010
Det har hänt att jag gått och fikat med stallkompisarna istället när jag sett att hästarna legat utsträckta i hagen. Tycker det ser så skönt ut så jag vill inte störa då. Sen när jag kommit ut igen så står de oftast och betar och då tycker jag det är ok att "störa". På morgonen när de stått i stallet hela natten tycker de för det mesta det är kul att komma ut och jobba, tyvärr har jag inte tid att göra det så ofta men det brukar bli bra när jag väl kan jobba med dem på morgonen.
Anna-Lena
[ Svara ]
18 oktober 2010
I den bästa av världar så lyckas man som Markus skriver uppnå att hästen verkligen uppskattar vårt sälskap och längtar efter oss, men jag, och kanske flera med mig, som har en bit kvar till det ideala tillståndet, får nöja oss med att hästen inte helt ogillar vårt sällskap. Då kan man ju göra det lättare eller svårare för sig på olika sätt. I alla fall om man strävar efter att ha en ömsesidig relation till sin häst.
Min gamla häst, en fuxig dam med mycket åsikter om det mesta, tyckte nog (helt rättvist) inte alltid att det var så roligt att bära runt på sin matte. Under en lång period hade jag problem med att hon på väg ut ur stallet "frös fast" i stalldörren, när jag hade tänkt mig ett ridpass. Det spelade ingen roll hur jag försökte muta, fjäska eller gräla, eller till och med använda spöet. De här fastfrysningarna varade oftast bara någon minut eller så, men vid några tillfällen uppåt 5-10 minuter.
Så småningom gick det över men jag fick ju rannsaka mig själv vad jag kunde göra för att hon mindre motvilligt skulle följa med mig.
En del i det var att jag konsekvent såg till att om hon varit i hagen så skulle hon alltid komma in och få äta sig mätt på hö innan jag ens funderade på att göra något annat med henne.
Min ridlärare på den tiden förklarade såhär för mig. Om hästen varit i hagen hela dagen har den haft fullt upp med sina kompisar och kanske även är lite trött efter att varit tvungen att hålla reda på flocken och vakta emot potentiella faror. När den på kvällen får komma in i stallet, kanske den inte precis längtar efter att ägaren ska komma och "bossa" med den, den har ju haft fullt upp hela dagen.
Det här resonmenaget har jag även praktiserat med min nya häst, en kallbodstravarvallack som alltid brukar vara glad och positiv och alltid kommer till mig i boxdörren osv. Men nyligen gjorde jag ett undantag från min princip att alltid erbjuda minst en timmes höätande och vila efter att han kommit in från hagen. Då minsann vände han rumpan till och var väldigt tydlig med att jag inte alls var välkommen. Jag har haft honom i två år, under den tiden har han alltid kommit fram till mig i boxdörren, oftast med en gnäggning också. Så jag kommer även fortsättningvis låta min häst både äta och vila på maten så att han istället gnäggar och kommer till mig i dörren.
Ibland kan ju andra saker inkräkta på min "hästtid" så att den där mat+vila pausen naggas i kanten. Då brukar jag ta med höportionen eller göra iordnign hästen i boxen så han får gnaga sitt hö medan jag gör honom iordning, då brukar han vara "mentalt inställd" på träningen och beredd att lämna höet när jag är klar att tränsa.
Det är en kompromiss, men många av oss har ju andra saker att ta hänsyn till utöver hästarna.
Lycka till!
[ Svara ]
Markus Holst 19 oktober 2010
Har man eget stall är det betydligt enklare att skapa positiva rutiner än om man delar med fem andra. Jag har ju inte mina hästar i stall utan de går på lösdrift med fri tillgång på ensilage. Således är de ju alltid mätta och nöjda och lita lagom uttråkade, varför konceptet blir enklare.
På den tiden jag hade stall, låg det alltid havre i krubborna när hästarna kom in. Efter ridningen blev det också alltid havre. Det hade fördelen att hästarna villigt gick in i stallet och villigt blev ridna i väntan på efterrätt. Även hade det fördelen att om jag någon gång drattade av eller liknande sprang hästen till stallet och den väntande havren. Där stod han så snopet och vätnade när jag kom linkande hem efter honom.
Nu när jag har ligghall är systemet ungefär detsamma. Före ridning lägger jag havre i krubborna och binder upp hästarna. sedan rider jag dem alla i tur och ordning. När alla är ridnina får de en ny skvätt havre och får sedan gå ut i hagen igen.
Detta ger samma fina effekt. Hästarna längtar efter ridningen bland annat för havrens skull.
På sommaren går ju hästarna i sommarhage en liten bit hemifrån och när det är dags att rida leder jag hem Blixten och de andra lommar snält med bakom. De vet ju att det ligger havre och väntar på dem och vill således hem.
[ Svara ]
