Bilden nedan visar Mrs Edwards från Northwood Trekking Centre på palomino-hingsten Caledon Thelwell. Mrs Edwards drev en gård med bland annat ridläger där Ingela var på språkresa i slutet av 60-talet. Vi hittade bilden bland Ingelas gamla foton. På bilden har Mrs Edwards gjort sig fin för att visa upp sig för fotografen och naturligtvis intagit sin bästa sits så allt skall vara så stiligt som möjligt.
Så varför sitter hon som hon gör?
Hon var inte ensam om det. Går vi ett knappt sekel bakåt i tiden var denna sits fortfarande rätt vanlig. Man ser den då och då på bilder, bland annat med Gustav V i sadeln. Jag har någon gång lärt mig att det kallas hunting seat, och var rätt vanligt i de Engelska jaktfältet långt efter att det försvann på kontinenten. Kanske finns det fortfarande rävjägare som emellanåt sätter sig så.
Jag önskar jag visste hur hon såg ut i trav och galopp. Lättridning måste ju ha varit omöjligt i denna sits. Fältsits var inte heller att tänka på. Kanske är det en sits man bara intar när man står still och skall vara stilig? Jag vet inte
Man kan se inte allt för gamla rävjakts-bilder där ryttare hoppar hinder i samma sits. Det måste ha varit obekvämt för både ryttare och häst, men jag är säker på att ryttarna kände sig eleganta och kände att de gjorde rätt, just som vi gör när vi rider..
Den lodräta sits vi ser som så självklar idag är en rätt ny företeelse, drygt hundra år gammal. Tittar vi på dressyrbilder så sent som på 50-talet sitter ryttarna med underskänkeln längre fram än vad som idag skulle godkännas, även om det inte liknar Mrs Edwards sits.
Om 50 år kommer någon att hitta bilder på oss, och fundera över varför vi rider så konstigt som vi gör. Då kommer andra moden råda, moden som man ser som ett tecken på kunskap, just som Mrs Edwards gjorde när hon visar upp sig på bilden, och som vi själva gör varje gång vi rider.
Den som kan berätta mer om sitsen på bilderna får gärna göra det.
