Jag minns hur jag i början av 80-talet försökte förklara för ridskoleryttarna i Avesta att det viktigaste med en ökning var inte att ta sig fortare fram utan att få hästen att ta längre steg. Det födde så klart motfrågor som ”skall det inte gå fortare?” med svaret ”Jo, men det är inte skälet att vi gör dem”.
I mycket stämmer det fortfarande – på dressyrbanan. Detta bryderi om hur hästen skall öka tempot ”på rätt sätt” är väldigt mycket ett bryderi endast för dressyrryttaren. För distans- eller terrängryttaren har det nog mindre betydelse vilket sätt hästen väljer att färdas fort på. Det viktigaste där är att man kommer fram i tid, inte hur långa steg man tar.
För hoppryttaren är det lite kluvet. Hoppryttaren måste kunna ändra steglängden i alla tempo för att komma rätt fram till hindren. Den häst som inte kan ta korta steg i högt tempo lär aldrig vinna en omhoppning.
Men så har vi då dressyren och dressyrbanan. Där gäller estetiska regler på ett annat sätt än i andra sporter. I dressyr har man bestämt att hästen skall hålla samma takt i samma gångart genom hela programmet. Varför man har bestämt det och inte behöver bevisa att man kan rida i olika takter lär vi aldrig få veta.
Så skall då travökningen i dressyr gå fortare (= högre tempo) än mellantrav eller arbetstrav?
ja det skall den. Annars går det inte att rida den.
Vill man veta hur saker skall vara på dressyrbanan är det alltid bra att läsa på i tävlingsreglementet Så här står det i moment 233 punkt 4 på sidan 46 i TR II:
Ökad trav. Hästen ska vinna så mycket mark som möjligt. Utan att öka takten ska stegen längas till det yttersta som ett resultat av kraftigt påskjut och fjädring från bakdelen.
Där står att ökningen går fortare än de andra trav-tempi.
Vi har tre parametrar att hålla ordning på: Takt, steglängd och tempo. Dessa tre hänger ihop i en enkel matematisk funktion som säger att takt x steglängd = tempo.
Tänk dig att din häst tar 100 steg i minuten. Det är takten och den takten är nog inte osannolikt i trav. Tänk härnäst att varje steg är 2 meter långt. Då färdas hästen alltså 200 meter per minut, vilket är angivet tempo för manövertrav enligt en skylt i vita ridhuset på Strömsholm. Skylten är nog borta nu men den fanns där sist jag var där, 1984.
200 meter per minut är 12 kilometer i timmen.
Nu ber vi hästen behålla samma takt, 100 steg per minut, men att sträcka ordentligt på benen i varje steg. Vår duktiga häst kommer då upp i en steglängd av 3 meter. Då blir tempot 300 meter per minut eller 18 kilometer i timmen.
Alltså skall hästen öka tempot i ökningen. Det heter ju dessutom tempoväxling när vi utför det, så nog skall tempot bli ett annat.
På dressyrbanan får du emellertid inte några fina betyg om hästen istället väljer att behålla steglängden två meter men ta 150 steg per minut, alltså ta snabbare steg. Resultatet blir förvisso fortfarande 300 meter per minut, men ett betydligt sämre betyg på dressyrbanan eftersom det där inte betraktas som en ökning.