Asperger-hästliv

5 augusti 2020

5 augusti 2020

Hannah Gadsbys sketch som jag skrev om härom dagen gav mig även en annan insikt: Nu förstår jag varför jag har så svårt för att rida för instruktör.

Instruktören förstår inte vad jag frågar varför denne försöker lära mig andra saker än de jag ville veta. I långa loppet leder det till frustration hos mig, och troligen även hos instruktören: Jag frågar en sak, instruktören missförstår och ... Läs mer

2 juli 2020

2 juli 2020

Jag har gjort några försök att rida min fine häst i år. Jag tar ut honom på banan för att dressera honom och upptäcker såklart att han är oliksidig och har svårt för en del övningar varpå jag snart hittar logiska övningar att servera honom under det kommande året för att råda bot på ”problemet”.

Så ser jag hur fint han lekar och galopperar med sina kamrater i hagen utan att verka det minsta bekymrad ... Läs mer

26 juni 2020

26 juni 2020

Ponera att jag skulle skaffa mig en sådan där dyr och välavlad dressyrhäst och sätta igång och öva jättemycket. Ponera att det skulle leda till att mina häst och jag blev jätte jätte duktiga. Tänk då om jag skulle ställa upp i, tja, DM, och vinna alltihopa.

Då skulle alla andra som var där får en fulare rosett, få mindre pengar och vara snäppet mindre glada när de åker hem.

Är det då inte ... Läs mer

22 juni 2020

22 juni 2020

Hösten 2017 fick jag en längtan efter att vara en del av Ridsportsverige igen, på något sätt. Jag fick en längtan efter att vara med i hästiga sammanhang tillsammans med min unghäst. Det enklaste var ju att åka på någon liten tävling i nejden. Tävling var inte idealet, men så mycket annat intressant fanns inte att hitta. Nu säger någon P&R, men jag ser ingen skillnad på P&R eller tävling, och den skillnaden är inte heller ... Läs mer

14 juni 2020

14 juni 2020

Alltså, jag kan bli så trött på mig själv.

Ända sedan jag köpte häst 1980 har jag ridit dressyr på halvfart, liksom, och alltid drömt om att hitta något mål att träna mot. Fast att hitta något mål som gör mig inspirerad att intensifiera mina hästars dressyr har jag aldrig lyckats hitta.

Tävling är inte min grej, det har jag lärt mig av erfarenhet, så i ett försök att åstadkomma ett ... Läs mer

9 juni 2020

9 juni 2020

Det blev tal om tävlingar med några hästkompisar idag, och återigen förvånade jag mig över att jag tävlade i nästan 20 år. Under dessa år kände jag ofta en längtan till den dagen jag hade tävlat klart, ungefär som när man skulle ta körkort och längtade till att när uppkörningen var avklarad, eller hur man gör om en tentamen på universitetet och hoppas att man skall klara den så man slipper gör den mer.

20 maj 2020

20 maj 2020

Jag vaknade tung i huvudet och full med depressionstankar. Det sista åren har fått mig allt mindre inspirerad att rida. Inspirationen har alltid kommit och gått, men de insikterna jag fick och som jag beskriver i https://markusholst.com/aspergergubben/66/asperger-hastliv/17075/limbo har verkligen dödat inspirationen.

De sista gångerna jag ridit har jag känt mig så ledsen att jag inte vill rida mer, men jag har ändå haft en förhoppning att hitta glädjen igen. Att ... Läs mer

19 maj 2020

19 maj 2020

Det är inte ovanligt att jag tappar sugen till ridning och liksom deppar ihop. Under vintrarna är det väl mera regel än undantag. I slutet av 90-talet slutade jag i stort sett att rida, red några gånger i halvåret, tills det en dag kändes kul igen. Det som den gången gjorde det kul var att jag hittade den akademiska ridningen och fick en nytändning som höll i sig i tio år, tills jag upplevde organisationen och inställningen runt den akademiska ridningen lika ... Läs mer

10 maj 2020

10 maj 2020

– En del tycker att det är tufft när man inte har ett tydligt mål.

Kommentaren är hämtad från dagens GP där Henrik Ankarcrona intervjuas om ridsporten i coronatider.

Jag har funderat på den kommentaren några timmar nu, och fick en kort känsla för hur kommande tävlingar och längtan efter dem är bränsle i många ryttares ridande och tränande. Lite grand förvånar det mig att det förvånar mig, men det ... Läs mer

Tävling som upplevelse

12 juli 2019

Så har jag tittat på ridsport på TV igen, och märker att min asperger och jag det sista året lärt mig en del om sport. Jag har i år förstått att sport är roligast att se om man inte vet hur det slutar, och om det är någon med som man hejar på. Då kan det bli spännande. Tidigare har jag tittat på tävlingar som om det vore en instruktionsfilm i ridning. Har jag varit på plats har jag därför helst tittat på ... Läs mer

Första dressyrbilden

18 april 2019

Jag letade fram den tidigaste dressyrbilden på mig jag kunde hitta. Det blev denna, som är tagen på stora ridbanan på Avesta ridklubb i maj 1983.

