Ni vet den där lilla öglan som finns på nästan alla sadelkåpor, som det är tänkt att man skall fästa överblivet stigläder, flärpen, i? Använder ni den? Jag gör det nästan aldrig.
Kanske är det gammal ohejdad vana som gör att jag inte petar in stiglädret i den. Någon av de första instruktionerna jag fick på ridskolan i Partille 1972, förmodligen från någon liten stallflicka två år äldre än jag, var att den skall man inte bry sig om att använda. Det blir bara krångligt. Efter det har jag låtit bli.
Om man kan peta in flärpen i den där öglan har jag alltid känt att då är stiglädret för långt. Man har köpte fel längd. Är stiglädret så långt att man kan stoppa in det i öglan brukar man vara runt det sista hålet någon stans. Jag har hellre stigläder där jag använder något av de yttersta hålen, kanske andra eller tredje. Den lilla flärp som blir över låter jag hänga rakt ned.
Om man petar in flärpen i den där lilla öglan tycker jag det blir en knöl under låret. Den vill jag inte ha där.
Å andra sidan har jag aldrig lidit av att ha sadelgjordens spänne under låret, ni vet som man har det om man har lång sadelgjord. Med lång menar jag då det som i min barndom var den enda sadelgjords-typ som fanns. Det som idag heter ”dressyrgjord” kom senare och hade till en början inget med dressyr att göra. Den var emellanåt populär även på hoppsadlar och kallades kort och gott för kort gjord.
Konstigt nog är det idag bara dressyrryttare som lider av sadelgjords-spännet under låret. Hoppryttare verkar vara av hårdare virke och klarar att rida med spännet där. Ärligen tror jag inte så värst många dressyrryttare skulle känna av sadelgjords-spännet under låret heller, om de provar. Visst, har man en alldeles för lång gjord och spännet kommer jättehögt upp, då blir det lite knöligt, men inte om man har ordentliga grejer.
Tillbaka till stiglädren. Det var dem jag tänkte skriva om. Många gånger genom åren har jag burit mina olika stigläder till min lilla sadelmakarverkstad och kortat av dem så de blivit lagom långa för mig. Konstigt nog har jag väldigt sällan haft nya läder. Det slog mig just nu. Alla stigläder jag ändrat åt mig genom åren har alla varit begagnade. Undra hur det kommer sig.
Jag har ofta ifrågasatt de långa stigläder som säljs i butikerna och önskat få se den ryttare som förväntas ha dem på yttersta hålet. Svaret på den frågan fick jag när jag diskuterade stigläder med Stübben för ett tag sedan.
Då fick jag veta att de flesta som köper stigläder väljer en längd så flärpen når hela vägen till den där öglan. Det var en aha-upplevelse och jag hittade en sak till där världen och jag i många år pratat förbi varandra. Emellertid fick jag klart för mig att de första typ 6-7 hålen på stiglädren förväntas aldrig bli använda. De finns där bara för att flärpenskall räcka fram till den lilla öglan. Min minimalistiska undran var varför man alls bryr sig om att göra alla hålen då, om de inte är tänkta att användas.
Själv tänker jag fortsätta hålla mig med lagom långa stigläder så det blir en lagom lång flärp som jag kan låta hänga ned tillsammans med resten av lädret, och även strunta i att ha sådana öglor på mina sadlar.
