Alltså, jag kan bli så trött på mig själv.
Ända sedan jag köpte häst 1980 har jag ridit dressyr på halvfart, liksom, och alltid drömt om att hitta något mål att träna mot. Fast att hitta något mål som gör mig inspirerad att intensifiera mina hästars dressyr har jag aldrig lyckats hitta.
Tävling är inte min grej, det har jag lärt mig av erfarenhet, så i ett försök att åstadkomma ett mål har jag bett några vänner komma hit med sina hästar någon dag i augusti så vi kan rida program och berömma varandra.
Tror ni det hjälper?
Inte alls. Istället blir jag lika oinspirerad som jag blev när tävlingarna närmade sig i ungdomen. När det finns ett måldatum, en dead line, försvinner alltid min lust att göra något.
Att rida utan mål skapar inte heller någon lust att dressera mina hästar. Jag längtar efter en anledning att göra det, liksom. Att enbart rida ut i skogen är inte heller min grej. Jag är för intresserad av utvecklandet av hästar för att bli tillfredsställd av det.
I alla år har jag sagt till mina elever att de skall rida för kärleken till sin häst. Varför kan jag inte nöja mig med det själv? Varför letar jag fortfarande efter mål, trots att jag vet att jag inte fungerar så?