Hästen heter Jack, kallades för Linus och var ett halvblod född 1974. När jag köpte honom var han utbildad till MB. Det var inte jag, så jag red lätt dressyr med honom men fuskade med lite byten och skolor. Jag hade med honom till Strömsholm och red till slut några medelsvåra starter på honom, bland ... Läs mer

Ett tack till dem som försöker förklara tävling

22 januari 2019

Jag tackar för den intressanta diskussion detta blev. Jag kan förstå att det för mången av er kan framstå som underligt när jag kommer med frågor och funderingar som denna, men min asperger har ju genom livet spelat mig många spratt där jag gjort mängder med saker av en helt annan anledning än vad som normalt avses med den. Det påverkar självförtroendet när man alltid är den som gör fel.

Min första tävlings-vända ... Läs mer

Mikrosekunder av känsla och insikt

6 januari 2019

Ni som följt mig sedan tidigare vet hur jag brottas med att försöka förstå tävlingsvärlden, men anar inte hur mycket tankemöda jag lägger på att försöka förstå. Funderingar runt ridningens målsättningar, försök att förstå innebörden i de olika riktningarna och försöka att ”titta in” in i olika ryttarens tankar och känslor finns dagligen i mitt huvud, och ändå går det väldigt ... Läs mer

Limbo

17 juni 2018

Det senaste halvåret har förändrat mig.

Det började med mitt försök att tävla igen. Jag har ju i Bugatti en häst som ser ut som en ridhäst, rör sig som en ridhäst, har ett användbart temperament och dessutom låter sig lastas och transporteras. Då föddes en längtan av att vara delaktig i ridsports-Sverige, att ta mig hemifrån och rida med andra. Det alternativ som kändes genomförbart var att åka på någon ... Läs mer

Lisen och adrenalinkickar

9 maj 2018

Jag läste på Hippson idag att Lisen Bratt ”öppnar” för att tävla igen. Hon saknar adrenalin-kicken, stod det. Jag har funderat på detta några timmar och kom på att jag inte vet vad en adrenalinkick är.

Adrenalin förknippar jag med den där metallsmaken i munnen man får när man är rädd, men jag tror inte Lisen strävar efter metallsmak i munnen, så adrenalinkick måste vara något annat, och något ... Läs mer

Dressyr och antiklimax

27 april 2018

När väl floret faller från ens ögon och man ser klart blir man lätt förvånad över hur man själv har missförstått saker. Även om jag länge anat att jag har missuppfattat detta med dressyr, så har jag liksom kämpat emot och trott att jag egentligen har rätt.

Jag har nog inte missuppfattat hur man rider dressyr, utan varför man rider dressyr.

Tidigt tyckte jag att hoppning saknade syfte. Hoppning är kul på samma ... Läs mer

Yrkesridandet förtog ridglädjen

7 april 2018

Under mina första tio år som hästägare hade jag bara en häst och ”hobbyred”. Jag red ut mycket, red dressyr ibland, hoppade när tillfälle bjöds, tävlade några gånger om året och hade rätt kul med min häst.

Samtidigt hade jag en dröm om att rida mer och bli en sådan där duktig en som red hela tiden, vann stora tävlingar och som de skrev om i tidningen Ridsport. Fler tidningar fanns just inte på den ... Läs mer

Troligen är tävling roligt

31 mars 2018

Troligen känner tävlingsryttaren samma goa känsla i brösten efter en tävlingsdag som jag känner när jag skrittar in på gårdsplanen efter en härlig skogspromenad med Blixten. Troligen är det tävlandets hela syfte: Att få deltagarna att känna sig nöjda och må bra.

Troligen trivs tävlingsryttare med atmosfären på tävlingsplatsen. De känner sig nog delaktiga, inspirerade och, tja, hemma. Kanske tycker de att det ... Läs mer

Jag missförstod nog dressyren

20 januari 2018

1984 hade den unge aspergergubben dömt ut hoppning. Det var en process som började redan 1976, men efter att ha gått två ridlärarkurser på Strömsholm kände jag att hoppning var ointressant.

Enda syftet med hoppning jag kunde se var att man hoppade för att kunna hoppa. Vad man sedan skulle ha denna hoppkunskap till, mer än att hoppa, kunde ingen förklara. Jag tyckte inte det verkade tillföra något till hästens utbildning och det vi lärde oss ... Läs mer

Sponsorhästen

22 december 2017

Tänk om det hade knackat på dörren 1990, när jag var 30 och som mest igång med ridandet, och det utanför stått ett par som berättade att de ville att jag skulle rida deras JätteFina Tävlingshäst.

Vad hade jag gjort?

Troligen hade jag bjudit in dem på kaffe. Och så hade jag väl frågat om hästen, och strax frågat varför de ville att jag skulle tävla deras häst. Jag hade nog frågat vad de ville att ... Läs mer

Om jag förstått att jag hade fel

14 december 2017

Jag undrar när jag första gången förstod att jag hade fel. Jag undrar när jag för första gången förstod att jag hade en avvikande inställning till ridvärlden.

Jag växte upp i en tro att ridkunskapen höll på att dö ut. Militären var avhästad, bilen uppfunnen sedan länge, alla bönder hade traktor och ingenstans behövdes hästen. Därför hade ju användandet av hästen rasat ordentligt de 50 år som ... Läs mer